Att överleva en JAS-uppvisning

Idag har jag varit trött. Jättetrött. Jag återkommer till anledningen. Vi åkte till Säve och tittade på en flygshow, så jag höll mig vaken rätt bra ändå. Fast å andra sidan så hade jag inte behövt gå upp lika tidigt om vi inte skulle titta på flyg, så då hade jag varit piggare.

Det var lite kul med flygen. Helikoptrar, Spitfire, Mustang, Tiger Moths, segelflyg, fallskärmshopp, akrobatflyg (coolt!) och så flera stridsflygplan. JAS var grande finale, typ. Vid det laget hade jag somnat på en kartongbit på marken med handväskan som kudde (kände mig som värsta bagladyn), men det var svårt att sova till och med för mig med jetmotorer dånande femtio meter bort. Alla planen höll sig i alla fall i luften när de skulle och på marken när det var läge för det, så ingen fick något plan i huvudet och ingen pilot behövde katapulta ut sig.

Och att jag ar så trött berodde på gårdagens dammiddag, Elektros årliga. Vi hade jättetrevlig liten förfest hemma hos Kristin, och sen var själva middagen jättebra. Sen struntade jag i att efterfesta med de andra, för jag Emelie drog ju till Oslo idag och det skulle vara lite avskedsfest på Volrat.

Det var inte så mycket action där, tyvärr. Jag och Frida gjorde vårt bästa, men efter att Karate-Per hade gått gick Emelie och la sig och vägrade vakna trots att Frida hällde GT i örat på henne. Lite besviken blev jag, jag hade ju kunnat fortsätta festen på Chalmers annars. Trots detta så var klockan nästan två när jag äntligen fick tag på en taxi och åkte hem.

Så nu är jag fortfarande slö och tänker nog snarast gå och lägga mig och titta på den nya fina tv:n i sovrummet som Johan har roddat. Mmmm, sovrums-tv...

Hejdå Emma!

Emma J drar till Stockholm för att jobba på SvD. Coolt. Alltså har hon hejdå-kväll på Smaka som började för tio minuter sen. Jag trodde att jag skulle ha varit där vid det här laget, men Johan är en klenis och insisterade på att gå hem en sväng efter vår middag på Casa Nostra (sådär).

Nu är jag rastlös och vill gå.

Felstavat??

Idag när jag surfade runt lite på Volvos interna sidor för anställda fick jag se något som fick mig att fnittra lite för mig själv. Som så många andra företag sponsrar Volvo deltagaravgiften i Göteborgsvarvet för de anställda. Men inte nog med det, de sponsrar även startavgiften om man ska delta i Stav-Göteborgsvarvet. Stav-GöteborgsVarvet (som till och med särskrivs, Stav Göteborgsvarvet)?!? Hur coolt är det??

Men samtidigt så kände jag en skamlig lite dragning till eventet. Stavar - nej, aldrig! Men att traska runt en mil i Änggårdsbergen och Botaniska på våren är nog inte så dumt. Det borde man göra oftare.

Fast å andra sidan - varför skulle jag betala 150 spänn för det (även om Altran skulle betala så är det en principsak)? Jag bor ju i princip bredvid bansträckningen. Nej, det blir nog inget Göteborgsvarv, varken med eller utan stavar, men förhoppningsvis nån långpromenad nån gång.

Limp Home Mode

Om det blir fel på en lastbil så kan den försättas i så kallat limp home mode. Det innebär att flera funktioner stängs av, medan de mest basala bibehålls så att lastbilen kan köras till närmsta serviceställe eller motsvarande. Det samma kan man även kalla min promenad hem från spårvagnen nu ikväll, eftersom mina fotbollsskor (som visserligen är kända skavsårsmakare) hade lyckats äta sig igenom tre lager tejp och ge mig blåsor på hälarna. Eller rättare sagt hälen, det var bara på höger fot.

Vi fick oavgjort i matchen mot Zenith. Jag hade hoppats på vinst, vi spöade dem ju med 6-0 i våras, men så väl gick det inte. Vi spelade bra och hade fina kombinationer på mitten, framför allt i slutet när de hade kvitterat och vi ville vinna, men mer än 1-1 blev det inte.

Jag hade en otroligt snygg klack i första halvlek som snirklade sig precis utanför bortre stolpen - damn, att den inte gick in! Hade varit årets snyggaste mål, lätt!

