Förfesten hemma hos Anna RB var bra. Vi ägnade oss åt flera sorters dryckeslekar, barnsligt och kul och att fyra av gästerna var över 30 var det ingen som låtsades om. Som väntat kom Natalie med vänner en och en halv timme för sent. Fast ingen skada skedd för hennes del - hon hade groggat sen direkt efter matchen och var full som ett ägg redan när hon kom.
Ganska tidigt ringde hon dit tre taxibilar, så det var bara att hoppa in och ge sig av till Glow. Natalie jobbar tydligen extra där ibland, så vi kom in gratis och fint. Att det sen är ett ställe för folk i mina föräldrars ålder fick man inte låtsas om.
Men musiken var sådär, så rätt snart gav vi oss av. Då var Natalie borta. När stackars Snickars, som var Natalie-vakt för kvällen, hade fått rätt på henne och vi kom upp var folk borta. Jag gissar att Anna G och Jenny åkte hem, och senare fick vi veta att Anna RB och Hanna hade dragit till Gretas.
Vi som var kvar ställde oss i kön till Nivå, för där skulle Natalie ha satt upp oss på gästlistan. Hur det var med det fick vi aldrig veta, för hon sprang glatt in med Snickars och sin vän Matilda utan att se hur det gick för mig, Johanna och Erika som stod bakom. Så vi gav tusan i det och ställde oss i kön till Excet istället.
Då droppade Erika av, men jag och Johanna hade sällskap av två trevliga britter som vi hade träffat på Glow och som gärna ville se något annat än stans pensionärsdisco. Så vi gick in på Excet - och nu när jag tänker efter så minns jag att vi inte betalade vare sig inträde eller garderob, för i kön träffade vi Peter... G? från Altran, som bjöd storsint. Drinkar stod engelsmännen för, så det blev en billig kväll.
Vi hängde på Excet och dansade, och så träffade jag Evelina och Stefan Knutsson - det var lite oväntat. Kul att prata med dem. Jag lyckades nästan värva dem båda två till GSIF, tror jag. Eller det var i alla fall vad jag inbillade mig. Sen letade jag rätt på Johanna igen och dansade lite till, men till sist kunde den ena killen inte hålla sig längre utan trodde att han skulle få hångla med Johanna, så då var det dags att gå.
Kvällen avslutades på Burger King med ett Whopper Meal som intogs vid samma bord som en däckad kille. Han blev pokad av ambulanspersonal två gånger innan polisen kom. Då kände man sig inte så onykter längre, inte i jämförelse med honom.
Och vad var det som var så blött då? Jo, spöregnet, förstås. Höll på att frysa ihjäl i taxin hem i min blöta kappa. Idag mår jag tämligen bra, och är lycklig över den extra timmen man får för att det har blivit vintertid. Johan, däremot, är ett lik efter sin CCC-omsits. Jag börjar bli hungrig, så jag måste nog snart göra något åt hans dvala.
