Graz goes Hollywood

Gatan utanför oss är avspärrad. Det spelas in film alldeles till höger om balkongen, precis lagom långt bort så att man inte kan titta på det från vår lägenhet. De verkar använda sig av det fräcka gula huset bredvid.

Fast det var egentligen inte det jag skulle skriva om (men det blev en bra rubrik, åtminstone). Meningen var att berätta hur vi hade det i Kroatien: Kroatien var bra!

Vädret skulle ju bli uselt, men som tur var så lyckades vi med att ha kasst väder bara när det inte spelade nån roll, som när vi förflyttade oss nånstans eller på kvällen när vi satt på en mysig restaurang och hade stora markiser över oss. Vi började i alla fall med att, via många tittar in i otillräckligt mysiga byar, skaffa lägenhet i Sibernik. Stället hade en jättemysig Unescomärkt stadskärna med otroligt gamla, smala gränder - fast det skulle visa sig bli ett genomgående tema för ställena vi besökte. Första kvällen hann vi inte med särskilt mycket mer än middag och en öl (Prosek!!). Dagen efter åkte vi och badade i en by en bit därifrån, och åkte vidare till Primosten på eftermiddagen. Primosten har en gammal jättemysig stadsdel med otroligt gamla, smala gränder. Vi åt middag där, och jag åt den mest prisvärda hummer man kan tänka sig - allt som allt gick det på en dryg hundring. Överkomligt.

Dagen efter flyttade vi till Trogir. Trogir har en Unescomärkt stadskärna med otroligt gamla, smala gränder. Mysigt är det också. Vädret var lite svalare, så jag hoppade över badandet den dagen. Ätandet på kvällen var desto gemytligare. Måndagen åkte vi in till Split, som har en Unescomärkt stadskärna med... Just det, otroligt gamla, mysiga, smala gränder. Vi hann med ett kort strandbesök (även om jag inte badade eftersom det blåste så in i helsicke) innan vi åkte tillbaka till Trogir.

Väl tillbaka i lägenheten visade det sig så småningom att ingen var hungrigare än att man kunde nöja sig med snips och chips (okej, jag och Johan satte i oss en hel del ost, kex och skinka), så vi stannade hemma hela kvällen och drack allt möjligt och lekte "Jag har aldrig". Det var kul det med.

På hemresan åt vi lunch i Primosten, och sen så stannade vi i Zagreb och åt kvällsmat och gjorde en snabbkoll av stan. Jag kastade i mig en pizza och skulle tro att det är det som ligger till grund för det där konstiga jag har haft i halsen sen vi lämnade stan. Möjligen kan det vara fiskben från lunchen, men det borde jag ha upptäckt tidigare i såna fall.

För att summera så är det inte så dumt att tillbringa pingsthelgen med elva andra finnar och svenskar. Dessutom har jag utökat min snapsglassamling med tre exemplar.

Svedofilen

"Er ist Schwedofil", sa Florian, min rumskamrat på institutionen, till mig första gången Roman, institutionens enda doktorand, hade kommit och vänligt hälsat på mig nån gång när jag nyss hade börjat jobba. Och det är han faktiskt. Han läser svenska (det ryktas om att det kommer från flickvännen från början, men ändå), har en uppsättning små Volvo-modeller på en hylla i sitt arbetsrum och en liten tygälg ovanpå datorskärmen. Dessutom semestrar han i Sverige, så häromdagen kom han in till mig och undrade vad jag rekommenderade. Göteborg och Stockholm och vägen däremellan hade han redan sett ganska mycket av, så jag tyckte att han skulle åka upp- och nerför västkusten. Han var sugen på Astrid Lindgrens värld också, så jag pekade ut Vimmerby på kartan. Lite roligt intresse är det i alla fall...

Och på tal om institutionen så såg jag minsann Herr Professor Leitgeb tillsammans med en yngre kvinna (hon var säkert inte mycket mer än 40) i en intim situation vid parken när jag cyklade hem från innebandyn. Skvaller, skvaller... Synd att ingen jag känner bryr sig, bara...

Imorgon dras det till Kroatien. Det rådde stor tvekan innan vi tog det slutgiltiga beslutet, eftersom vädret verkar bli sådär. Men, vad sjutton, blir det för kasst så kan jag ju plugga på de 140 Medizingerätesicherheitsfrågor jag fick idag av ovan nämnde professor.

