Österrike: Lika kallt som hemma

Tja. Iväg kom jag ju, ingen aska där inte. Däremot så hade jag inte direkt tur med vädret. På torsdagen, när jag kom, var det faktiskt något som påminde om tropisk värme när jag gick av flygbussen, men det kanske var mest fukten som gjorde det...

Fast det var okej. Visst hade jag hoppats på lite bonusvärme, men det är så himla härligt att vara i Österrike så det spelade ingen större roll att det var kyligt och blött. Tågresan mellan Wien och Graz var om möjligt ännu vackrare än vanligt så här på våren. Träden var fortfarande ljust knallgröna, och regnmolnen drev mellan topparna ner i dalarna. Sen var det till och med soligt när jag kom fram till Graz, inte illa!

Sen har jag shoppat på Orsay, förstås (helt fantastiskt att gå dit och veta inte bara att jag får handla vilken klänning jag vill, utan att jag till och med borde för att ha nåt att ha på mig på Nicholas och Hannas bröllop - det blev en lila blank sak), och så fyndat lite på New Yorker. En jacka som jag egentligen inte behövde, men den var billig, och snygg, och så en jeanstunika. Nöjd.

Sen har det ätits och hängts och förstås gjorts ett obligatoriskt besök på en Buschenschank. Tack, Angelica och Schoko! Dessutom dök Astrid och Martin upp trots att de hade sagt att de hade sagt att de inte kunde, en kanonöverraskning! Jätteglad blev jag. Och Hausplatte smakade fortfarande bra.

Hemresan började bra eftersom das Schokomobil angjorde järnvägsstationen knappa 10 minuter innan tågets avgång, vilket visade sig vara precis lagom för att hinna köpa biljetter och få en hyfsad plats. Sen började motgångarna. Det där ovädret hade tydligen varit extra otäckt i Semmering, så när tåget kom till Mürzzuschlag hörde man att vi skulle bli stående i en timme på grund av Leitungsbruch - det hade blåst ner träd på ledningarna. Ååååh, så tråkigt, speciellt som det hade hunnit bli rätt sent på Buschenschanken.

Som tur var så kom det ersättningsbussar, så sammanfattningsvis innebar det bara en halvtimmes försening till Wien. Sen fick man släpa väskorna i regnet och blåsten till det aningens sunkinga hotellet. So far so good.

Vulkanaskan hade varit på tal under söndagsmiddagen, för det var tydligen på drift över Europa igen. Nu var det inte det som var avgörande, utan det visade sig att samma vind som hade vält träd över järnvägsspåret hade försenat planet hem till Göteborg. En halvtimme sent var det, fast det var väl inte hela världen. Hem åkte det och en halvdag hann jag göra på Volvo.

Är i alla fall nöjd med helgen och längtar redan tillbaka! Det är ju grymt i Österrike, och så har de ju Orsay...

Vulkannervositet

Vad det här är för bild? Syns inte det? Det är askmolnets utbredning över Europa, med VAAC:s (Volcanic Ash Advisory Centres, vem visste om att de fanns för två månader sen??) rekommendationer för flyg. Not good. Jag åker till Österrrike på torsdag, då får allt det där vulkanskrället se till att sluta hosta!

Jag håller på att stirra mig blind på ZAMG:s molnsimuleringar och undrar så vad orange aska betyder? Den är förmodligen farligare än den rosa och lila askan, men hur farlig? Flygfarlig? De säger att det bara är väldigt förtunnade mängder aska över Österrike, men ändå...

Puh, det är ju bara att vänta och se. Inte så mycket att göra åt det, liksom. Det skulle ändå bli dåligt väder därnere.

Serre Chevalier: Sjukt bra backar och strålande sol!

Det grymt bra här! Snabb sammanfattning:

Lång bussresa, inga problem. Bor i fyrabäddsrum med dusch och delar toa på åtta. Bra hyrskidor, en dec längre än mina egna. Sjukliga mängder mat (framförallt efterrätt) tre gånger om dagen. Strålande sol, bästa snön jag varit med om. Åkte själva igår, försökte after skia men hamnade på tidernas sämsta ställe. Kom fyra i en musikquiz där jag fick göra en insats för laget och sjunga låtar under press. Träffade Erik Lundesjö!

