Onsala Runt

Idag har det hänt: Mitt livs första officiella lopp. Löpning, alltså. Allt började med att Robban skickade ut en länk, det var Onsala Runt, man kunde springa ynka fem kilometer om man ville, startavgiften var låg och gick till koptiska kyrkan i Egypten (som ju ligger mig såååå varmt om hjärtat) och så lovade Robban hemgjorda chili- och vitlöksmarinerade burgare och öl hemma hos honom efteråt.

När jag anmälde mig till det här rådde viss värmebölja. Det gjorde det inte idag. Det var åtta grader och regn. Jag var beredd att donera den där startavgiften till kopterna utan att svettas för den, men sen satt jag visst där i Kalles bil och var på väg. Ooops. Dessutom fick jag mig en lustig liten överraskning när jag hämtade ut nummerlappen och studerade bansträckningen: Den var inte alls 5 km, den var dryga 6. Inte för att det spelar mig så jättestor roll, men en ökning på 20% jämfört med annonserat är ju en del...

Kort sagt: Det regnade, men man vande sig. Jag sprang fort i början för att komma förbi folket, alltså var jag jättetrött efter två kilometer. Människor började springa om mig och jag ville börja gråta för varje enskild en. Då kom en uppförsbacke och jag insåg att min luftstrupe var i storlek av ett sugrör samtidigt som det lät som en pipande fåeglunge när jag andades. Då började jag gå. Då sprang ännu fler människor om mig, och jag insåg att jag faktiskt hade legat någorlunda bra till. Försökte springa igen. Funkade inte. Gick lite till. Sen var det okej att springa, och helt plötsligt sprang jag jättefort. Ville ju komma ikapp folk igen!

Fortsatte springa fort. Sen blev jag trött igen. Fast jag bet ihop. Sen, när jag var så nära att jag anade ängen där målgången var, blev jag akut trött i benen. Då var jag tvungen att gå uppför en uppförsbacke, och i samma ögonblick kom Kalle, som sprang 12 km, och klappade mig på ryggen när han sprang om mig. Det spelade ingen roll, jag orkade ändå inte springa just då. Fast sista biten gick det.

Det skumma var tiden. Kilometertiden var ungefär vad jag brukar få när jag springer här hemma, och då snackar vi ändå en sväng när jag gick en lång bit på grund av amatörastma. Hmm. Måste ha sprungit som attan när jag väl sprang.

Slutsats: Jag ska inte springa ihop med andra människor, det har jag sagt länge. Den Onda Tävlingslinda är bra att kunna plocka fram vid många tillfällen, men inte vid såna här. Klarar inte av att bli omsprungen, då blir jag förbannad, och så försöker jag springa alldeles för fort så jag dör. Då blir det ett extremt skumt lopp - jag som brukar ligga på ett löjligt konstant tempo.

Anyway, hamburgarna hos Robban var delikata, likaså de hembakta hallongrottorna. För att inte tala om ölen... Men nu är jag belåten över att vara hemma. Har haft en superlugn hemmakväll och försökt få nåt gjort, och det har jag. Har äntligen lånat en såg och fixat till den där extra klädstången i garderoben som jag har drömt om sen jag flyttade in. Jag är övertygad om att mitt liv kommer att bli lyckligare nu när jag har en rymligare garderob!!

Inte bakis

Söndag förmiddag (tror till och med att det får kallas morgon eftersom klockan inte är tio än) och jag är fräsch som en nyponros. Guuud, vad skönt! Det har ju varit ett gäng hektiska veckor med Altrantillställningar och fotbollsavslutningar och jubileumsfiranden och Volvofester, så det var skönt att tillbringa lördagskvällen med god mat och sen i tv-soffan med Erika som sällskap. Framför allt så var det skönt att vakna självmant vid nio och vara pigg och obakis...

Fast i fredags var det ju drag när det var dags för den årliga Volvofesten. Det började med casinotema, det åts, dracks och dansades. Jag hade visserligen match dagen efter så jag försökte ta det lugnt och dricka en massa vatten. Gick hyfsat bra, men jag vaknade ändå med elak huvudvärk igår. Kanske lika bra att de stängde vid ett, även om vi var flera som var upprörda då.

Innebandymatchen slutade oavgjort igen, 4-4 mot Backadalen. Fast den här gången så var det vi som hämtade upp ett 3-0-underläge och inte tvärtom, så då får det nästan räknas som en seger.

Tennis ikväll med nya racketar. Hoppas på stordåd.

SERIESEGER!!!!

