Extremt dålig teknik

Jag får ibland fina recensioner av motståndarna efter innebandymatcherna. Ibland känns det lite fånigt när de skriver att jag "måste ha gjort mitt livs match" när jag i mina egna ögon gjort en lite halvmedioker insats, men på det hela taget är det ju trots allt smickrande.

Efter förra fredagens oavgjorda match mot Backadalen så var dock omdömet av en annan karaktär:
I andra perioden var vi verkligen på gång. Burås målvakt måste gjort sin livs match. Med extremt dålig teknik men men bra reaktioner och tur så lyckades hon hålla bollen utanför målet.

Extremt dålig teknik?? Hmm... Jag tar inte åt mig, men undrar ganska mycket över vad de menar. Visserligen är jag inte särskilt väl skolad i grunden, och det är få andra innebandymålisar som slänger sig och plockar bollen i skopan, men ändå?? "Extremt" är väl ett ganska hårt ord?

Fast det var det där med "mitt livs match" igen, uppenbarligen var de på något bakvänt sätt imponerade av en insats som i mitt tycke var av ganska standardkaraktär. Och så länge jag håller bollen utanför målet med min extremdåliga teknik så duger det för mig.

Bara ursäkter

Det skrivs inte så mycket här nuförtiden. Jag har till exempel inte ens skrivit att jag ÄNTLIGEN har fått göra mitt första innebandyassist, i matchen mot Älvstranden. Nu förlorade vi skitmatchen med 2-1 ändå, men jag var i alla fall glad.

Nä, tid är det dåligt med. Det är ju så mycket som ska grejas och fixas så man blir helt blå... Men nu har jag i alla fall två tvättmaskiner igång och ska laga nån sorts mat på bacon och créme fraiche som håller på att gå ut ur datum. Det är bra.

Ska spela inomhusfotboll med V3P imorgon - jättekul! Vi möter Personvagnar, Delphi och Lear. Mycket spännande. Hoppas bara knät håller, det har varit kasst på sistone.

Polisen - Burås 3 - 5

Att spela mot Polisen är inte alltid lätt. Det är ett av få lag i serien som kan matcha oss åldersmässigt, och de brukar spela rätt tufft. I höstas tappade vi en ledning när det var åtta sekunder kvar, och fick nöja oss med oavgjort, och nu ville vi ha revansch.

Fast jag har nog aaaldrig varit med om ett mindre taggat lag än Burås igår kväll... Det är klart att man kan invända mot att lägga en match halv sju en lördagskväll, men nu var det så det var och om man nu skulle spendera sin helgkväll med innebandy så var det lika bra att ha roligt under tiden.

Kort sagt så vann vi med 5-3, det sista i tom bur i slutsekunderna, efter att vi följts åt hela matchen. Jag var helt lost hela tiden. Jag var inte ens i närheten av att vara laddad. Första målet jag släppte in var jag långsam på och det sista var en sån där löjlig tappa-in-bollen-mellan-benen-grej som jag bokstavligt talat inte gjort på flera år. Vid ett par tillfällen var jag helt ute och simmade och jag blev inte ens sur av att missa. Fick visserligen låta bli att släppa in en straff (som var resultatet av att Johanna var tvungen att rädda bollen i målgården eftersom jag var så vilsen och förvirrad), men det var ett stolpskott och ingen räddning. Pust, ett sånt lågvattenmärke. Funderar på om jag kanske inte var så frisk som jag inbillade mig. Hade ju varit skönt om det fanns nåt att skylla på, annars är det bara att konstatera att min lägstanivå kan anta överraskande proportioner.

Efteråt gick ett gäng av oss och åt och drack på Pasta+. Väldigt bra sätt att tillbringa kvällen, så mycket mer pallar man inte efter en match som är slut klockan 20. Väldigt trevligt var det.

Och idag är jag sjukt effektiv i lägenheten. Har hämtat de sista lådorna, burit upp en hel del på vinden och plockar upp påsar. Gillar när det händer saker!

Burås - Ale 2-2

Match mot serieledande Ale hemma i Svingeln. Matchen i höstas slutade 7-5 till dem, och jag minns att jag inte var nöjd men att vi inte var särskilt långt efter. Läge att få upprättelse efter den oändligt trista matchen mot Lindås i söndags, alltså.