På skojakt

Idag efter jobbet gick jag på skojakt. Jag ville ha ett par vanliga, ganska låga men ändå feminina skor i brunt. Det var svårt. Det fanns hur mycket snyggt som helst i svart, men svarta skor behöver jag inte. Jag behövde bruna. På Bianco blev jag omedelbart förälskad i ett par mörkbruna stövlar, men jag behärskade mig och gick vidare, trots att jag nog skulle kunna motivera ett stövelköp för mig själv.

I stället traskade jag run t i Nordstan på vidare jakt, men det gick sådär. Inget som föll mig i smaken. Till sist blev jag lite sugen på ett par på Din Sko, som egentligen var lite högre och vidare i skaften än vad jag hade tänkt mig, men visst, de var snygga.

Precis på väg mot kassan för att be dem ta fram vänsterskon så sneglade jag in på barnavdelningen och kunde konstatera att det visst finns fördelar med att modehysterin kryper allt längre med i åldrarna. Där fanns det nämligen jättefina skor - dessutom i min riktiga storlek! Så det slutade med ett par champagnefärgade låga boots med ganska vida skaft - och till barnpris. Mycket bra!

Sedan gick jag tillbaka till Bianco och tänkte unna mig ett par stövlar också. Jag provade två par, båda jättefina och inte så dyra, men här blev det ett lyxproblem. Jag kunde inte bestämma mig! Så i stället för att ta ett ångestfyllt beslut (eller köpa båda paren, men det vore inte riktigt likt mig) så köpte jag inget alls. Det känns rätt bra nu när jag sitter hemma.

Suck, måste rodda ihop b-lagsmatchen till imorgon. Det såg jättemörkt ut med folk, men nu är det tvärtom så att vi är så många att vi har problem att få bilar till matchen. Jag kan åka buss, men nån mer måste också göra det. Och jag vill verkligen inte åka tillbaka hem från jobbet, hämta bilen och sen åka ut till Hisingen igen. Vill inte.

Så blev byrån

Måste publicera en bild på hur sovrumsbyrån blev klar. Riktigt snygg, om jag får säga det själv, är bara ledsen på att färgen kommer att skavas av i sjok. Det var svårt att få den att fästa. Jaja, jag har gott om färg kvar. Får väl gå med liten pensel och bättra på när det behövs.

Ingen tid att vara bakis

Vaknade av telefonen i morse. Fast det var i ganska lagom tid, så det gjorde inget. Viss huvudvärk kunde skönjas, annars var jag i ganska god form efter gårdagen. Bra det, eftersom det var dags för höstpremiär med b-laget.

Fast först testade vi den lokala pizzerian. Absolut godkänt, och vi testade till och med fullkornsbotten. Krispigt och gott. Sen gick vi till Slottsskogen och hängde i solen - det var årets troligen sista sommardag, åtminstone som kommer infalla på en helg. Där låg vi och solade och läste tills jag åkte med bussen till matchen.

Kvaliten på fotbollen var sådär. Jag tror att vi var bakis hela bunten, men vi lyckades i alla fall få oavgjort. Och så hade man rört sig lite, bra efter dagens kost som toppades med glass direkt ur burken nu på kvällen.

Efter Singstar

Nu har vi sjungit Singstar och boundat med innebandylaget. Fast grejen var ju ganska mycket att vi skulle lära känna de nya tjejerna, men det kom inga. Det kom till och med så gamla tjejer så att de inte spelar längre, som Lena och Emma. Ruggigt kul hade vi förstås, men meningen var ju att vi skulle ha nån slags kickoff.

Whatever, jag har haft trevligt, och nästan inget blir det att städa imorgon eftersom jag har varit så duktig under kvällen.

Och så fick jag vinna I will survive med Gloria Gaynor. Alltsedan överlämningen med KS 04, när jag gick och sjöng den hela vägen hem genom Våldtäktsskogen och därmed skrämde bort alla potentiella, så har det varit min låt. I love it...

Innebandypremiär

Första träningsmatchen med innebandyn idag, mot fd RBK Göteborg. Stryk var förväntat, men vi började bra och hade bara 1-0 i baken efter första perioden. Efter andra stod det 3-0 och efter sista 6-0. Jag tänkte analysera: Vi blev trötta. Till och med jag. Tjejerna vi mötte har ju tränat tre gånger i veckan hela sommaren - det kan man ju inte påstå att vi har...

