Igår fick jag äntligen se Mamma Mia på bio. Emelie hade lämnat in sin uppsats och Linnéa kom med bussen från Ljungskile, så det var upplagt för en bra kväll.
Fast först ville jag och Emelie ha något att äta, så vi gick till Willys på Sten Sture-gatan. På vägen gick vi förbi Scandic Opalen, och Emelie avbryter vår konversation genom att kasta en oerhört menande blick på två herrar i blågula dressar som står och pratar utanför en anonym buss. Vilka de var har jag fortfarade ingen aning om, men killen som kom ut från hotellet och passerade oss på väg in i bussen var definitivt Petter Hansson. Den näsan kan man inte ta fel på, liksom.
Vi skyndade oss med handlingen på Willys och hoppades på att få se fler kändisar på tillbakavägen, men då hade bussen åkt. Och det var ingen Zlatan i taxin som körde efter. Men ändå, Petter Hansson!
Bion var bra. Jag tror nästan jag gillade filmen bättre än musikalen, till och med. Man hängde ju med bättre i svängarna och fick sig mer till livs, men formatet är ju fortfarande töntigt på ett musikalvis. Fast bra musik. Förutom Pierce Brosnan, vem hade gett honom sånglektioner?? Och Sky, om de ändå inte tar in en känd skådespelare till den rollen, kan de åtminstone inte välja en som kan sjunga? Och som är liiite snygg? Fast Amanda vad-hon-nu-heter som spelar Sophie var riktigt bra. Meryl Streep med.
Efteråt ville jag gå till Gretas och dansa till Abba-musik, men det var egentligen aldrig ett realistiskt alternativ (av en massa anledningar). I stället blev det klassiska Babar med sitt 34-kronorsvin. Då lärde jag mig var gränsen går på en vardagskväll: Efter två men före tre glas. Vi drack tre. Sen försökte jag gå hem och lägga mig i fel trappuppgång.
No comments:
Post a Comment