Idag åkte vi i grupper. Kom i en för bra först, sen i en sämre. Den var bra åt mig även om jag fortfarande ligger rätt dåligt till. Har åkt både puckelpist och svart backe. Inte kul, men jag överlevde. Träningsvärk. Bättre after ski på Langleys hotell, men fortfarande inte top notch. Kalla tog OS-guld.

Och så här kommer det att fortsätta resten av veckan...

Kamerabatteri inhandlat

Igår när jag höll på att packa insåg jag att min kamera var kaputt. Batteriet var urladdat och det hade gått märkligt snabbt, men det var först när jag äntligen packade upp laddaren och den blinkade rött istället för att snällt ladda batteriet som jag insåg att det var kört.

Jag var sur ett tag och trodde att jag skulle få åka iväg på skidresa utan kamera. Det är ju inte första gången det händer heller, jag fick ju ett helt nytt batteri på garantin för två år sen när samma sak hände. Kameran börjar ju bli lite till åren, så jag var lite osäker på om det var värt pengarna att köpa ett nytt batteri om man ändå snart ska byta upp sig.

Fast jag surfade runt lite och insåg att piratkopierade batterier inte var så dyra. Billigast och snabbast var Teknikmagasinet, så nu är jag 200 spänn fattigare men ett fungerande batteri och därmed även kamera rikare. Får se till att ta en massa skojiga bilder nu så att det var värt det.

Imorgon bär det av, hurra!

Tallinn: Buråsbrudarna by night

Så här ser det ut när vi går ut och röjer. Gratis inträde på nattklubben på systerhotellet. När vi kom dit visade det sig att de hade 90-talskväll - pur lycka! Tyvärr gick de över till modernare musik efter hand. Helt okej, men inte lika bra.

Johanna fick inte bara en utan två flugor i sin drink. Eftersom jag hade köpt den och tog en exakt likadan själv så kan man fundera på om det var ren tur som gjorde att jag inte fick nån fluga, eller om jag helt enkelt svepte drinken så snabbt att jag inte hann upptäcka dem.

Tallinn: Buråsbrudarna i Baltikum

Stormtrupperna är i Estland. Ingen cup i Riga, vad gör man då? Jo, man arrar en egen resa till valfri baltstat. Det visade sig bli Estland.

Vädret är bra, sighterna fina, drinkarna billiga. Gött, helt enkelt. Maten är okej också. Jag och Linda delade en Korvfest för två på den välkända restaurangen Den gyllene kultingen. Jag drack varmt honungsöl till. Mmmm, honungsöl och blodkorv.

Efter dagens rejäla sightseeing relaxades det på Radissons takbar på 24:e våningen. Gassande sol. Mmmmm, sol och drinkar. Nu är det dags för nån slags middag, möjligen ännu en sväng till takbaren för att beundra Tallin by night, och sen väntar nattklubbarna på oss. Vi har riktat in oss på ställena för det något äldre klientelet, dvs de som har 21-årsgräns.

Det är inte Lett att vara Est, men det är Balt...

Så, nu är vi hemma igen. Riga var en ganska lagom långhelg. Vi har sett det mesta man borde. Det är klart att man hade kunnat fördriva nån dag till där, men som sagt, tre dagar kändes rätt lagom.

Gamla Stan var pittoresk som förväntat. Det finns väldigt mycket vackra byggnader runtom i hela stan, fast deras tillstånd varierar. En del är jättevackra medan andra är förfallna men med potential.

Prisvärt i Riga var framför allt maten. Vi åt middag på vad som förmodligen är Rigas finaste restaurang, Bergs. Stället har inga egna stjärnor, men kocken har. Trerätters för två personer plus vin slutade på en knapp tusenlapp - värt! Och då fick man de fulla norrmännen i joggingskor på köpet...

Vi tillbringade flera timmar i Ockupationsmuseet. Den forna sovjetiska propagandabyggnaden är numera en utställning som visar hur Lettland har varit under alla år av diverse styren. Inget vidare, visade det sig. Men intressant, även om man hade ont i fötter och rygg efteråt.

Orsay var dock en rejäl besvikelse. Jag var förstås tvungen att åka till en av de två affärerna - finns det ett Orsay måste det besökas. Vi gjorde det direkt den första morgonen, för det regnade ändå. Fast taxiresan ut till Mols Shopping Centre gav inget - det var en kass butik med priser som låg över euron. Morr. Fast jag hittade en lokal butik mittemot, som sålde bruna kjolar för 120 spänn, så jag blev lite nöjd ändå.

