Altrans sommarfest 2010

Jag tänkte låta bilderna tala:

Här har vi just börjat. "Fyllinge 5" - sisådär 5 minuter, alltså.

Här är vi mitt i...

...och här är kvällens sista bildbevis. Man anar vartåt det barkar.

Det här är på Tylösand dagen efter. Trots det fantastiska vädret så kan man ana något plågat över mitt ansiktsuttryck.

Vad som hände mellan bild 3 och 4? Ingen som vet. Inte jag i alla fall. Nåt med Leifs Lounge, taxi och McDonald's, kanske.

Jobbcred

Det pratas ofta om att man får för lite uppskattning och feedback för sitt jobb, och det kan jag nog skriva under på. Därför blev jag väldigt glad av det här mailet idag (apropå en felrapport):

Du är Underbar Linda!
Nu kan jag få denna stängd på torsdag!
Ändrar till 59 så att dom inte missar detta!
Dy har förgyllt min dag idag Linda!

/Lars-Åke

Det är ju inte utan att det värmer, med eller utan fransk accent...

Österrike: Lika kallt som hemma

Tja. Iväg kom jag ju, ingen aska där inte. Däremot så hade jag inte direkt tur med vädret. På torsdagen, när jag kom, var det faktiskt något som påminde om tropisk värme när jag gick av flygbussen, men det kanske var mest fukten som gjorde det...

Fast det var okej. Visst hade jag hoppats på lite bonusvärme, men det är så himla härligt att vara i Österrike så det spelade ingen större roll att det var kyligt och blött. Tågresan mellan Wien och Graz var om möjligt ännu vackrare än vanligt så här på våren. Träden var fortfarande ljust knallgröna, och regnmolnen drev mellan topparna ner i dalarna. Sen var det till och med soligt när jag kom fram till Graz, inte illa!

Sen har jag shoppat på Orsay, förstås (helt fantastiskt att gå dit och veta inte bara att jag får handla vilken klänning jag vill, utan att jag till och med borde för att ha nåt att ha på mig på Nicholas och Hannas bröllop - det blev en lila blank sak), och så fyndat lite på New Yorker. En jacka som jag egentligen inte behövde, men den var billig, och snygg, och så en jeanstunika. Nöjd.

Sen har det ätits och hängts och förstås gjorts ett obligatoriskt besök på en Buschenschank. Tack, Angelica och Schoko! Dessutom dök Astrid och Martin upp trots att de hade sagt att de hade sagt att de inte kunde, en kanonöverraskning! Jätteglad blev jag. Och Hausplatte smakade fortfarande bra.

Hemresan började bra eftersom das Schokomobil angjorde järnvägsstationen knappa 10 minuter innan tågets avgång, vilket visade sig vara precis lagom för att hinna köpa biljetter och få en hyfsad plats. Sen började motgångarna. Det där ovädret hade tydligen varit extra otäckt i Semmering, så när tåget kom till Mürzzuschlag hörde man att vi skulle bli stående i en timme på grund av Leitungsbruch - det hade blåst ner träd på ledningarna. Ååååh, så tråkigt, speciellt som det hade hunnit bli rätt sent på Buschenschanken.

Som tur var så kom det ersättningsbussar, så sammanfattningsvis innebar det bara en halvtimmes försening till Wien. Sen fick man släpa väskorna i regnet och blåsten till det aningens sunkinga hotellet. So far so good.

Vulkanaskan hade varit på tal under söndagsmiddagen, för det var tydligen på drift över Europa igen. Nu var det inte det som var avgörande, utan det visade sig att samma vind som hade vält träd över järnvägsspåret hade försenat planet hem till Göteborg. En halvtimme sent var det, fast det var väl inte hela världen. Hem åkte det och en halvdag hann jag göra på Volvo.

Är i alla fall nöjd med helgen och längtar redan tillbaka! Det är ju grymt i Österrike, och så har de ju Orsay...

Vulkannervositet

Vad det här är för bild? Syns inte det? Det är askmolnets utbredning över Europa, med VAAC:s (Volcanic Ash Advisory Centres, vem visste om att de fanns för två månader sen??) rekommendationer för flyg. Not good. Jag åker till Österrrike på torsdag, då får allt det där vulkanskrället se till att sluta hosta!