Sisådärja, då var den bärgad! Seriesegern, alltså. Fast det skedde väl inte på sättet vi hade räknat med, precis. Vi var laddade och taggade och allt sånt - och så kom Skogen till spel med blott fem tjejer, minimum för vad som är tillåtet. Synd, men bättre att spela än att vinna serien på WO.

11-0 vann vi med i alla fall. Hurra! Vi firade med burgare och öl på Johannebar efteråt, mycket gott.

Dessutom sprang jag femmilautmaningen i mål i förmiddags, så det har varit en produktiv dag. Jag är väl förtjänt av sängen nu.

Plötsligt händer det!

Det är inte ofta, men det händer. Att Husmors-Linda slår till, alltså. Kvällens resultat:

Äppelkaka, helt enkelt. På polska äpplen för 6 kr/kg. Mmmm.

Var dessutom ute och sprang efter jobbet, hur helylle är inte den kvällen - träning, äppelkaka och Idol på tv??

Hösten är här...

...och med den tröttheten. Tur man har knark.

Orkar/hinner ju inte blogga så mycket. Men jag spelar fotboll och innebandy som vanligt (potentiell serieseger med fotbollen och seriepremiär med innebandyn i helgen), springer en del, var på CCC:S hundraårsjubileumsbal i helgen (bra, men inget extra) och så... Jobbar jag. Och ser på Idol när tillfälle ges.

Nej, nu ska tvätten tas upp och en ursäkt funderas ut för att slippa gå på GIBF:s dam- och flickutvecklingsmöte imorgon. Visste redan från början att jag borde ha sagt mer nej än jag gjorde.

Masochist-Linda

Så, nu är jag nere på 23,5 km. Sprang dryga 6 km idag med mellanstopp hos Freddan för att hämta frackband som Johan ska låna till lördagens bal.

Jag inser att jag känner en sjuk tillfredsställelse i det medvetna självplågeriet att avsluta löprundan med att springa uppför Kjellmansgatan. Mmmm, mjölksyra... Fast jag tror att behållningen är det faktum att jag faktiskt inte tycker att det är så himla jobbigt. Jag börjar ju komma i form!

GSIF - Länsmansgården 5 - 1

Sådärja, nu är GSIF tillbaka i serieledning. En bekväm seger mot Länsmansgården så är vi i topp igen. Fyra hyfsat lätta matcher kvar, ser bra ut!

Helgen har varit allmänt aktiv, även om fredagskvällen var helslö. Frukost på Eva's Paley igår (kanonbra!), en sväng på stan, löpning i det fina vädret (nu är jag nere under 29 minuter och 30 km!) och så bowling med Burås. Jag var faktiskt bara näst sämst, Lisa hamnade under min magra score. Mellanfest hos West och så var det klassisk utgång på The Rose and Crown.

Idag har jag sovit länge, spelat tennis och så gett mig nästan raka vägen därifrån till fotbollsmatchen. Så jag har verkligen varit duktig. Nu är jag helt slut och ska lägga mig och läsa klart min bok. Mmmmmmmmm!!!

35.5 km kvar

Tydligen räknas innebandyuppvärmningen in i springutmaningen, så jag är nere på 35.5 km.

Just nu funderar jag på att gå ut och ta en runda så här på fredagskvällen, eller... Nja, det var mer tidigare idag jag funderade på det. Nu är jag mer inne på att unna mig en ledig kväll. Jag ska trots allt springa imorgon, plus att det är både tennis och fotboll på söndag. Benen har varit lite sega på sistone, och jag tror nog att jag ska kunna komma upp i de där fem milen ändå.

Mellan Bishops och Slottsskogen

Så, min andra quizmasterkväll på Bishops avklarad. Det gick bra, fick betydligt bättre nivå på frågorna den här gången. Jimmy och Emil från Beverly Mellerud dök upp också, det var roligt och väldigt oväntat.

Nu ska jag förmodligen gå ut och springa en sväng i regnet, hur konstigt det än låter. Jag tar vår Running Challenge på blodigt allvar. Det gör Emma med, som har lagt upp den fina bloggen Runners Challenge 2009 för rapportering av framsteg och motgångar.

Så, hepp, iväg med mig...

44 km kvar

Så, första rundan avklarad. Den vanliga Slottsskogssvängen i nöjestempo. 50 s sämre tid än igår, men jag ska trots allt spela badminton snart plus att jag hade tänkt jogga dit och tillbaka, så jag tog inte i. Jag kommer att bli väldigt sund av den här utmaningen i alla fall.

Fast joggingen höll på att ta en ända med förskräckelse. En otäck hund av okänt ursprung (den var brun) kom springande bakifrån och trasslade in sig i mina ben och jag var centimetrar från att trilla raklång på asfalten. Hundkräk! Eller rättare sagt: Mattefan!