Men i det stora hela såg det bra ut ändå. Jag är rätt nöjd med min insats också, men jag ska öva på skott som kommer från höger. Tre mål släpptes in därifrån. Visserligen var de riktigt välplacerade, men ändå.

Ikväll är det innebandyhappening med Singstar hemma. Måste städa.

Målat

Nu har byrån to be målats med grundfärg och två lager rött. Återstår att se om det är tillräckligt bra, annars blir det en extra strykning i kväll. Hoppas jag slipper.

Gammal är äldst

Jäklars, vilket mål av Henke Larsson! Det var ett riktigt Henke-mål! Än kan han...

Bubbelplast - den nya silvertejpen

Silvertejp sägs vara lösningen på alla problem. Nu har jag insett att bubbelplast inte ligger långt efter när det gäller användbarhet.

Att testa en lastbilstuta kan vara väldigt oangenämnt, för den brölar ganska högt. Jag har försökt med en töntig liten trasa - hjälpte inte. Jag slog in den i min kofta och stoppade i en kartong - hjälpte lite, men inte tillräckligt. Sen kom jag på att bubbelplast väl inte vore så dumt? Och det är det inte heller! Speciellt inte när jag kompletterar med bubbelplast i öronen, då blir arbetsmiljön faktiskt uthärdlig.

Och när testerna är klara kan man roa sig med att sitta och smälla plasten, weee! Bubbelplast är ju nästan som ett Kinderägg - tre önskningar i en!

Möbeldesign

Vi håller ju på att satsa på ett sovrum i mörkrött, med detaljer i beige. Väggarna är ju lika dödtrist vita som alltid, och vi orkar inte måla om, så man får göra vad man kan för att sätta lite färg. Hittills har färgplanen omsatts i gardiner, överkast, prydnadskuddar och matta.

Nästan som i en dröm slog det mig att vi borde ha en mörkt lackröd byrå i stället för den lilla töntiga gråblå vi har nu. Dock har vi inte hittat någon. Inte ens på IKEA. Fast i söndags löste vi det med lite fantasi, en bokhylla med åtta fack från Jysk, sex sjögräskorgar, lite färg och en del av min ööööverflödiga fritid.

Hyllan är egentligen en bokhylla med åtta fyrkantiga fack, tillverkad av ful vit foliemasonit. Facken är precis lagom stora för att rymma flätade korgar som också fanns på Jysk. Alltså får sex korgar agera byrålådor, och så lämnar vi två fack där datorn ska stå när vi ser på film i sovrummet, och ett som jag nog ska ställa mina gristofflor i.

Röd ska den bli också, så idag var jag och handlade grundfärg och plockade på mig färgprover. Nu är hyllan grundmålad, jag har färg dekorativt spridd över händer och armar och ett vardagsrumsgolv med hylldelar strödda här och där. Imorgon ska den röda färgen shoppas och appliceras i en första strykning. Hoppas det blir bra.

Mamma Mia, Petter Hansson!

Igår fick jag äntligen se Mamma Mia på bio. Emelie hade lämnat in sin uppsats och Linnéa kom med bussen från Ljungskile, så det var upplagt för en bra kväll.

Fast först ville jag och Emelie ha något att äta, så vi gick till Willys på Sten Sture-gatan. På vägen gick vi förbi Scandic Opalen, och Emelie avbryter vår konversation genom att kasta en oerhört menande blick på två herrar i blågula dressar som står och pratar utanför en anonym buss. Vilka de var har jag fortfarade ingen aning om, men killen som kom ut från hotellet och passerade oss på väg in i bussen var definitivt Petter Hansson. Den näsan kan man inte ta fel på, liksom.

Vi skyndade oss med handlingen på Willys och hoppades på att få se fler kändisar på tillbakavägen, men då hade bussen åkt. Och det var ingen Zlatan i taxin som körde efter. Men ändå, Petter Hansson!

Bion var bra. Jag tror nästan jag gillade filmen bättre än musikalen, till och med. Man hängde ju med bättre i svängarna och fick sig mer till livs, men formatet är ju fortfarande töntigt på ett musikalvis. Fast bra musik. Förutom Pierce Brosnan, vem hade gett honom sånglektioner?? Och Sky, om de ändå inte tar in en känd skådespelare till den rollen, kan de åtminstone inte välja en som kan sjunga? Och som är liiite snygg? Fast Amanda vad-hon-nu-heter som spelar Sophie var riktigt bra. Meryl Streep med.