Jag håller på att stirra mig blind på ZAMG:s molnsimuleringar och undrar så vad orange aska betyder? Den är förmodligen farligare än den rosa och lila askan, men hur farlig? Flygfarlig? De säger att det bara är väldigt förtunnade mängder aska över Österrike, men ändå...

Puh, det är ju bara att vänta och se. Inte så mycket att göra åt det, liksom. Det skulle ändå bli dåligt väder därnere.

Onsala Runt

Idag har det hänt: Mitt livs första officiella lopp. Löpning, alltså. Allt började med att Robban skickade ut en länk, det var Onsala Runt, man kunde springa ynka fem kilometer om man ville, startavgiften var låg och gick till koptiska kyrkan i Egypten (som ju ligger mig såååå varmt om hjärtat) och så lovade Robban hemgjorda chili- och vitlöksmarinerade burgare och öl hemma hos honom efteråt.

När jag anmälde mig till det här rådde viss värmebölja. Det gjorde det inte idag. Det var åtta grader och regn. Jag var beredd att donera den där startavgiften till kopterna utan att svettas för den, men sen satt jag visst där i Kalles bil och var på väg. Ooops. Dessutom fick jag mig en lustig liten överraskning när jag hämtade ut nummerlappen och studerade bansträckningen: Den var inte alls 5 km, den var dryga 6. Inte för att det spelar mig så jättestor roll, men en ökning på 20% jämfört med annonserat är ju en del...

Kort sagt: Det regnade, men man vande sig. Jag sprang fort i början för att komma förbi folket, alltså var jag jättetrött efter två kilometer. Människor började springa om mig och jag ville börja gråta för varje enskild en. Då kom en uppförsbacke och jag insåg att min luftstrupe var i storlek av ett sugrör samtidigt som det lät som en pipande fåeglunge när jag andades. Då började jag gå. Då sprang ännu fler människor om mig, och jag insåg att jag faktiskt hade legat någorlunda bra till. Försökte springa igen. Funkade inte. Gick lite till. Sen var det okej att springa, och helt plötsligt sprang jag jättefort. Ville ju komma ikapp folk igen!

Fortsatte springa fort. Sen blev jag trött igen. Fast jag bet ihop. Sen, när jag var så nära att jag anade ängen där målgången var, blev jag akut trött i benen. Då var jag tvungen att gå uppför en uppförsbacke, och i samma ögonblick kom Kalle, som sprang 12 km, och klappade mig på ryggen när han sprang om mig. Det spelade ingen roll, jag orkade ändå inte springa just då. Fast sista biten gick det.

Det skumma var tiden. Kilometertiden var ungefär vad jag brukar få när jag springer här hemma, och då snackar vi ändå en sväng när jag gick en lång bit på grund av amatörastma. Hmm. Måste ha sprungit som attan när jag väl sprang.

Slutsats: Jag ska inte springa ihop med andra människor, det har jag sagt länge. Den Onda Tävlingslinda är bra att kunna plocka fram vid många tillfällen, men inte vid såna här. Klarar inte av att bli omsprungen, då blir jag förbannad, och så försöker jag springa alldeles för fort så jag dör. Då blir det ett extremt skumt lopp - jag som brukar ligga på ett löjligt konstant tempo.

Anyway, hamburgarna hos Robban var delikata, likaså de hembakta hallongrottorna. För att inte tala om ölen... Men nu är jag belåten över att vara hemma. Har haft en superlugn hemmakväll och försökt få nåt gjort, och det har jag. Har äntligen lånat en såg och fixat till den där extra klädstången i garderoben som jag har drömt om sen jag flyttade in. Jag är övertygad om att mitt liv kommer att bli lyckligare nu när jag har en rymligare garderob!!

Balkonguppdatering

Balkongmöbler och obligatorisk lykta, check:

Balkonglåda med mormorsblommor, check:

Och här är fröna som ska planteras och växa till luktärt för ännu mer mormorskänsla:

För utsikt, se förra inlägget.

Utsikten från min balkong

Solnedgång över Hisingen, kl 19:30 den 29 mars. Det var det här jag betalade för...

Extremt dålig teknik

Jag får ibland fina recensioner av motståndarna efter innebandymatcherna. Ibland känns det lite fånigt när de skriver att jag "måste ha gjort mitt livs match" när jag i mina egna ögon gjort en lite halvmedioker insats, men på det hela taget är det ju trots allt smickrande.