Jag begriper att hunden tycker att det är skoj att springa efter mig när jag kutar förbi, men det kan ju knappast vara en överraskning för hundägaren att det finns joggare i Slottsskogen?? Eller?? Okej, jag hade musik i öronen och hade kanske hört att jag var jagad av en fläckig best annars, men jag tycker ändå att det är betydligt rimligare att följa koppeltvånget på hundar som faktiskt finns i Slottsskogen än att jag ska behöva lämna mp3-spelaren hemma. Så det så. Släpp inte hundar lösa om ni inte har koll på dem!!

Herregud, jag är så upprörd att jag skulle kunna skriva en insändare till Metro eller nåt.

Running challenge

Ikväll har jag kollat på fotboll ihop med innebandygänget (herregud, vilket mål av Zlatan...!). Hämtmat, trevligt, öl och så ingen utgång, för vi blev kvar hemma hos Maja i hennes paradlägenhet.

Emma är tillbaka i stan och kläckte idén om en träningsutmaning. Denna tog senare form och blev Running Challenge: Man ska ha sprungit fem mil innan den 18 oktober, dvs en mil i veckan de kommande fem veckorna. Belöningen är en dag på St Jörgens, förloraren (förlorarna?) får köpa strumpor till de andra eller agera chaufför eller vad det nu var.

Fem mil på fem veckor är egentligen ingen match. Jag behöver bara springa min runda två gånger i veckan så är jag klar innan dess. Haken är bara att ingen annan träning räknas, så förutom två-tre gånger innebandy, en gång badminton, en gång fotboll och en och annan tennistimme så ska jag göra två löppass i veckan. Det är det som möjligen kan bli tajt.

Fast det är ju en utmaning?? Då är jag på! Jag ska börja redan imorgon!

Sista helgen i augusti

Det här har jag ägnat helgen åt:

• Fredag: Elektros dammiddag. Överdoserade knarkmedicin eftersom jag var och hade varit dödstrött hela veckan (hade aldrig riktigt hunnit sova igen Tallinnhelgen). Förfest hos Sabina, som fixade håret på mig. Middag med god mat, charmigt taffliga servitörer, lite massage, bra toastning och kvalitetsgyckel. Efterfest på TT.
• Lördag: Spelade tennis. Var tröttast i världen och fick ett anfall av illamående precis innan vi skulle börja. Troligen blodsockerfall. Botades med en banan, men jag orkade ändå knappt röra mig på planen. Hade dessutom glömt skor, så jag fick spela i mina Nike-sneakers. Inte gå på stan eftersom det småregnade och jag var däcktrött. Handla på Lidl, sova middag. Äta trerätters smaskmiddag (rödbetsgrejer, räksoppa, pekanpaj). Se I love you, man.
• Söndag: Vakna av mig själv tjugo över nio. Skönt. Gå upp, äta frukost i lugn och ro. Springa mitt vanliga varv runt Slottsskogen för första gången sen rekordrundan för tre och en halv vecka sen. Lyckades ändå komma runt på under halvtimmen, hurra! Gå på stan för att köpa den där stickade klänningen jag så gärna ville ha (den satt inte perfekt, men den var fin ändå) och spana efter gröna Buråsklänningar. Grönt är uppenbarligen inte alls höstens färg. Fika med Enjoyguiden, åka hem. Nu blir det badminton, sen blir det söndagsstek till middag. Mmmm, rostbiff.
  

Fotboll, WoW och regn

Dåligt bloggat den senaste veckan. Så kan det vara.

Tennis måndag och tisdag, Bra. Sen var det fotbollsmatch i onsdags, höstens första. Vi fick en välförtjänt revansch på Qviding, men var fasen allt annat än bra. Jag, alltså.

I samma veva fick vi höra att det var dåligt med folk till a-lagsmatchen på fredagen. Jag var ärlig och sa att jag kunde ställa upp som andra avbytare, men helst inte som tredje eftersom jag räknade med att sitta och festa på balkongen under Way out West. Nu hade jag förstås inte den valmöjligheten, utan fick tillbringa fredagskvällen på Öjersjös kriminellt dåliga/ålderdomliga sand- och biljardmatta.

Det var okej och mer därtill, eftersom vi vann matchen med 2-1 och jag var piggare än nånsin. Det hemliga knepet: Jag har slutat tränat fotboll och kör löpning istället. Mycket bättre, uppenbarligen.