Efteråt ville jag gå till Gretas och dansa till Abba-musik, men det var egentligen aldrig ett realistiskt alternativ (av en massa anledningar). I stället blev det klassiska Babar med sitt 34-kronorsvin. Då lärde jag mig var gränsen går på en vardagskväll: Efter två men före tre glas. Vi drack tre. Sen försökte jag gå hem och lägga mig i fel trappuppgång.

Normalskapt...

Så, nu har träningsvärken smugit sig på rumpan och även, så sakteliga, låren. Det känns mer normalt.

Felskapt??

Dagen efter jag har spelat fotbollsmatch får jag alltid träningsvärk - i överkroppen. Armar, rygg, skuldror. Det känns lite bakvänt, på något sätt.

Idag är det värst i nacken och axlarna. Det kan i o f s komma från att hoppa runt en hel plan på ett ben medan man hänger på tränaren. Det kan ju betraktas som en ovan belastning för kroppen.

Ledband bytes

Finnes: Ledband vrist, höger fot, bättre begagnat. Passar bäst fötter strl 34-36.

Sökes: Motsvarande, dock ett par-tre centimeter kortare.

Jag stukade foten på matchen. Det gjorde ont. Det var den där foten jag stukade så rejält i vintras, så jag blev ganska ledsen. Har ingen lust att ha en sån där fot som man håller på att tejpa och stuka upp stup i kvarten. Jag menar, det hjälper ju inte att göra tåhävningar och vara stark i fotlederna om problemet är att man trampar på andra människors fötter.

Det var extra synd eftersom det var en rolig match att spela. Tempot var inte så högt och de hade ingen forward direkt på min kant, så jag hängde med över förväntan. Jag spelade nästan hela första och så började jag i andra, blev visserligen trött och ville byta, men det hann jag inte förrän jag pajade foten och fick krypa av.

Det gjorde faktiskt riktigt ont då, men nu känns det inte så illa. De behövde folk till a-lagsmatchen nästa helg med, plus att vi har b-lagsmatch på söndagen som jag verkligen vill spela, så jag hoppas verkligen att fotskrället shapar upp sig. Dessutom har vi ju träningsmatch med innebandyn på lördagen (så det vette sjutton hur det blir med a-lagsmatchen i fotboll oavsett), och det går ju inte an att missa när man har längtat så länge.

Sitter hemma och ser på Vantage Point. Tyvärr inte imponerad, så jag bloggar i stället.

Fotboll på g

Rätt schysst inflyttningsfest, sedan FF-pub som också var kul tills Johan snodde min samtalspartner i en timslång diskussion om FRA. Då somnade jag. Kom hem alldeles för sent men hyfsat nykter.

Nu ska jag spela fotboll. A-lagsmatch. Kan inte påstå att jag är särskilt sugen, hade hellre tagit en promenad i det faktiskt fina vädret - men å andra sidan hade jag förmodligen inte varit ur sängen vid det här laget om det inte vore för fotbollen.

Innebandy igen

Igår var det årets första innebandyträning, åtminstone inomhus. Nej, förresten, inte årets första, säsongens första är mer korrekt.

Det var roligt bortsett från att jag fick spela i en urusel gammal hjälm vi hade i skåpet eftersom min egen är bortskickad, vår reservhjälm ligger på Astra i Mölndal och Christer hade glömt att låna en av RBK. Lite psykande i början, men vad sjutton. Vi spelade ändå bara tvärs över planen tre mot tre, så det var inte så seriöst.

Det var kul att se de nya tjejerna. En del av dem var inte alls dåliga. Och, störst nyhet av alla: Det kom en målvakt! Vasastan hade ju först sagt att det inte skulle komma någon målis från dem och att de inte ens hade någon förra året, men nu hade det tydligen dykt upp en gammal. Visserligen föredrar jag att vara ensam målvakt ur perspektivet att jag vill spela alla matcher, men nu kan jag ju faktiskt planera in min NY-resa när jag vill utan att behöva ta hänsyn till matchschemat. Det blir fint.

Ikväll blir det inflyttningsfest hos Bettan och Göran. Hoppas att jag klarar att hålla mig vaken.