Efter förra fredagens oavgjorda match mot Backadalen så var dock omdömet av en annan karaktär:
I andra perioden var vi verkligen på gång. Burås målvakt måste gjort sin livs match. Med extremt dålig teknik men men bra reaktioner och tur så lyckades hon hålla bollen utanför målet.

Extremt dålig teknik?? Hmm... Jag tar inte åt mig, men undrar ganska mycket över vad de menar. Visserligen är jag inte särskilt väl skolad i grunden, och det är få andra innebandymålisar som slänger sig och plockar bollen i skopan, men ändå?? "Extremt" är väl ett ganska hårt ord?

Fast det var det där med "mitt livs match" igen, uppenbarligen var de på något bakvänt sätt imponerade av en insats som i mitt tycke var av ganska standardkaraktär. Och så länge jag håller bollen utanför målet med min extremdåliga teknik så duger det för mig.

Bara ursäkter

Det skrivs inte så mycket här nuförtiden. Jag har till exempel inte ens skrivit att jag ÄNTLIGEN har fått göra mitt första innebandyassist, i matchen mot Älvstranden. Nu förlorade vi skitmatchen med 2-1 ändå, men jag var i alla fall glad.

Nä, tid är det dåligt med. Det är ju så mycket som ska grejas och fixas så man blir helt blå... Men nu har jag i alla fall två tvättmaskiner igång och ska laga nån sorts mat på bacon och créme fraiche som håller på att gå ut ur datum. Det är bra.

Ska spela inomhusfotboll med V3P imorgon - jättekul! Vi möter Personvagnar, Delphi och Lear. Mycket spännande. Hoppas bara knät håller, det har varit kasst på sistone.

Ananaspaj

På morgondagens VIP-fest för dem som hjälpte mig flytta kommer jag att laga den här ananaspajen. Superenkel och supergod!

Sen ska jag ägna resten av kvällen åt att akutsäda. Har inte varit så mycket tid till det. Kommer antagligen sluta med att jag stuvar ihop allt skräp i en hög och kastar ett lakan över det.

Serre Chevalier: Sjukt bra backar och strålande sol!

Det grymt bra här! Snabb sammanfattning:

Lång bussresa, inga problem. Bor i fyrabäddsrum med dusch och delar toa på åtta. Bra hyrskidor, en dec längre än mina egna. Sjukliga mängder mat (framförallt efterrätt) tre gånger om dagen. Strålande sol, bästa snön jag varit med om. Åkte själva igår, försökte after skia men hamnade på tidernas sämsta ställe. Kom fyra i en musikquiz där jag fick göra en insats för laget och sjunga låtar under press. Träffade Erik Lundesjö!

Idag åkte vi i grupper. Kom i en för bra först, sen i en sämre. Den var bra åt mig även om jag fortfarande ligger rätt dåligt till. Har åkt både puckelpist och svart backe. Inte kul, men jag överlevde. Träningsvärk. Bättre after ski på Langleys hotell, men fortfarande inte top notch. Kalla tog OS-guld.

Och så här kommer det att fortsätta resten av veckan...

Kamerabatteri inhandlat

Igår när jag höll på att packa insåg jag att min kamera var kaputt. Batteriet var urladdat och det hade gått märkligt snabbt, men det var först när jag äntligen packade upp laddaren och den blinkade rött istället för att snällt ladda batteriet som jag insåg att det var kört.

Jag var sur ett tag och trodde att jag skulle få åka iväg på skidresa utan kamera. Det är ju inte första gången det händer heller, jag fick ju ett helt nytt batteri på garantin för två år sen när samma sak hände. Kameran börjar ju bli lite till åren, så jag var lite osäker på om det var värt pengarna att köpa ett nytt batteri om man ändå snart ska byta upp sig.

Fast jag surfade runt lite och insåg att piratkopierade batterier inte var så dyra. Billigast och snabbast var Teknikmagasinet, så nu är jag 200 spänn fattigare men ett fungerande batteri och därmed även kamera rikare. Får se till att ta en massa skojiga bilder nu så att det var värt det.

Imorgon bär det av, hurra!

Inför Serre Chevalier

Nu skrivs det packlistor och så ska jag packa inför fredagens resa till Serre Chevelier. Ska bli intressant, har ju inte åkt skidor i Frankrike eller ens varit där sen klassresan i sexan.

