Österrike: Lika kallt som hemma

Tja. Iväg kom jag ju, ingen aska där inte. Däremot så hade jag inte direkt tur med vädret. På torsdagen, när jag kom, var det faktiskt något som påminde om tropisk värme när jag gick av flygbussen, men det kanske var mest fukten som gjorde det...

Fast det var okej. Visst hade jag hoppats på lite bonusvärme, men det är så himla härligt att vara i Österrike så det spelade ingen större roll att det var kyligt och blött. Tågresan mellan Wien och Graz var om möjligt ännu vackrare än vanligt så här på våren. Träden var fortfarande ljust knallgröna, och regnmolnen drev mellan topparna ner i dalarna. Sen var det till och med soligt när jag kom fram till Graz, inte illa!

Sen har jag shoppat på Orsay, förstås (helt fantastiskt att gå dit och veta inte bara att jag får handla vilken klänning jag vill, utan att jag till och med borde för att ha nåt att ha på mig på Nicholas och Hannas bröllop - det blev en lila blank sak), och så fyndat lite på New Yorker. En jacka som jag egentligen inte behövde, men den var billig, och snygg, och så en jeanstunika. Nöjd.

Sen har det ätits och hängts och förstås gjorts ett obligatoriskt besök på en Buschenschank. Tack, Angelica och Schoko! Dessutom dök Astrid och Martin upp trots att de hade sagt att de hade sagt att de inte kunde, en kanonöverraskning! Jätteglad blev jag. Och Hausplatte smakade fortfarande bra.

Hemresan började bra eftersom das Schokomobil angjorde järnvägsstationen knappa 10 minuter innan tågets avgång, vilket visade sig vara precis lagom för att hinna köpa biljetter och få en hyfsad plats. Sen började motgångarna. Det där ovädret hade tydligen varit extra otäckt i Semmering, så när tåget kom till Mürzzuschlag hörde man att vi skulle bli stående i en timme på grund av Leitungsbruch - det hade blåst ner träd på ledningarna. Ååååh, så tråkigt, speciellt som det hade hunnit bli rätt sent på Buschenschanken.

Som tur var så kom det ersättningsbussar, så sammanfattningsvis innebar det bara en halvtimmes försening till Wien. Sen fick man släpa väskorna i regnet och blåsten till det aningens sunkinga hotellet. So far so good.

Vulkanaskan hade varit på tal under söndagsmiddagen, för det var tydligen på drift över Europa igen. Nu var det inte det som var avgörande, utan det visade sig att samma vind som hade vält träd över järnvägsspåret hade försenat planet hem till Göteborg. En halvtimme sent var det, fast det var väl inte hela världen. Hem åkte det och en halvdag hann jag göra på Volvo.

Är i alla fall nöjd med helgen och längtar redan tillbaka! Det är ju grymt i Österrike, och så har de ju Orsay...