Svårt med geografin

På Nyhetsmorgon idag så var det som vanligt matlagning vid 06:20-tiden. De sista veckorna har det varit nån kock från en krog på Utö i Stockholms skärgård som har lagat mat i rutan (och just det faktum att det är från skärgården har programledarna sett som nåt slags skäl till att sommaren inte är slut än, för det säger de varje gång när de påar honom). Idag skulle de grilla, och föremålet för uppeldning var fläskkotletter. "Från glada grisar från Mellerud... I Värmland."

Det är klart, det är inte lätt för ostkustborna att hålla reda på det där stackars landskapet inklämt mellan Vänern och Norge... Eller finns det ett Mellerud till, tro?!

Lyxskydd på G

Sådär, nu är den skickad. Min innebandyhjälm, alltså. Nu ska den bli lika blommig som tröjan, för vrakpriset 2500 pix. Kommer absolut bli coolaste målvakten i serien. För att inte tala om hela Göteborg!! Och portot var ynka 55 kronor.

Jag måste lära mig att spendera min lön...

Nästan ABBA live

Jag har flera gånger önskat att jag vore tjugo år äldre, så jag hade haft chansen att följa ABBA på riktigt, så att säga. Nu får man bita ihop och nöja sig med musikaler och tribute-shower och sånt.

På Kulturkalaset igår spelade Arrival, utsedda till världens bästa ABBA-coverband. Särskilt mycket bättre än så får jag det ju inte, så jag drog med Emelie och bad att vädergudarna skulle skärpa till sig lite framåt kvällen, eftersom eftermiddagen var ganska regnigt ledsam.

Och det klarnade faktiskt upp ganska precis under den timme de spelade på Kungstorget. Deras inledning var lite sådär, och jag var väl inte så impad av "Björn" (PTV), men tjejerna tog sig faktiskt mer och mer och lät emellanåt riktigt bra, speciellt i stämsången. Detta i kombination med en kycklingpirog gjorde att jag var tämligen belåten med kvällen.

För att toppa ännu mer gick jag och Emelie till Babar, vårt nya stamställe (hade åtminstone kunnat bli, om människan inte skulle flytta till Oslo), för att ta ett glas vin. Vi hade hoppats på att kanske kunna lyssna lite på Moneybrothers spelning på Götaplatsen genom fönstret, men det gick sådär. När vi gick igen vid tiotiden hörde vi sista låten, och då ångrade jag kanske lite att vi inte hade sett mer, men vin i lugn och ro hade känts mer prioriterat.

En taxi hem fullbordade kvällen, och idag känns det som en trött dag. Tur att man har sitt koffeinknark i väskan.

Ljudbokspremiär

I fredags gjorde jag mitt första försök med ljudbok (nåt skulle man ju göra på jobbet när det var så dött). Okej, ett försök gjorde vi redan i julas när vi skulle åka så mycket bil, fast misslyckades eftersom vi inte hade något bra att bränna de nedladdade filerna på, men det jag menade var att jag lyssnade första gången i fredags.

Föremålet för lyssnandet var John Ajvide Lindqvists novell Tindalos som gick som följetong i DN runt jul. Den fanns även utlagd som ljudbok. Jag tänkte ladda ner den för länge sen, men det har inte blivit av förrän nu. Fast då var den ju redan nedplockad från dn.se, men tack vare den gamla hederliga (?) piratbukten så fick jag tag på den ändå.

Den var inte så lång, ett par timmar. Ganska mycket Ajvide, bra språk och läskigheter i den banala vardagen. Slutet var småskumt, men det är de ju alltid i hans böcker. Och så fick man stifta bekantskap med delar av Lovecrafts Cthulhu-mytologi (titeln syftar dit), det var nytt och intressant.

Fast nästan ännu mer intressant än själva berättelsen var upplevelsen av ljudboken. Jag har funderat på om det är bra eller inte, och varit lite tveksam efter att ha lyssnat på flera radiodokumentärer på mp3-spelaren under sommaren. Visst, det är bra underhållning på sitt sätt, men jag har lätt att tappa uppmärksamheten. Det gick väl i o f sig bättre den här gången, men det fanns ett par andra brister jämfört med att läsa själv.