Efter matchen drog vi hem till Hartan och åt pizza/kycklingrulle och drack vin. Jag, som hade gått upp 05:50 och helt oväntat spelat 90 minuter fotbollsmatch, gjorde så gott jag kunde men hängde inte med ut.

Way Out West har varit bra även om man inte har biljett. Har suttit mesta delen idag (utom när jag var ensam hemma och sov middag) och småpartajat, innan alla drog och jag åkte taxi hem till Ann/fotbollslaget. När alla därifrån skulle gå ut gjorde vi ett tappert försök och skulle skjutsa ner mig på stan på cykel i hällregnet, men det kändes helt enkelt inte bra. Tvärtom. Så nu sitter jag hemma och mötte alla andra i dörren som skulle ut, och det gör ingenting.

Snapsroulette är en grym sport, och a-lagsmatchen kändes kanonbra. Så det så. Chips är dessutom smaskens.

(Går)Dagens outfit

Jag har sett att alla bloggare med självaktning lägger ut bilder på sig själva i dagens outfit, så nu hakar jag också på trenden. Så, varsågoda:

Top av okänt ursprung/mammas byrålåda, med precis den rätta transparenta looken så att man kan skymta den randiga bikinitopen från Stadium. Träningsoverallsbrallor från Umbro/Grane IK (1994). Avslutningsvis svarta strumpor, H&M, och två nummer för stora löparskor, Puma.

(Om löpsuget smyger sig på när man på Torpet utan att ha packat träningskläder så får man ta det som bjuds...)

Halvtimmen äntligen spräckt!!!!

Hurra! Idag har jag äntligen sprungit mitt Slottsskogsvarv på mindre än en halvtimme! Mitt mål sen ett bra tag tillbaka har äntligen nåtts - vad ska jag satsa på nu? 29 minuter?

Jag vet inte exakt hur långt jag springer, men det är drygt 5,5 km. 5,7, kanske. Och jag vet inte exakt vad tiden var idag för det var Johan som mätte på sitt sätt, men det var helt klart under 30 minuter. Fortfarande ingen fantastisk kilometertid, men helt klart ett steg framåt för en sån utpräglad icke-långdistansare som jag (alldeles för få långsamma muskelfibrer, genetiskt betingat och inget jag kan göra åt, hävdar jag bestämt).

Så det var en bra kväll. Innan löpturen, som kändes hur bra som helst och var närapå direkt avslappnande, satt vi tre timmar i kvällssolen på andra sidan av Masthuggsberget, på en gräsmatta precis i kanten på Slottsskogen. Så himla skönt att man kan få så mycket tid i solen trots att man jobbar!

Semester på Räfsnäs

Så, nu är jag på fel sida Sverige senett flertal dagar tillbaka. Så här har tillvaron gestaltat sig:

• Fredag kväll: Ankomst nån gång framåt åttatiden efter att ha tvärdäckat på tåget - hade en hysteriskt stressig sista dag på jobbet.
• Lördag: Upp tidigt, spela tre matcher skärgårdscup. Stryk hela tiden, men kul att spela. Klämma in ett besök på loppmarknad mellan match ett och två, fynda skärp, bok och två spel. På kvällen öl med laget på Fejan.
• Söndag: Upp tidigt igen, spela två matcher i Skärgårdscupen, vinna båda även om det var något tråkigare att spela. Missa straffar motvilligt (både att lägga dem och att missa dem var motvilligt). Avboka två timmar tennis, sova bort eftermiddagen.
• Måndag: Spela tennis på tråkigt blöt och halkig bana, jogga hem. När det inte fanns varmvatten i duschen var det dags att gå in i väggen efter ett halvårs överarbetande och stress. Grina och stirra i backen en timme, duscha ändå och åka in till Norrtälje. Äta sushi till lunch, inte köpa ett vitt linne eftersom det tydligen är ett udda och annorlunda plagg som inte fanns att få tag i, prova skor som var för stora, fika på En Liten Smula som är ett prisat konditori med överambitiöst system, fynda skor för 150 spänn på ett annat ställe, hälsa på Christer och Ellinor och få smaskig, fet mat.
• Idag: Sova rätt länge, få frukost på sängen, ägna mig åt lång manikyr och lite pedikyr, jogga, knappt äta lunch, spela tennis, raka benen i havet, slumra i soffan, handtvätta träningskläder, spela Sybarit och vinna.

Imorgon kan det hända att det blir mer tennis, får se. På torsdag lutar det mot Åland. Vädret ska tyvärr bli sämre, men då får man sitta inne och läsa. Myspys.

Hinder för tenniskarriären

Idag har vi spelat tennis igen. Det gick rätt dåligt. Var väl trött och okoncentrerad, antar jag. Och hade lite träningsvärk efter fotbollen i förrgår.