Efter 1:48 så fick visserligen en av deras spelare stå fri framför mål och göra 0-1, men det kändes inte så farligt. Vi var verkligen på hugget och lyckades kvittera under första perioden. I andra tog vi dessutom ledningen på en långskott av Anna RB, som gjorde comeback. Väldigt skönt.

Det var tufft och hårt (lite väl hårt, Ale tog sats och sprang in oss i sargen utan att bry sig om bollen det minsta) men väldigt roligt. Vi var absolut med i matchen och frågan var om vi inte var vassast för det mesta. Vi hade ställt om till 2-2-1 till den här matchen och inför resten av säsongen , och vi gör det väldigt bra.

Dessvärre fick de kvittera på ett friläge när det var sju minuter kvar (vaaaarför gick jag inte längre ut???), men vi höll i och matchen slutade oavgjort, 2-2. Det tror jag att man får vara nöjd med när man möter serieledaren. Och domaren, den där tjötiga, tyckte att jag var strålande. Kan hålla med honom bitvis.

Ego

I söndags kickstartade vi vårsäsongen med en träningsmatch mot Landvetter. Vi träningsmatchade mot dem i höstas också, och då blev det en snöplig 1-2-förlust som sved extra med tanke på att de ligger en division lägre än oss. Visserligen som obesegrade seriesegrare nu efter jul, men ändå.

Kallt som attan var det, och ingen ville gå ut och värma upp. I hallen var det inte mycket varmare än ute, trots att det hade varit match precis innan. Lägg till det att Landvetter ville börja matchen tidigare så kan man dra slutsatsen att våra gamla tantben inte var alldeles uppvärmda vid tekning.

Fast det tog bara åtta sekunder innan Lisa hade petat in 1-0. In your face!!! Visserligen fick de kvittera några minuter senare efter en lite löjlig situation i vårt straffområde, men sen var det stopp för dem. Första perioden togs hem av oss med 2-1.

Sen började målkalaset, och det bara fortsatte... När matchen var färdigspelad stod det 10-1 till oss. Gött med lite självförtroende inför den riktiga seriestarten. För egen del så var jag nöjd, hade inte massor massor att göra men de räddningar jag gjorde kändes fina. Landvetter var visst av en annan åsikt (klipp från deras referat):

"Det började fantastiskt bra, vi var det klart bättre laget i första perioden, andra perioden glömmer vi, tredje var ok igen. [...] Burås var ett mycket bra lag med ett tufft spel men helt enligt reglerna [...] Sofia var trots resultatet mycket bra i målet, men allvarligt talat Burås målvakt, hon måste gjort sitt livs match."

Två sakfel:

1. De var inte klart bättre i första halvlek. Vi var kanske inte på hugget, men det var trots allt vi som vann med 2-1.
2. Det var inte mitt livs match - jag är faktiskt så där bra för det mesta. Så det så.

Duktig flicka

Nu är det fredagskväll. Jag har sovit en skön, dryg timme efter jobbet, vaknade och låg och viftade på tårna under täcket ett tag innan jag klev upp och gjorde julskinkmackor till kvällsmat.

Nu väntar ingen hetsig AW eller ens Idoltittande - nu väntar en timmes målvaktsinstruerande i Svingeln. Uffes och Linus 12-åriga flickor är det som ska drillas.

När Uffe frågade i tisdags om jag ville hjälpa till på träningen på fredag klockan 20 så var jag spontant tveksam. Det känns inte som det första jag hade lust med. Men det är trots allt ett behjärtansvärt syfte, och jag kan inte säga nej, så nu ska jag packa ihop väskan och hoppa på vagnen till Svingeln.

Så himla präktigt, eller hur?!?

Inte bakis

Söndag förmiddag (tror till och med att det får kallas morgon eftersom klockan inte är tio än) och jag är fräsch som en nyponros. Guuud, vad skönt! Det har ju varit ett gäng hektiska veckor med Altrantillställningar och fotbollsavslutningar och jubileumsfiranden och Volvofester, så det var skönt att tillbringa lördagskvällen med god mat och sen i tv-soffan med Erika som sällskap. Framför allt så var det skönt att vakna självmant vid nio och vara pigg och obakis...