Dumma idéer

Men det finns inte bara saker att sakna i Österrike. Det finns även en hel del som är tröttsamt och irriterande eller helt enkelt dumt och korkat. Jag tänkte presentera några:

• Sängklädesdesignen. Påslakanen här saknar såna där små hål upptill, så för att få i täcket måste man korva ihop påslakanet och sen på nåt mystiskt sätt orma i täcket. Det går lättare om man är två, men det kan inte vara lätt att vara singel i Österrike.
• Varubanden. Om du går och handlar så förväntas du på två röda sekunder avlägsna dina varor från bandet - för det finns inget band, bara en pytteliten yta alldeles efter kassören. Det är inte tal om att försöka packa kassar eller så, utan man får skjutsa ner allt i korgen/vagnen igen och sköta packandet på de för ändamålet avsedda diskarna längre bort. Ett mycket stressande påfund.
• Söndagsstängt. Om man ändå skulle komma över sin bandskräck och vill gå och handla mat, så kan man glömma att göra det på söndagar. Då sa Gud att man skulle vila, så då gör man det. Punkt (förutom på en affär vid stationen, där är de hedningar). Österrikarna själva (åtminstone de jag har pratat med) tycker att det är jättebra, annars skulle bara de stackars lågavlönade affärsbiträdena utnyttjas att jobba ännu mer och missa quality time med familjen.
  
• Ohäftade tidningar. Hur svårt kan det vara att sätta ett par häftklamrar i mitten av dagstidningen???
• Jämställdheten. Borde få tre egna kapitel, men jag nöjer mig med att konstatera att de ligger åtminstone tjugo år efter Sverige. För att bara nämna en liten detalj så har de fortfarande inslag i tidningarna i stil med "Aufreger der Woche" eller - visserligen i de obskyra gratistidningarna - helt omotiverade nakenbilder och en liten töntig historia om att Eva eller Tanja eller Irma tycker illa om vintern eftersom hon måste dölja sin fantastiska kropp i stora bylsiga tröjor.
  

Preliminär midsommar

Tero föreslog att vi skulle se till att fixa en ordentlig midsommarfest med de svenskar och finnar som finns här (det är ju trots allt vi nordbor som vet hur en snapsflaska ska tas). Det måste dessutom tillverkas stora mängder Turkisk peppar - i flytande form - eftersom jag inte lyckades hitta nån när jag var i Sverige nu. Jag gör ett nytt importförsök om några veckor.

Vi hade redan pratat med andra finnar och svenskar om att arra midsommarfest, så tanken är inte ny. Däremot är det lite skojigare att fira ihop med lite nya människor och inte samma som man alltid träffar och super med.

Saker att sakna del 2

När man kommer tillbaka till Österrike från Sverige så är man först lite ledsen för det, men sen inser man att en veckas bortavaro är precis vad som behövs för att komma ihåg vad som är bra med det här landet:

• Orsay. Massa snygga kläder till H&M-priser, fast roligare.
• Stadtpark. Slår Slottsskogen med hästlängder, både när det gäller design och, framför allt, avstånd från mitt hem. Dessutom kan parken här trumfa med centraleuropeiskt väder i stället för anglikanskt.
• Zeppelin. Visserligen är Österrike ett u-land när det gäller kvarterspizzerior med billiga kebab-bakfylle-pizzor, men när man bor ett kvarter från Zeppelin och deras Bausatzpizza kan man ta det. För 4.50 får man en pizza med ost, tomat, oregano och sen fyra valfria ingredienser, och det finns mycket att välja på. Jag kommer att få svårt att slita mig från bruket av fårost på pizzan.

Början till slutet

När jag skriver så där kan man tro att det ska handla om nån slags reflektion över att det snart är dags att flytta hem till Sverige igen, men så är det inte. Det är mitt högst personliga slut det handlar om.

Sen igår, när jag kom från flyget, har jag nämligen som en död, halvt okänslig fläck på och strax under vänster nyckelben. Så där omedelbart trodde jag att det berodde på att jag hade burit min tunga väska så att den hade tryckt lite för mycket på mig, men det har inte gått över än. Alltså har jag börjat överlägga diverse möjliga nervskador och kommande förlamning och sånt där, speciellt med tanke på att jag redan tror att det är något fel på min hjärna. Just det där kan det hända att det är fler som vill hålla med om, men så länge de inte är läkare tänker jag inte lyssna på dem. Det räcker med att jag själv tror att det är nåt konstigt med att tappa ord och bokstäver, och lägger man då på en nervskada i övre kroppshalvan så tycker jag att jag har rätt att vara hypokondrisk.