Så jag har lite reservtid imorgon kväll och lite till fredag förmiddag innan bussen går halv tolv. Kan nog behövas, för jag behöver ta mig till ett apotek som har knark hemma (dvs inte Nordstan, för där var jag idag) och så har jag lite kläder som behöver hämtas upp. Och så måste jag komma på nån matsäck som gör sig bra en massa timmar på buss.

Åh, vad roligt det ska bli! Ser fram emot enorm utveckling, trevliga spelkvällar och kanske, kanske en och annan festkväll... Fast jag är ju inget bra på det, det får erkännas. Inte när jag åker skidor.

Polisen - Burås 3 - 5

Att spela mot Polisen är inte alltid lätt. Det är ett av få lag i serien som kan matcha oss åldersmässigt, och de brukar spela rätt tufft. I höstas tappade vi en ledning när det var åtta sekunder kvar, och fick nöja oss med oavgjort, och nu ville vi ha revansch.

Fast jag har nog aaaldrig varit med om ett mindre taggat lag än Burås igår kväll... Det är klart att man kan invända mot att lägga en match halv sju en lördagskväll, men nu var det så det var och om man nu skulle spendera sin helgkväll med innebandy så var det lika bra att ha roligt under tiden.

Kort sagt så vann vi med 5-3, det sista i tom bur i slutsekunderna, efter att vi följts åt hela matchen. Jag var helt lost hela tiden. Jag var inte ens i närheten av att vara laddad. Första målet jag släppte in var jag långsam på och det sista var en sån där löjlig tappa-in-bollen-mellan-benen-grej som jag bokstavligt talat inte gjort på flera år. Vid ett par tillfällen var jag helt ute och simmade och jag blev inte ens sur av att missa. Fick visserligen låta bli att släppa in en straff (som var resultatet av att Johanna var tvungen att rädda bollen i målgården eftersom jag var så vilsen och förvirrad), men det var ett stolpskott och ingen räddning. Pust, ett sånt lågvattenmärke. Funderar på om jag kanske inte var så frisk som jag inbillade mig. Hade ju varit skönt om det fanns nåt att skylla på, annars är det bara att konstatera att min lägstanivå kan anta överraskande proportioner.

Efteråt gick ett gäng av oss och åt och drack på Pasta+. Väldigt bra sätt att tillbringa kvällen, så mycket mer pallar man inte efter en match som är slut klockan 20. Väldigt trevligt var det.

Och idag är jag sjukt effektiv i lägenheten. Har hämtat de sista lådorna, burit upp en hel del på vinden och plockar upp påsar. Gillar när det händer saker!

Burås - Ale 2-2

Match mot serieledande Ale hemma i Svingeln. Matchen i höstas slutade 7-5 till dem, och jag minns att jag inte var nöjd men att vi inte var särskilt långt efter. Läge att få upprättelse efter den oändligt trista matchen mot Lindås i söndags, alltså.

Efter 1:48 så fick visserligen en av deras spelare stå fri framför mål och göra 0-1, men det kändes inte så farligt. Vi var verkligen på hugget och lyckades kvittera under första perioden. I andra tog vi dessutom ledningen på en långskott av Anna RB, som gjorde comeback. Väldigt skönt.

Det var tufft och hårt (lite väl hårt, Ale tog sats och sprang in oss i sargen utan att bry sig om bollen det minsta) men väldigt roligt. Vi var absolut med i matchen och frågan var om vi inte var vassast för det mesta. Vi hade ställt om till 2-2-1 till den här matchen och inför resten av säsongen , och vi gör det väldigt bra.

Dessvärre fick de kvittera på ett friläge när det var sju minuter kvar (vaaaarför gick jag inte längre ut???), men vi höll i och matchen slutade oavgjort, 2-2. Det tror jag att man får vara nöjd med när man möter serieledaren. Och domaren, den där tjötiga, tyckte att jag var strålande. Kan hålla med honom bitvis.

GSIF:s verksamhetsberättelse 2009

Det är några år sen nu som jag var engagerad i GSIF:s styrelse, det har ju varit b-laget som gällt det sista. Så jag brydde mig väl egentligen inte så mycket när kallelsen till årsmötet kom häromdagen, men jag tänkte att jag skulle läsa verksamhetsberättelsen för att se om de hade kommit ihåg oss eller ej. Så här stod det:

B-laget

Damernas sjumanna lag visade sann GSIF anda och vann sin serie. En av höjdpunkterna under denna fantastiska säsong var att B-lagets lagledare Linda Ivarsson gjorde 3 mål under säsongen och de två sista gjordes i säsongens sista match vilket även gjorde att Linda gick om hennes backkollega Malin Heiwall i antal gjorde mål.