Fast i fredags var det ju drag när det var dags för den årliga Volvofesten. Det började med casinotema, det åts, dracks och dansades. Jag hade visserligen match dagen efter så jag försökte ta det lugnt och dricka en massa vatten. Gick hyfsat bra, men jag vaknade ändå med elak huvudvärk igår. Kanske lika bra att de stängde vid ett, även om vi var flera som var upprörda då.

Innebandymatchen slutade oavgjort igen, 4-4 mot Backadalen. Fast den här gången så var det vi som hämtade upp ett 3-0-underläge och inte tvärtom, så då får det nästan räknas som en seger.

Tennis ikväll med nya racketar. Hoppas på stordåd.

Burås 20 år

Puh, vad skönt att den här perioden av intensivt festande är över. Jag har ju dessutom toastat två av tillställningarna, så det har varit en massa förberedelser också. Fast bra har det blivit.

20-årsjubileet gick av stapeln i lördags, i Kalle Glader. Bra lokal. Jag hade tänkt vara där och förbereda, men insåg att det nog var bättre att jag stannade hemma och gjorde klart toastningen. Så jag kom på plats nån gång efter kl 18 och satte igång med att fixa datorn och presentationen, vis av förra helgens tekniska misslyckanden.

Fast ska man bara visa en presentation utan musik så är det inte så avancerat, så det fanns inga större problem än att projektorn var sned. Det var det å andra sidan ingen som reflekterade över två öl senare.

Min co-toastmaster Günther visade upp sin originalutrustning från 80-talet och drog några anekdoter. Emma berättade historien om domaren och bollen som aldrig var inne, och vi visade tidningsklipp på en buråsare som spelat i Australiens landslag och så ett från min vinst i österrikiska ligan. Sen hade jag en massa roliga bilder med domares tecken och gamla lagfoton, men det blev liksom aldrig tid. Vi åt buffé och ingen förrätt, så tiden gick fort som bara den. Dessutom skulle vi presentera alla gäster och göra en liten frågesport, så jag får väl spara de där bilderna till nästa fest.

Sen var det som vanligt: Man dansade, drack, pratade och så var klockan magiska 03:00. Sen blev den till och med 05:00 innan jag tog det mogna beslutet att följa med hem till Johanna på efterfest i fucking Mölndal. Halvslugt. Tog taxi hem och kom i säng halv åtta eller nåt. Gulp.

Allt detta må ha varit hänt, men problemet var att jag var tvungen att jobba på söndagen eftersom leveransen från mig skulle vara vidare senast kl 8 måndag morgon.

Det var vedervärdigt. Att jag var trött som attan var en grej, ett större problem var att jag hade sån djävulsk huvudvärk som senare kompletterades med ett smygande illamående som till sist fick mig att gå och kräkas. På jobbet. Tur att ingen annan var där. Jag lyckades i alla fall göra det jag gjorde och fick sedan bli hämtad av Johan. Vid det laget var jag i ganska dåligt skick. Fast det kan inte bara ha varit bakfylla, inte så sent på dagen, och så mycket hade jag faktiskt inte druckit. Det var nog en kombination av huvudvärk, jobb och lågt blodsocker. Ja, så måste det ha varit.

Grym helg!

Åååh, vilken bra helg det har varit!

Började med Altranhelg på Tylösand. Trevlig middag, kul sällskap och så dans på Leifs Lounge hela hela natten. Stagedive efter tjat från Kalle och Arvid, slutade som tur var lyckligt. Dansade bort min sko efter elegant tango (flög som en projektil över hela dansgolvet, ren tur att ingen fick den i huvudet, jag höll på att skratta ihjäl mig). Den hittades dock igen. Tog det lugnt med spriten i alla fall. Skönt, fast så värst mycket sömn blev det ju inte.

Hem, var trött, sov litegrann. Åkte iväg till Nära Hem för toastning av GSIF-galan. Vi hade förberett en hel del, men det var dessvärre en himla massa tekniska problem. Fick inte spela all den noggrannt utvalda musiken. Fast jag fick kramar av Adam Johansson:



Och av Daniel Larsson:



Carl Fhagers verk, förstås. Adam var hur rolig som helst, han hade ingen aning om vad det var för nån gala han skulle dela ut priser på, men han stannade hela kvällen och drack lättöl, var omsvärmad av flickor (jag som toastmaster satt bredvid honom, men kunde konstatera att min plats blev ockuperad efter fem sekunders frånvaro) och sa att han jättegärna kom tillbaka nästa år. Kul kille! Daniel Larsson var inte alls lika skojig.