Till att börja med hade jag svårare att se bilderna detaljerat, vilket skulle kunna vara någon rest av den där koncentrationssvårigheten. Det här gör också att historien inte blir lika levande i mitt huvud, man ser liksom inte händelserna och miljöerna framför sig lika tydligt. Sen blir det inte heller lika spännande att få det uppläst jämfört med att läsa själv, kanske beroende på att man inte får välja berättelsetempo själv.

Fast de här sakerna kan ju bara vara ovana. Ljudböcker är säkert utmärkt att ha med sig på resor - tar ju ingen plats om man har dem på mp3-spelaren - plus att de är bra underhållning när man har händerna fulla eller är i rörelse. Det kan nog tänkas bli några fler.

Svår kvartsfinal

Sverige möter Tyskland i OS-fotbollens kvartsfinal. Det blir mycket svårt. Jag trodde visserligen på Sverige innan OS - det var dags för revansch efter ett uselt VM - men det jag har sett hittills har inte imponerat så mycket. Såg visserligen inte dagens match, och den var ju uppenbarligen bättre, åtminstone rent resultatmässigt.

Tror ändå att det är tack och goodbye för Dennerbys flickor.

Café?? Brunch?!

Stockholmshelgen började med att jag hälsade på hemma hos Jenny. Te, muffins och magklämning. Hemskt trevligt. Vid elva åkte jag hem till Johans mormor och så var det bra med den dagen.

Lördagen hade vi tänkt mest strosa runt och försöka titta på Stockholm med turistögon. Det gick bra i början, med några fina foton på Stadshuset, vattenvyer och Gamla Stan. Sen började Jakten. På ett café , alltså. Vi hade några krav: Det skulle se mysigt ut och ha uteservering i solen.

Efter två varv runt Gamla Stan så hade vi fortfarande inte hittat något som mötte dessa förväntningar, åtminstone inte där det fanns en suck att vi skulle kunna klämma in oss bland alla blåsta turister. Så vi fortsatte till Söder. Gata upp och ned, tips från inflyttade bekanta och inget resultat. Till slut hittade vi ett litet ställe nära Slussen, MultiKulti, där man kunde få sig en chevrésmörgås för en helt rimlig penning. Ute på den lilla trottoaren kunde vi sitta också, och hann precis klart innan det kom några regndroppar.

Fast vid det laget hade det gått flera timmar, så resten av dagen blev en snabb liten shoppingtur (skor till Johan och ett överkast till sängen) innan vi gick till Medborgarplatsen, köpte biljetter till Batman - The Dark Knight och tog en fika på ett högst oinspirerande fik i Söderhallarna medan vi väntade på att föreställningen skulle börja.

Filmen var riktigt bra. Den var tänkt att följas upp med en mysig kväll på ett ost- och vinställe, men kombinationen av att de krävde förbokning och att de vägrade svara i telefon på något av de tre nummer som man hittade på nätet gjorde att vi stod utan alternativ. Som tur är trädde Jenny in och agerade Stockholmsguide via sms, så vi åt middag på ett ställe som hette Spisa hos Helena bara nåt kvarter från Johans mormor. Det var gott och trevligt, och så räknade de fel på notan när det var betalningsdags. Först åt det dåliga hållet (Johans vinglas hade blivit en hel flaska) och i slutändan sisådär 200 kr lägre än det borde eftersom de hade tagit fel vin och glömt våra drinkar. Tack för det.

Söndagen hade vi tänkt ägna åt heminredningsshopping och brunch. Vi gick ut hårt och konstaterade att Åhléns var väldigt klent utrustat - fast inte när det gällde herrkläder på rea, för där fyndade Johan. Sen hann vi med ett kuddköp på Indiska innan vi tyckte att det var dags för brunch.

Det slutade med en likadan Jakt som dagen innan. De ställen vi hade tittat ut innan på nätet visade sig inte ha något när vi väl kom dit, eller så kom vi för sent. Suck. Det blev slutligen ännu en chevrémacka i närheten av Götgatan, på ett café som inte var särskilt mysigt alls, tyvärr. Så sen åkte vi hem till Johans mormor och tog det lugnt en stund innan jag skulle med tåget hem.

Jag är alltså inte ett dugg mer imponerad av Stockholm nu än innan, snarare tvärtom. Jag antar att man måste ha en specifik plan om man ska få ut mycket av ett besök, det håller inte att gå runt och leta efter roliga grejer. Nej, ska Johan försöka få dit mig i framtiden får han nog se till att slipa sina argument rejält.