Hahaha, det är inte ens jag som har skrivit det - kul att min ambition från Björkåsmatchen var så tydlig...

Ek = sten

Jag har köpt ett vitrinskåp i ek. Det är stort, men med hjälp av Lenas pappas bil så lyckades vi frakta hem 81 kg trä och glas.

Sen började jag bygga. Enligt instruktionerna så ska man helst vara två som bygger, men det tyckte jag lät som trams. Jag satte glatt igång att skriva skruvar och plugga pluggar och det var inte förrän jag skulle foga ihop sidstyckena nån timmar senare som jag insåg att sällskap nog hade varit bra. Det var AS-svårt.

Jag ska inte gå in på detaljer eller vilket språk jag kände mig tvungen att använda, men till sist gick det. Sen skruvade jag några fler skruvar och byggde ett par lådor och så var det dags att spika fast bakstycket.

Då tog det stopp igen. STOPP. Det var som att spika i sten - jag skojar inte. Inte för att jag är bäst i världen på att spika, men viss kompetens har jag trots allt. Men icke. Jag valde att bocka fast spikarna när det tog stopp, men efter ett samtal med far så fick jag veta att jag inte fick göra så. I stället fick jag det tidsenliga rådet att skaffa mig en karl.

Fast nu har det visat sig att det faktiskt går att spika. Det gäller bara att vara försiktig med de små skitspikarna och se till att de slås i i absolut 90 graders vinkel. Sakta men säkert, största problemet nu är att jag kommer hem så sent hela tiden och inte vill irritera grannarna allt för mycket.

Är väldigt ivrig att bli klar så att jag kan resa skåpeländet och se hur skevt det har blivit när det monterats av ett ensamt fruntimmer. Så här ska det i alla fall se ut:

Ego

I söndags kickstartade vi vårsäsongen med en träningsmatch mot Landvetter. Vi träningsmatchade mot dem i höstas också, och då blev det en snöplig 1-2-förlust som sved extra med tanke på att de ligger en division lägre än oss. Visserligen som obesegrade seriesegrare nu efter jul, men ändå.

Kallt som attan var det, och ingen ville gå ut och värma upp. I hallen var det inte mycket varmare än ute, trots att det hade varit match precis innan. Lägg till det att Landvetter ville börja matchen tidigare så kan man dra slutsatsen att våra gamla tantben inte var alldeles uppvärmda vid tekning.

Fast det tog bara åtta sekunder innan Lisa hade petat in 1-0. In your face!!! Visserligen fick de kvittera några minuter senare efter en lite löjlig situation i vårt straffområde, men sen var det stopp för dem. Första perioden togs hem av oss med 2-1.

Sen började målkalaset, och det bara fortsatte... När matchen var färdigspelad stod det 10-1 till oss. Gött med lite självförtroende inför den riktiga seriestarten. För egen del så var jag nöjd, hade inte massor massor att göra men de räddningar jag gjorde kändes fina. Landvetter var visst av en annan åsikt (klipp från deras referat):

"Det började fantastiskt bra, vi var det klart bättre laget i första perioden, andra perioden glömmer vi, tredje var ok igen. [...] Burås var ett mycket bra lag med ett tufft spel men helt enligt reglerna [...] Sofia var trots resultatet mycket bra i målet, men allvarligt talat Burås målvakt, hon måste gjort sitt livs match."

Två sakfel:

1. De var inte klart bättre i första halvlek. Vi var kanske inte på hugget, men det var trots allt vi som vann med 2-1.
2. Det var inte mitt livs match - jag är faktiskt så där bra för det mesta. Så det så.

Nu är det nytt år...

Nä, så värst mycket bloggat blev det ju inte. Jag har ju fullt upp med att greja min lägenhet. Har varit på IKEA ett oräkneligt antal gånger och alltid fått med mig en massa, dock mestadels användbara, grejer tillbaka.

Fast det går ju inte fort. Ibland känns det som om jag bara flyttar grejer från ena änden av lägenheten till den andra. Men men, det är så det funkar är jag rädd...