Så var det mingel och tackchampagne och vi fick mycket cred för vårt jobb, jag och Sunde. Utgång på Valand, men där blev det aldrig riktigt lika roligt. Kul att träffa en del gamla bekanta som flyttat från stan, men när jag pratat klart med dem var klockan tre och jag gick hem.

Idag var det så innebandymatch, borta mot Älvstranden. Traditionellt sett en svår match, både med tanke på den stora parkettplanen och deras spelstil.

Fast vi spelade grymt bra och kämpade på ett sätt jag inte har sett på väldigt länge. Det blev till sist seger med 3-2, så himla skönt efter ett gäng sura oavgjorda och förluster!

Så nu ska jag belåtet krypa i säng och försöka ta igen lite av den missade sömnen den här helgen. Mycket bra magkänsla!

Floda - Burås 4-4

Tidig match idag. Uppstigning kvart i åtta, hämtad kvart över, samling halv nio, matchstart 10:10. Floda, gamla ärkefiender.

Hallen var en skandal vid den tidpunkten på morgonen: Solen lyste rakt in i ögonen, jag har aldrig varit med om nåt liknande... Inte konstigt att de vill spela för förmiddagarna om det betyder att de kan sätta motståndarna ur spel så lätt?!?

Hur som helst spelade vi väldigt bra och tog ledningen med 2-0. Sen fick de komma ikapp, dessvärre, i åtminstone ett fall delvis beroende på solen. I andra spelade vi sämre men gjorde ändå 3-2, fast lät dem kvittera igen med 15 sekunder kvar efter väldigt slarv i försvaret. Fjärde perioden gav oss 4-3 men tyvärr även 4-4. Och så slutade en märklig match där klockan gick sönder mitt i och domare som nog lurade oss på ett frislag det var en sekund kvar och de blåste av ändå. Fast så kan det vara.

Jag tyckte i alla fall att det var en rolig match och att vi var jättebra i början, men många andra var mer missnöjda. Emma som brukar vara så förnöjd var så sur att hon struntade i att följa med på brunchen efteråt.

Det var i alla fall jag, Lena, Erika och Clara som drog till Bitter och fyllde på våra svultna idrottsmagar efter morgonens slit. Satt fint. Maggan bor ju precis bredvid, så hon dök upp och sa hej och visade upp sin bebismage, och när vi var klara hängde jag med henne på en promenad runt Slottsskogen i det fantastiska vädret.

Nu är jag slö, kall om fötterna, fortfarande mätt och nöjd med dagen. Ska ta tag i lite Buråsgrejer, sen är det helhjärtat slappande som gäller.

Burås - Polisen 4-4

Det var roligt att spela mot Polisen. De spelade rakt och ärligt, liksom, och så är de väl det enda lag som ligger någorlunda nära oss i ålder...

Vi började bra, och inför sista perioden ledde vi med 4-2. Snygga mål hade vi gjort. De insläppta var inte så mycket att prata om, jag hade skött mig rätt bra överlag.

Fast sen gick det åt skogen och vi förl... Se, jag höll till och med på att skriva att vi förlorade, fast det gjorde vi inte, det blev oavgjort. Fast att tappa en ledning till oavgjort när klockan står på 19.52 i sista perioden känns alltid som en förlust. Typiskt.

Fast det var en rolig match, jag gjorde en bra insats (fick t o m cred av domaren efteråt) och målen de fick in var lite slupmål. Ett självmål och det sista var på uppstuds. Så kan det gå. Höll förresten på att börja skratta åt mig själv i mitten av matchen när jag hade genomskådat motståndarnas taktik och jag började skrika på backarna: "Kommerlångkommerlångkommerlång!" Jag lät ju precis som Dr Alban!

Nu ska jag ställa om. Det kommer hit några fotbollstjejer ikväll för att titta på landskampen, sjunga Singstar och förhoppningsvis köra lite snapsroulette. Visserligen var det tänkt att vara b-lagsseriesegerfest, och det är ingen annan b-lagsspelare än jag som är med, men ändå.