Jag skulle vilja avsluta det här osammanhängande inlägget med
att nämna att jag åt levergryta på Lido, den lokala snabbmatskedjan. Det var jättegott, tills jag insåg att det nog var lever. Då kunde jag inte äta mer. Löjligt, jag vet, men så var det. Effekten av att välja mat i ett land där man inte kan språket.

Riga: Ortodoxa katedralen

Den där fula mörkerbilden gör inte katedralen rättvisa. Jag har en massa bra bilder på den, här är en.

Riga: By night

Det här är utsikten från vår takbar. Lite suddig - det är hopplöst att ta mörkerbilder. Men det gröna i mitten är den ortodoxa katedralen, till vänster om den ser man den lokala Eiffeltornskopian som vi fortfarande inte vet varför den finns, och det höga huset ännu mer till vänster än Reval Hotel Latvija, i vars takbar på 27:e våningen jag och Johan drack drinkar igår kväll.

Dagens drinkar intogs på Balsam Bar, ett ställe i Gamla Stan som hade en genuin drinklista och ett urval cocktails på det lokala giftet, Black Balsam. Det är nån slags ört-bittersprit, smakar som en blandning av Bäsk och Jäger. Med tanke på det så får man säga att drinkarna var oväntat goda.

Riga: Albert Hotel

Nu är vi framme. Vi bor på Albert Hotel, där vi betalar 500 spänn natten för ett modernt, centralt hotell. Mycket bra. Lite sämre är att den coola takbaren var privat abonnerad ikväll, plus att loungebaren stängde två minuter innan vi kom dit. Just den här kvällen hade det passat fint att softa med en drink, men icke. Och ge sig ut på gatan bara för att dricka en Piña Colada kändes lite overkill, så vi nöjde oss med att lyssna på jazzmusiken i lobbyn och att pricka in restauranger på kartan.

Albert i hotellnamnet är ingen mindre än herr Einstein. Alltså är hotellet inrett i dennes anda. Till exempel så står det inte "Do not disturb" på dörrlappen, utan "I'm thinking".

Dessutom så kan man köpa kondomer i minibaren. Det går att ta med sig gäster på rummet, men man måste anmäla det i receptionen och betala "gästtillägg". Hmmm...

Bra Kristi Flygare

I morse vaknade jag utsövd klockan nio. Det började visserligen med ett bakslag eftersom min favoritmüsli, som jag bara äter på helgerna, var slut. Men rostat bröd med jordnötssmör funkar också.

Sen var det dags för massage. Dottern till receptionisten på Johans jobb erbjuder elevbehandlingar, så för 150 spänn fick jag rygg och nacke knådade. Visserligen hade de behövt en ganska mycket mer brutal behandling än den där snälla spa-massagen som erbjöds, men vad tusan. Lite skönt är det ju.

Det blev en kort sväng till Lindex också, eftersom jag hade fått hem en kupong som gav mig vilken sommarklänning som helst för 199 kr. Det blev en svartvitrutig, 50-talsinspirerad enkel sak, som funkar på jobbet.

Lunch inhandlades på Paprika, och så åkte jag och Johan till Botaniska. Det var schysst. Mycket folk, förstås, men vädret var skönt om än inte stekhett plus att vi lyckades pricka en gammeldansuppvisning. Fiolspel till lunchsalladen satt fint.

Efter en tur i rhododendrondalen och en titt på de hypade näsduksträden så bar det av hemåt. Det blev en stund i solen på balkongen innan jag tog mig ut på en löprunda. Det var jätteskönt, som tur var. När jag var ute och sprang i lördags var det ju bara äckligt att springa, och jag fattade inte varför, förrän jag (eller rättare sagt kroppen, jag själv hade inte så mycket att säga till om i det läget) stannade och jag insåg att mina luftrör förmodligen hade samma diameter som en tioöring. Jag är nog mer pollenallergisk än jag tror.

Men så var det inte idag. Och nu är jag nyduschad och nypackad, för nu kommer dagens höjdpunkt: Bil till Landvetter och flyg till Riga. Nu blir det semester!

Graz: Återkomsten

Insel in der Mur - café och amfiteater.

Graz var bra! Varmt och skönt och roligt och nostalgiskt att vara tillbaka!