Fast det är ju klart, vi fick ju faktiskt se Robinson-Robban på Spisa hos Helena...

Stockholm i helgen

Imorgon drar jag. Norrut. Vi skulle ju ha åkt ut till Räfsnäs, men vädret ska bli så kasst att vi stannar i Stockhom i stället.

Det ska bli kul, jag har ju inte varit alls mycket i Stockholm... Fast jo, jag har ju egentligen varit rätt ofta i Stockholm de sista åren (åtminstone jämfört med åren innan det), men inte så mycket i taget, och oftast med så specifika uppdrag att jag inte har haft tid för så mycket annat. Dra runt och gå i affärer, äta mat och leka turist har det inte blivit så mycket av. Alltså ska det bli roligt att få tid med det nu. Visserligen kommer det att regna, så utomhusaktiviteter går ju bort, men ändå.

När jag kommer imorgon kväll ska jag träffa Jenny, kul. Johan kommer ju med flyget till Arlanda först halv tio, och även om Johans mormor berättade att jag var hjärtligt välkommen till henne och vänta, så väljer jag nog hellre att tillbringa en fredagskväll med en 29-årig brutta framför en 84-årig tant.

Sugig start

Så Sverige fick stryk mot Kina. Suck. Vi var ju betydligt bättre, åtminstone i den halvlek som jag såg. Jättebra tryck framåt, men, det får väl erkännas, slarv som gjorde att kinesiskorna kunde göra 2-1. Lite av en besvikelse, man hade ju hoppats på lite bättre resultat än i fiasko-VM i höstas, men för att nå riktigt långt hade det varit bäst med en vinst idag. Tyskland eller Brasilien i kvarten kan göra slut på det roliga lite väl snabbt.

Och så har jag fått tummen ur och ska äntligen skicka iväg min innebandyhjälm på lackering. Blev Joe Design i Örebro. Hjälmen är nedmonterad och klar, problemet nu är bara att jag inte har något att skicka den i. Allt sånt slängdes ju när vi var klara med flytten. Jobbigt.

Kvinnlig ingenjörskonst

Idag kände jag mig som en sån där superingenjör igen när jag tog mig till labbet på Altrankontoret för att löda ihop det fina halsbandet som gick sönder häromveckan. "Lätt match", tänkte jag, och kände mig cool för att jag hade en så ingenjörsmässig lösning på problemet.

Så jag lödde så gott jag kunde. Det var rätt svårt, för lödtennet ville inte riktigt fästa på halsbandet. Till sist lyckades det, men satt lite snett. Jag försökte rycka loss det, men när jag insåg att jag äntligen hade fått det att sitta ordentligt fick det vara okej att det var lite snett.

Och nu när jag kom hem och tog upp halsbandet ur väskan var det trasigt igen. Fan. Jag får det verkligen inte att fästa. Jag kanske måste ta hjälp av någon av mina lödvana manliga vänner. Typiskt.

Mamma Mia på svenska

Nu är det visserligen över fem år sedan jag var och såg Mamma Mia på Cirkus i Stockholm, men jag tror att jag gjorde reflektionen redan då: De svenska översättningarna av de Abbalåtar som inte redan fanns på svenska är faktiskt ovanligt bra. De är gjorda av Niklas Strömstedt ihop med Björn, och är i många fall bättre än de banala svenska texter som fortfarande gjordes i början av sjuttiotalet. Plus att de är tämligen ordagrant översatta men ändå välformulerade, och behåller tonen och nerven.

(Och den pinsamma anledningen till att jag kom att tänka på detta just nu är att jag har sett avslutningsprogrammet av Allsång på Skansen. Det var ju typ Abba-tema, ju...)

Korrekt klädsel

Innan jag gick på semester så satt jag ju en hel del i labbet med min testrigg. Det gick sådär, ibland bra och ofta dåligt (jag har faktiskt ingen CAN-vana), till sista dagen när Peter kom och vi fick allt att fungera. Det som främst krävdes var att trissa upp strömmen lite, något jag inte riktigt vågat mig på av rädsla för brända komponenter.