Ale - Burås 7 - 5

Idag fick vi stryk. Ale åkte ner från tvåan i våras och är väl ett av de lag som vi kan få förlora mot, men ändå. Jag hatar att förlora.

Speciellt som idag, för jag hade en dålig dag. Eller otur. Fyra eller fem av målen fick göras av fria spelare, ofta utifrån kanten i en sån där vinkel som jag hatar. Ett mål, som kan sägas vara det avgörande om man vill, var rätt mycket mitt fel. Jag tog det lugnt med en retur istället för att bara håva in den, och då kom en motståndare och slog in den. Mycket illa. Fast jag undrar om det inte var nåt skumt med ljuset i hallen - det hände ett par gånger att jag trodde att det var mina backar som kom för att rensa när det i själva verket var motståndare. Usch.

Fast visst, jag gjorde två såna där magiska räddningar i första perioden, men var tandlös på resten. Ogillar. Starkt.

Har tröstat mig med äppelkaka och thaimat, fast i omvänd ordning, på kvällen. Såg Watchmen också, inte särskilt bra.

Seriepremiär och VO-omsits

Igår var en bra dag. Jag tog en liten sväng på stan på förmiddagen och köpte mig ett par jeans. Mycket tajta. Sen bar det av mot Svingeln för seriepremiär mot Lindås.

Lindås är inte lätta att möta, och just seriepremiärer tycker jag är extra viktiga att vinna. Fast jag behövde inte vara så orolig, för alla gjorde ett kanonjobb och vi vann med 3-0. Gött att hålla nollan, jag spelade faktiskt helt magiskt ett boxplay. Jag fattade inte vad som hände, men jag gjorde helt osannolika räddningar. Lite otäckt, för förmodligen har jag förbrukat hela årets tur nu på en gång.

Efter matchen var det hem och fixa sig inför kvällens VO-omsits. Jag hade ambitionen att äta middagen där och sen dra vidare till antingen fotbollens kräftskiva eller till innebandyhänget, men jag hade så kul på omsitsen att jag blev kvar. Nästan ända tills Gasquen stängde. När patetiska kvarten drog igång steg jag ner från scenen som jag traditionsenligt hade ockuperat och åkte spårvagn hem.

Och nu sitter jag här, vaken vid halv elva, och vet att jag har sovit för lite och att jag ska spela fotbollsmatch om några timmar. Helt ur fas. Hur ska jag äta? Ska jag sova lite till? Och framför allt, var ska jag hitta två-tre spelare till?

Flickan som lekte med elden

Ikväll var det lugn fredagskväll. Jag och Snickars gick och åt middag på A la Greque vid Kungstorget (kan väl inte superrekommenderas, ganska menlöst men inte illa) och så gick vi och såg Flickan som lekte med elden. Jag hade väl inga jätteförväntningar, men man måste ju se den.

Fast den var bättre än jag trodde. Jag var lite rädd att det skulle märkas att den var nedklippt från tv-formatet den var avsedd för från början, men de hade lyckats bra. Kändes inte alls stressat. Sen är det klart att allt i boken inte kom med, men det gör det ju aldrig. Så filmen, till skillnad från restaurangen, kan jag rekommendera.

Nu är det läggdags. Seriepremiär imorgon ju!

Hösten är här...

...och med den tröttheten. Tur man har knark.

Orkar/hinner ju inte blogga så mycket. Men jag spelar fotboll och innebandy som vanligt (potentiell serieseger med fotbollen och seriepremiär med innebandyn i helgen), springer en del, var på CCC:S hundraårsjubileumsbal i helgen (bra, men inget extra) och så... Jobbar jag. Och ser på Idol när tillfälle ges.

Nej, nu ska tvätten tas upp och en ursäkt funderas ut för att slippa gå på GIBF:s dam- och flickutvecklingsmöte imorgon. Visste redan från början att jag borde ha sagt mer nej än jag gjorde.

Gamla vänner

Idag var det styrelsemöte med Burås, hemma hos Benneth. Benneth bor på gångavstånd från jobbet, men eftersom vi skulle ses kl 19 så var det fel både att åka hem emellan och att stanna kvar och jobba. Lösningen var att äntligen åka hem till Louise i hennes nya (nåja) lägenhet vid Wieselgrensplatsen och fika lite.