Vi som var där var jag och Johan, Henke, finnarna Joonas och Hanna och så tysken Markus (som jag nog inte träffat tidigare) och kanadensaren Mike, som var han som redan efter ett par dagar i Graz förra gången blev känd som "killen som trillade ut genom fönstret på tredje våningen på fyllan" (men som dock klarade sig undan med en bruten arm). Bodde gjorde vi på Hotel Mariahilf, precis bakom Kunsthaus, dvs utmärkt läge.

Sporgasse.

Så vad gjorde vi? På fredagen när vi kom var affärerna trots allt öppna som vanligt, så på en raketrunda hann jag med både Deichmann (skor som kanske inte är av toppklass, men billiga och roliga) och Orsay (min favvo-favvoaffär, snygga kläder till HM-priser) som jag ville. Hurra! Efteråt gick vi och åt med Angelica och Schoko. Åh, vad roligt! Senare på kvällen var det party hos Henke, som bodde hos sina gamla Mitbewohner. Sen utgång och en drink på en typisk Graz-bar nere i ett källarvalv, sen hem.

Lördagen började med att jag och Hanna gick och shoppade lite till. Såklart hittade jag mer på Orsay. Det finns ju inte i Sverige, klart man måste passa på! Sen var det lunch, Running Sushi, också ett måste. Eftermiddagen tillbringades på klassiskt manér i Stadtpark - sol och öl.

På kvällen lagade Susa kycklingsallad åt oss allihop hemma hos Henke. Sen blev det ölspel och Strohrom och allmän skörlevnad med avslutning på Elisabethstrasse. Fast jag hade glömt min medicin, så jag blev trött och gick hem vid två.

På söndagen så fick jag ett par timmar för mig själv på morgonen eftersom alla andra var bakfulla och låg och sov. Jag promenerade en sväng i stan, gick och ställde mig ihop med alla turisterna och tittade på klockspelet som jag missat under ett helt år i Graz och satt och läste lite i solen innan Johan släpade sig ut och tog en glass med mig.

På eftermiddagen var det dags för besök på en Buschenschank, en sorts "hemma-hos"-restaurang som är ett måste i Österrike. Man äter Brettljause (en bräda med olika sorters kött, ost, röror och mängder med nyriven pepparrot som äts ihop med bröd) och dricker gårdens vin, mycket gemytligt. Hanna hade spanat in ett ställe 10 km utanför stan, så vi ringde taxis för att ta oss dit.

En sån resa...! Chauffören hade inte mycket koll på vart vi skulle. Det gick i 110 på småvägarna, men vi kom trots allt fram till sist. För den andra bilen var det lite mer bekymmersamt, men efter ett chaufförsbyte och tjugo minuter extra så dök de också upp.

Utsikten från Dorners Buschenschank.

Mat, vin, Apfelsaft, sol - kanonskön eftermiddag. Tillbakafärden var betydligt enklare än ditfärden.

Efter en tupplur på hotellet gick jag och Johan till Las Tapas för att äta middag med Astrid och Martin. Fantastiskt roligt att träffa dem! Vi hade en trevlig middag och tog sedan med dem till Thomawirt för att lyssna på när Susa sjöng. Det var första gången jag hörde henne uppträda, och hon var bra.

Måndag morgon pallrade vi oss upp tidigt. Finnarna hade åkt till flyget ännu tidigare, och vårt skulle gå strax efter 12, så vi tog en liten stadspromenad. Gick förbi vår gamla lägenhet, strosade genom parken och tittade in i Burggarten en sväng. En grej till jag inte lyckades med under ett helt år i staden. Sen var det taxi till flygplatsen.

Utsikt från Burggarten över Schlossberg. Notera att klocktornet, Graz största kännetecken i mitten av bilden, är helt inslaget i byggställningar och plast. Snopet för turisterna.

Det var så skönt att vara tillbaka! Vill göra det mer! Ryanair har visst en linje till Klagenfurt, och vi har hittat den, men mystiskt nog inga flighter. Det hade passat fint. Närmast är vi bjudna på födelsedagskalas 13 juni, egentligen orimligt men väldigt, väldigt lockande...

(Och nu ger jag upp det här h-etes formatet - det går FAAAAAN inte att lägga upp bilder snyggt i Blogspot. Och då har jag ändå varit inne och petat i HTML:en. Det får bli asfult.)

