Början till slutet

När jag skriver så där kan man tro att det ska handla om nån slags reflektion över att det snart är dags att flytta hem till Sverige igen, men så är det inte. Det är mitt högst personliga slut det handlar om.

Sen igår, när jag kom från flyget, har jag nämligen som en död, halvt okänslig fläck på och strax under vänster nyckelben. Så där omedelbart trodde jag att det berodde på att jag hade burit min tunga väska så att den hade tryckt lite för mycket på mig, men det har inte gått över än. Alltså har jag börjat överlägga diverse möjliga nervskador och kommande förlamning och sånt där, speciellt med tanke på att jag redan tror att det är något fel på min hjärna. Just det där kan det hända att det är fler som vill hålla med om, men så länge de inte är läkare tänker jag inte lyssna på dem. Det räcker med att jag själv tror att det är nåt konstigt med att tappa ord och bokstäver, och lägger man då på en nervskada i övre kroppshalvan så tycker jag att jag har rätt att vara hypokondrisk.

Jag borde göra som Emma och skaffa papper på att det inte är något fel på min hjärna.