Så får man plötsligt lite perspektiv. Jag har känt Louise i 14-15 år - det är inte många andra vänner jag fortfarande träffar som jag har den bakgrunden med. Visst, vi ses inte ofta, och jag har nog bara varit hemma hos henne två gånger totalt, men vi har ändå setts två-tre gånger i veckan i flera års tid och delat både träningsläger, omklädningsrum och till och med Tysklandsutbyten. Plus ett av mitt livs allra hysteriskt roligaste förfester.

Så lite nostalgisk blev jag. Moahahaha, fest i Louises morföräldrars lägenhet, fulöl, lakritshots, Dr Bombay, ölspel, betongväggar, en galen Frida och så GT-karneval... Those were the days!!

GSIF - Länsmansgården 5 - 1

Sådärja, nu är GSIF tillbaka i serieledning. En bekväm seger mot Länsmansgården så är vi i topp igen. Fyra hyfsat lätta matcher kvar, ser bra ut!

Helgen har varit allmänt aktiv, även om fredagskvällen var helslö. Frukost på Eva's Paley igår (kanonbra!), en sväng på stan, löpning i det fina vädret (nu är jag nere under 29 minuter och 30 km!) och så bowling med Burås. Jag var faktiskt bara näst sämst, Lisa hamnade under min magra score. Mellanfest hos West och så var det klassisk utgång på The Rose and Crown.

Idag har jag sovit länge, spelat tennis och så gett mig nästan raka vägen därifrån till fotbollsmatchen. Så jag har verkligen varit duktig. Nu är jag helt slut och ska lägga mig och läsa klart min bok. Mmmmmmmmm!!!

Burås - Landvetter 1 - 2

Igår spelade vi första träningsmatchen. Det var lite kul på sitt sätt, och vi spelade inte så dåligt, men förlorade ändå. Jag hatar att förlora.

Vi var jättebra i första, sen ryckte Landvetter upp sig, fast vi gjorde 1-0. I slutet slarvade vi massor och de fick kvittera och dessutom göra 2-1 när det var ett par minuter kvar. Inte alls nöjd med min insats på det målet, jag måste verkligen göra nåt åt det där hålet på min högra golvsida.

Men men, lite roligt var det ju, som sagt. Vi ska bara rycka upp oss, lära oss att hantera små snabba kids (i och för sig kan man tycka att vi borde ha gjort det vid det här laget) och så måste vi göra mål. Annars vinner man inga matcher. Vi hade verkligen massor av chanser, men det vill sig inte. Hoppas det rättar till sig till seriestart.

Running challenge

Ikväll har jag kollat på fotboll ihop med innebandygänget (herregud, vilket mål av Zlatan...!). Hämtmat, trevligt, öl och så ingen utgång, för vi blev kvar hemma hos Maja i hennes paradlägenhet.

Emma är tillbaka i stan och kläckte idén om en träningsutmaning. Denna tog senare form och blev Running Challenge: Man ska ha sprungit fem mil innan den 18 oktober, dvs en mil i veckan de kommande fem veckorna. Belöningen är en dag på St Jörgens, förloraren (förlorarna?) får köpa strumpor till de andra eller agera chaufför eller vad det nu var.

Fem mil på fem veckor är egentligen ingen match. Jag behöver bara springa min runda två gånger i veckan så är jag klar innan dess. Haken är bara att ingen annan träning räknas, så förutom två-tre gånger innebandy, en gång badminton, en gång fotboll och en och annan tennistimme så ska jag göra två löppass i veckan. Det är det som möjligen kan bli tajt.

Fast det är ju en utmaning?? Då är jag på! Jag ska börja redan imorgon!

Tidigt på säsongen...

När jag är mitt inne i innebandyspelandet så har jag mer eller mindre valkar på knäna. Nu är jag i uppstartsfasen. Det innebär att jag har söta små sommarknän utan vana att kräla runt på ett dammigt gympasalsgolv.

Träningen i tisdags gav mig illrosa, svidande knän, fast jag var ändå glad eftersom det mesta skinnet satt kvar. Det kommer nog ändras på kvällens träning, dock. Ajajaj, de är fortfarande ömma sen sist.