Nu så här i efterhand är jag lite missnöjd med att jag inte klarade av det själv. Visst, jag hade ett gott skäl, men ändå. Och det som stör mig änu mer är att jag misslyckades iklädd kjol och små klackar. Å ena sidan vägrar jag påstå något så fånigt som att min klädsel påverkar mitt arbetsreslutat, men å andra sidan hade det känns bättre att inte fatta något iklädd jeans.

Så i fortsättningen ska jag alltid ha byxor på mig om jag har labbaktivitet inplanerad.

Gangstahood???!!

Här tror man att man bor i de finare kvarteren av stan, och så händer det här??! Butiken ligger ju för tusan bara hundra meter bort, och rånades vid en tidpunkt när jag mycket väl hade kunnat vara där. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men rätt läskigt är det...

Tillbaka i verkligheten

Idag var första dagen på jobbet efter semestern. Tråkigt. Jag kom tillbaka och träffades som av ett släggslag av insikten av hur hysteriskt oorganiserat allt är på Volvo. Jag har inte gjort mycket nytta alls, men jag har gjort en plan för veckan: Läsa igenom alla mail och dokument för att försöka få tillbaka en bild i huvudet av hur allt hänger ihop.

Det klarade jag av dag ett. Jag är fortfarande förvirrad. Det känns liksom som om huvudet håller på att sprängas och att man hela tiden befinner sig precis på gränsen för vad man klarar av att hantera, fast egentligen en liten bit över. Suck. Jag längtar efter att känna att jag har koll.

Som för att accentuera det faktum att det är slut på det roliga så har det varit genomruttet väder med hur mycket regn som helst och dessutom rejäl blåst. SMHI har t o m utfärdat varningar av klass ett och två (fast inte just här). Det fick en förödande inverkan på mina träningsplaner. Det är alldeles för mysigt att bara sitta inne och läsa. Brrr. Fast några situps borde jag kunna prestera.

Johan tillbringar ännu en vecka i London. Hela sängen för mig själv, alltså. Och Felix färdigrätter till lunch.

Blåsjobb

Igår diskuterade vi ett språktekniskt fenomen: Det engelska ordet blowjob. Varför heter det så? Borde det inte heta suckjob? Fast det vet man ju, att många amerikaner är sällsamt sexualkunskapsmässigt oupplysta, men borde de inte ha märkt skillnaden rätt snart?

Mamma Mia!

Igår var jag och såg Mamma Mia för tredje gången (en gång i London, en gång i Stockholm och på Scandinavium igår). Tycker fortfarande att det är fantastiskt, och jag tror att Johan också tyckte att det var helt okej.

Efteråt träffade vi Emelie och Svenn och åt på Tara's. Bra ställe. Maten var billig fast vinet lite dyrare. När vi var nöjda med det tog vi en sväng till takterassen på Scandic Rubinen och satt där och drack ännu dyrare vin. Så småningom kände jag och Johan av fredagskvällens strapatser lite väl mycket, så vi drog och kom hem vid tolv eller nåt. Ganska lagom.

Idag har jag inget inplanerat mer än att plantera om ett par blommor och packa upp väskor. Diska och vika tvätt hann jag med nästan före fru... Brunchen, menar jag. Fast nu har vädret börjat spricka upp lite, så jag tror nog att jag ska unna mig en stund på balkongen med min bok först.

Lindas födelsedagsfest

Nej, jag pratar inte om mig själv i tredje person, utan om Elinda. Sin vana trogen hade hon stor fest med alla möjliga människor.

På dagen hade jag återigen varit och badat i Delsjön med Emelie, men lite kortare. Sen skulle man ju ha present och så skulle man fixa sig och vips så var klockan massor och dags att träffa Ida vid spårvagnen.

Festen var som Lindas fester brukar, förutom att det bara blir fler och fler helt okända människor, och så var det mycket mer hångel än vanligt. Grovhångel i soffan, tjejhångel på golvet och födelsedagshångel åt Linda (fortfarande inte jag). Det var nästan så att man tvivlade på att det var en 29-årsfest vi var på.

Halv fyra hoppade vi på en vagn hemåt ihop med Ivve. Trots att jag dittills inte hade varit trött alls sov jag som ett litet barn hela vägen och var glad att Johan fick av mig i tid. Somnade halv fem och nu är jag vaken igen.

Idag ska vi nämligen på Mamma Mia (musikalen, inte filmen) och efteråt ska vi äta med Emelie och Svenn. Ska bli så roligt!