Men jag inser att jag måste investera i ett par nya shorts, alternativt en större sport-bh. Jag har nämligen ingenstans att göra av bollarna mer än i behån, och den har liksom sina begränsningar. Jag får ner två och så kan jag ha en i handen att serva iväg på en gång, sen tar det stopp. Plus att jag känner mig lite fånig när folk tittar på mig.

Får ta en sväng på stan nån dag och se om jag hittar några fickförsedda shorts på rean. Eller en sån där supersöt tenniskjol - men har de verkligen fickor??

Finfin helg

Den här helgen inleddes direkt efter jobbet i fredags, för då var det AW eller rättare sagt Fredagsmys på Nordgården (stället jag och Johan var och fikade på förra söndagen) som gällde. Precis så bra som förväntat. Möjligen var buffén lite klen, men den funkade. Challe och Bettan dök upp senare och höll oss sällskap öve ett par glas vin och följde sen med hem och tog ett glas Prosek och en bit kaka (rest från fredagsfikat på jobbet, det hade varit min tur) på balkongen.

Igår så tog vi oss ut till hysteriska Hovåsbadet. Kanonväder, men alldeles för mycket folk, förstås, liksom på alla andra stränder i Göteborg. Kusten är helt klart underdimensionerad så här års. Efter några timmar där bar det iväg hemåt, där vi senare fick sällskap av fyra glada gäster som fick grillad fläskfilé och färskpotatis på balkongen (förstås, älskar balkongen).

Tyvärr var jag tvungen att gå, för jag skulle ju vara quizmaster på den där svensexan. Jag hade hittat på de sista frågorna på stranden, och Ida och Lena fick skriva ut dem i Källarn innan de åkte hem till mig.

Det gick bra. Pojkarna var glada och käcka. Återigen verkar jag ha gjort lite för svåra frågor, vinnarna hade bara 17½ poäng, men de verkade glada ändå. De bjöd med mig till Lounge efteråt, och det hade varit kul, men det visade sig att Johan inte alls hade en massa gäster kvar hemma utan att de hade gått, så då åkte jag hem och höll honom sällskap istället. Fast först fick jag shotta Jack Daniels med brudgummen - himla tur, jag som är så förtjust i whisky...

Idag vaknade vi omotiverat sent. Eftersom vädret inte var lika strålande så fick jag igenom en naturpromenad längs Lärjeån, något jag har velat göra länge. Sa gt och gjort, gjort, vi började gå, men då kom solen, så vi vände tillbaka och åkte till Aspen istället.

Bara för att vi skulle bada så var det blåsigt och molnigt i Lerum. Vi låg ändå på stranden ett par timmar, och det var väl okej trots allt. Hem, äta lite och så bar det iväg till Mossen för en timmes tennis. Damn it, jag tror minsann att jag har lärt mig serva nu!

Johan övertalade mig att följa med och springa ett litet Mossenvarv efteråt, och det gjorde jag. Nu är vi hemma och ska laga en massa mat på kyckling, grädde och melon (?). Mmm, hungrig.

Genombrott!!

Ja just det, genombrott (inte sammanbrott). Jag tror att jag har lärt mig att serva!

Vi spelade tennis idag, för första gången på ganska länge. Helt plötsligt kände jag något jag aldrig känt förut, nämligen att det faktiskt kändes naturligt att drämma till bollen när man har kastat upp den. Och ganska bra gick den också, inuti serverutan och allt. Hurra! Dessutom kändes det rätt schysst i allmänhet att spela. Tänk om det kan bli en tennisspelare av mig också så småningom? De har ju så snygga ben...!

I övrigt är jag lite sur över att jag inte hinner gå till Trailer Träsh idag heller. De stänger om en halvtimme, och jag kom precis hem från det lyckade tennisspelandet och är oduschad.

De har alltid så fantastiska klänningar hängande i sina skyltfönster, visserligen rätt dyra, men det finns såna i rimligare prisklass också. Man bara förälskar sig i dem. Mycket 50-talsstuk och roliga mönster och material. Hade passat finfint på midsommar. Får väl se om jag kommer från jobbet före kl 18 nån gång nästa vecka, i såna fall får jag se till att ta mig förbi.

Bye bye badminton

Så, då var sommarens sista badmintonpass avklarat. Nu har Fjäderborgen sommarlov. Förmodligen var det även årets sista badminton, för jag gissar att jag har fullt upp med innebandy när Borgen öppnar igen.

Men det har varit himla kul att skaffa en sig en ny och alternativ motionsform. Damn, man sliter!