Lindchen kehrt zurück

Nu har jag typ packat inför Grazresan imorgon. Åtminstone lagt fram kläderna som ska med, däribland dagens fynd: En blårutig blus/tunika i mjukaste bomull, inhandlad för att täcka min 28-åriga rumpa när jag har på mig mina denimleggings (eller jeanstights, som jag skulle vilja kalla dem) avsedda för flickor ungefär hälften så gamla som jag.

Vädret är dock en liten orosfaktor som gör det svårt att packa. Enligt SMHI ska det vara sisådär 13-15 grader (kallare än hemma, fuck), men nån tjänst som Johan kollade in sa omkring och över 20 grader. Det är trots allt rätt stor skillnad. Fast det får lösa sig.

Jag ska träffa Angelica imorgon kväll och Astrid på söndag kväll. Jag borde ha med nån present, men glömde det förut... Och nu är jag så genuint monstertrött att det inte kommer på fråga. Får försöka hinna handla kexchoklad imorgon innan vi drar. Flyget går kl 12, så det borde hinnas med.

Grazplan

De här ställen vill jag besöka i Graz:

• Häuserl im Wald. Ohyggligt mysigt ställe inne i Roseggerwald. Massor av små rum, fin utsikt.
• Las Tapas. Som namnet antyder en spansk tapasrestaurang inne på en av Graz många mysiga innergårdar. Mycket god och prisvärd mat.
• Valfritt Running Sushi-ställe. Fattar inte varför konceptet inte har kommit till Sverige än?!?

Och så hoppas jag innerligt att Astrid, Olivia, Angelica eller nån av de andra där nere har tid att träffas, trots att påsk är en sån jättehögtid där nere.

Reka i Riga

Så, nu har vi precis bokat hotell i Riga för Kristi Himmelsfärdshelgen. 1500 spänn för två personer, tre nätter, alldeles vid Gamla Stan - mycket bra. Flyget går direkt från Landvetter, tar två timmar och kostar 1800 kr per person. Då kommer vi visserligen fram sent torsdag kväll, men eftersom flyget hem på söndagen också går ganska sent så blir det bra ändå.

Det passar bra att åka till just Riga också, vi planerar ju att åka dit och spela innebandycup i höst, så det är ju utmärkt att jag åker dit lite innan och kollar läget. Var man ska bo, vad man ska äta, var man inte ska gå på nätterna...

Förresten, nämnde jag att vi ska till Graz över påsk?? Börjar kanske snart bli dags att skaffa tiokort på Flygbussen...

Tanzania i bilder: Lake Manyara

Lake Manyara är en egen park. Ganska liten men med väldigt omväxlande natur: Sjön (förstås), skog, flod, varma källor och så själva kanten på den stora Rift Valley, förkastningen som sträcker sig från Mellanöstern och ner genom hela Afrika. Mänsklighetens vagga. Hotellet vi bodde på låg precis uppe på kanten, var riktigt fancy och hade fantastisk utsikt (på bilden ovan).

I parken finns det gott om elefanter, och vi kom riktigt nära. När vi var två meter från lejon var det lugnt, men när Mamma Elefant kom med lilla Pellefant och strök sig mot bilen sa guiden åt oss att hålla tyst och sitta stilla...

Vi hittade även Fjant, han ni vet som var borta hela tiden i Trolltyg i Tomteskogen. "Var är Fjant??" "Här, mamma!" Han satt alldeles bredvid vägen, visade det sig...

Det här måste vara världens dummaste impala. Åtmistone ser han sån ut.Utsikt från rastplatsen - Kanten av Rift Valley till höger, sjön till vänster.

Tanzania i bilder: Serengeti/Ndutu

Efter att ha inlett dagen med en soluppgångskörning i Serengeti så fortsatte vi mot Ndutu. Ndutu är en sjö sydväst om Serengeti, men så här års är det bara en sjöbotten. Det är ungefär där som den stora migrationen, dvs de stora hjordarna av sebror och gnuer, uppehåller sig i februari-mars.

Det var lite magiskt att se. Det första man ser är helt enkelt att det finns massor av dem, framförallt sebrorna. Randigt från horisont till horisont, liksom. Sen ser man dem mingla med gnuer, men det som var riktigt fascinerande var när vi såg dem röra sig. De gick i led som var högst två djur breda, alla åt exakt samma håll, på en lång, lång rad. Var nästan något Stephen King-artat över det hela.