Jag borde göra som Emma och skaffa papper på att det inte är något fel på min hjärna.

Lindchen i Sverige II: Återkomsten

På en vecka i Sverige hinner man med en hel del:

Fredag: Ankomst vid 11 på förmiddagen. Häng i KS-korridoren (eftersom Erika inte behagade svara i telefon och jag inte hade nån annanstans att ta vägen), sova middag, träffa Pelle och Micke på Bishops Arms. Men fy f-n vad dyrt öl är i Sverige!!! Visserligen drack man väl inte Blå, direkt, men ändå, det är ju skamligt...

Lördag: Kort sväng på stan för att komplettera accessoirerna, promenad till Guldheden där jag gav mig kast med Projekt Utrymma Proppfulla Förrådet För Att Få Fram Klänningen Jag Prompt Skulle Ha På Mig. Jag var nära att ge upp många gånger, men det gick... Passade på att hälsa på Malin och Kalle som meddelade att de köpt hus, varpå jag i min tur meddelade att jag ville ha deras lägenhet. Fortsättning följer i den frågan. Jubileumsmiddagen förfestades på TT, middagen åts på Världskulturmuseet (pysslet i form av små elektroniska gåtor med vippor som skulle slås om och givare som skulle triggas var coolt), eftersläpp i Kopparbunken och hemgång vid fem. Jag hade kunnat stanna längre, för jag var inte jättetrött, men jag var lite tvungen att tänka på dagen efter. Dessutom hade draget stannat av lite när vi kom tillbaka till Chalmers.

Söndag: Träffa JämK på Centralen, åka tåg (1 klass!) till Stockholm, äta god mat i Gamla Stan, sova på vandrarhem.

Måndag: Träffa Anna Wahl med forskargrupp, äta lunch, vidare till JämOs högskoleansvariga, till riksdagsledamot Birgitta Ohlsson, fika och hem. Väl hemma hos Erika var det styrelsemöte med innebandyn, så jag fick prata lite med dem.

Tisdag: Lunch med Hanna, fika med Linda E, möte med Hemmet, John L's med Henrik.

Onsdag: Flytta grejerna till forskarlägenheten (det gäller att sitta i rätt styrelse...) eftersom Erika skulle åka hemhem, äta lunch med Erik (sen!!!), gå på ohmsits med E6P. Mitt i alltihop blev jag påmind om att Valberedningen också hade omsits (jag visste ju om det egentligen, hade bara glömt det totalt), så vips hade man dubbelt så många att umgås med. Så jag umgicks till fem på morgonen och var bara bitter då och då eftersom jag hade fått bajs på min tröja. Det var inte mitt fel. Tur att det finns tvättmaskiner i Kårhuset.

Torsdag: Miserabel. Hämtade pizza och gick hem till Frida och Emelie och var där hela dagen. Anki var också där en sväng.

Fredag: Åkte tillbaka till Österrike.

Snabb resumé

Valborg går att fira i Österrike med, det är tydligt. Vädret var fint och vi partajade och lirade fotboll i parken och drack prosecco (bl a) och hade skoj till ett nån gång. Då blev jag trött och gick hem. I fredags var det också partydags, då var vi först hos Susa på födelsedagsfirande och sen kom vi så småningom, dvs klockan två på natten, till Dom im Berg. För en gångs skull ville jag verkligen ut, för det skulle vara 80-talstema. Nu hade de ju kunnat utnyttja det bättre och spela kul musik, vilket tyvärr inte gjordes. Antingen hade österrikarna en annan musiksmak än svenskarna för tjugo år sen, eller så hade de redan hunnit spela alla hits innan vi kom.

Och sen dess har det inte hänt mycket roligt. Jag har pluggat till tentan i Krankenhaustechnik som jag hade i går, och när jag inte har pluggat eller tentat så har jag suttit på skolan för att jobba in timmarna jag inte kan göra när jag är i Sverige och när jag har blockkurs. Inte så festligt, med andra ord. Det blir förhoppningsvis bättre när jag åker till Sverige på fredag.