Ljudbokspremiär

I fredags gjorde jag mitt första försök med ljudbok (nåt skulle man ju göra på jobbet när det var så dött). Okej, ett försök gjorde vi redan i julas när vi skulle åka så mycket bil, fast misslyckades eftersom vi inte hade något bra att bränna de nedladdade filerna på, men det jag menade var att jag lyssnade första gången i fredags.

Föremålet för lyssnandet var John Ajvide Lindqvists novell Tindalos som gick som följetong i DN runt jul. Den fanns även utlagd som ljudbok. Jag tänkte ladda ner den för länge sen, men det har inte blivit av förrän nu. Fast då var den ju redan nedplockad från dn.se, men tack vare den gamla hederliga (?) piratbukten så fick jag tag på den ändå.

Den var inte så lång, ett par timmar. Ganska mycket Ajvide, bra språk och läskigheter i den banala vardagen. Slutet var småskumt, men det är de ju alltid i hans böcker. Och så fick man stifta bekantskap med delar av Lovecrafts Cthulhu-mytologi (titeln syftar dit), det var nytt och intressant.

Fast nästan ännu mer intressant än själva berättelsen var upplevelsen av ljudboken. Jag har funderat på om det är bra eller inte, och varit lite tveksam efter att ha lyssnat på flera radiodokumentärer på mp3-spelaren under sommaren. Visst, det är bra underhållning på sitt sätt, men jag har lätt att tappa uppmärksamheten. Det gick väl i o f sig bättre den här gången, men det fanns ett par andra brister jämfört med att läsa själv.

Till att börja med hade jag svårare att se bilderna detaljerat, vilket skulle kunna vara någon rest av den där koncentrationssvårigheten. Det här gör också att historien inte blir lika levande i mitt huvud, man ser liksom inte händelserna och miljöerna framför sig lika tydligt. Sen blir det inte heller lika spännande att få det uppläst jämfört med att läsa själv, kanske beroende på att man inte får välja berättelsetempo själv.

Fast de här sakerna kan ju bara vara ovana. Ljudböcker är säkert utmärkt att ha med sig på resor - tar ju ingen plats om man har dem på mp3-spelaren - plus att de är bra underhållning när man har händerna fulla eller är i rörelse. Det kan nog tänkas bli några fler.