Den där sjöbotten var farlig att köra bil på, det kunde man ju räkna ut. Bara en torr skorpa jord och så lera under. Det struntade ett gäng andra jeepar i, så vi tillbringade en längre stund åt att titta på (vår guide t o m hjälpte till) en bil som hade kört fast ordentligt. Under räddningsarbetet såg vi en bil till köra fast, och en stor fet amerikan få ett vredesutbrott och skälla ut alla andra. Johan filmade.

Nu kommer en massa lejon! Vi såg dem ganska mycket in action den dagen. Först, på morgonen, så vi en lejonhane som strök runt en kopjes. Han vägrade gå därifrån, för han hade fått korn på en hona därinne som han var lite tänd på. Den lilla haken var bara att hon därinne hade tre ungar, och för att få till det så var han tvungen att ha ihjäl dem. Mycket dåligt raggningsknep (och tveksam taktik av ett djur som är om inte utrotningshotat så åtminstone sårbart). Mamma Lejon kom ut och vrålade ett par gånger och försökte spöa friaren, men han fattade inget utan bara hängde kvar. Lite som en fyllekåt kille på krogen.

Lejonet på bilden har inget med texten att göra.

Senare, i Ndutu, såg vi faktiskt lejon som fick till det. Mitt framför kamerorna - det stod fem turistjeepar på rad.

Före... Och efter. Fast det ska ärligt sägas att det är en annan hona på bild 2.

Tanzania i bilder: Serengeti/Seronera

Dag tre åkte vi runt i Serengeti och bodde på en lodge mitt i parken. Det var nog det snyggaste,
fräckaste stället vi nånsin bott på... Okej, rummen var inget
särskilt, men läget. Och utsikten. Stället var byggt i och runt en sån där samling med granitblock (kopjes) som låg utspridda över savannen, och såväl poolen på baksidan med fantastisk solnedgångsutsikt som den stora baren och restaurangen var gjutna runt själva stenen. Coolt. Och så bodde det en massa mungoer, klippgrävlingar (mitt favoritdjur!), apor och ödlor mitt inne på gården.

Bilder från hotellpoolen... Inte så illa, va?!?

























Världens sötaste flodhästbebis (nedanför, alltså, inte ovan)... Och en markatta till, som satt i ett träd mitt på hotellgården.

Safari och soleksem

Nu är jag tillbaka, med huvudet fullt av intryck. Eller ja, vi kom ju i lördags förmiddags, så en del har lagt sig, men ändå.

Jag hade tänkt skriva allt, men det är svårt. Det är så mycket! Men vi har i alla fall sett alla The Big Five och allt annat man kan tänka sig, inklusive kopulerande lejon, klippgrävlingar och babianer. Liveporr på savannen. Jag har nog sett en miljard sebror och thompsongaseller och alldeles för många gnuer, men man tröttnade ändå inte. Och giraffer som springer i slow motion är riktigt vackra. Safari is the shit!

Zanzibar, däremot, levde av någon anledning inte riktigt upp till förväntningarna. Klart att stränderna var vita och solen lyste och Stenstaden var speciell och korallfiskarna färgglada och kryddsafarit coolt, men det var något svårdefinierat som gjorde att det inte var klockrent. Infrastrukturen? Fattigdomen utanför vårt finhotell? Skrikiga souvenirförsäljare? Det faktum att tyskan på vårt hotell blev knivrånad på stranden klockan elva på förmiddagen? Vet inte riktigt.

Vet dock att dag ett på Zanzibar gav mig hysteriskt soleksem. Jag som inte har haft en enda eksemprick i hela mitt liv??! Goodbye, solbrännan, hello, skuggan. Vilket i ärlighetens namn var rätt skönt, att slippa ligga och steka sig för att komma hem pepparkaksbrun när det egentligen är rätt mycket behagligare under parasollet...

Jag ska verkligen lägga upp bilder, det är bara så svårt att välja... Fast jag och Johan ska göra en kraftansträngning och rensa ikväll. Fuji har ett specialerbjudande mars ut där man får skriva ut 100 bilder gratis - grym tajming!

Återkommer, nu ska tvätten plockas upp.

Kwaheri, Sweden!

Det betyder "Hejdå, Sverige", fast på swahili. Eller ja, jag tror inte att det heter Sweden på swahili, men de kan säkert engelska också. Nu är i alla fall skidstrumporna på (det ska de alltid vara när det ska flygas), nu drar vi snart!