Ego

I söndags kickstartade vi vårsäsongen med en träningsmatch mot Landvetter. Vi träningsmatchade mot dem i höstas också, och då blev det en snöplig 1-2-förlust som sved extra med tanke på att de ligger en division lägre än oss. Visserligen som obesegrade seriesegrare nu efter jul, men ändå.

Kallt som attan var det, och ingen ville gå ut och värma upp. I hallen var det inte mycket varmare än ute, trots att det hade varit match precis innan. Lägg till det att Landvetter ville börja matchen tidigare så kan man dra slutsatsen att våra gamla tantben inte var alldeles uppvärmda vid tekning.

Fast det tog bara åtta sekunder innan Lisa hade petat in 1-0. In your face!!! Visserligen fick de kvittera några minuter senare efter en lite löjlig situation i vårt straffområde, men sen var det stopp för dem. Första perioden togs hem av oss med 2-1.

Sen började målkalaset, och det bara fortsatte... När matchen var färdigspelad stod det 10-1 till oss. Gött med lite självförtroende inför den riktiga seriestarten. För egen del så var jag nöjd, hade inte massor massor att göra men de räddningar jag gjorde kändes fina. Landvetter var visst av en annan åsikt (klipp från deras referat):

"Det började fantastiskt bra, vi var det klart bättre laget i första perioden, andra perioden glömmer vi, tredje var ok igen. [...] Burås var ett mycket bra lag med ett tufft spel men helt enligt reglerna [...] Sofia var trots resultatet mycket bra i målet, men allvarligt talat Burås målvakt, hon måste gjort sitt livs match."

Två sakfel:

1. De var inte klart bättre i första halvlek. Vi var kanske inte på hugget, men det var trots allt vi som vann med 2-1.
2. Det var inte mitt livs match - jag är faktiskt så där bra för det mesta. Så det så.