Karate Kid och flygmyrorna

Idag har jag gjort mitt livs första karateträning. Fast det föregicks av en del andra somriga händelser.

Eftersom det var fint väder villa jag åka och bada. Johan jobbade hemifrån, så jag ringde Emelie. Hon lyckades slita sig från sitt uppsatsskrivande, inledningsvis med föresatsen att vara borta två och en halv timme, men som tur var kunde jag tala henne ur den villföreställningen. Av tidstvånget som sedan blev inaktuellt så nöjde vi oss med Delsjön. Det var helt okej, varmt i vattnet och så, fast det fanns alldeles för mycket getingar. Inte alls kul. Jag är förvånad över att ingen trampade på dem bredvid vår filt.

Efter fyra förvånansvärt korta timmar åkte vi hem till Emelie för salladslunch. Då ungefär övertalade hon mig att komma med på karateträning ikväll. Först var jag tveksam, men när jag hade kommit hem och fortfarande var pigg kändes der som en bra idé.

Dock levdes inte idén ut fullt ut, eftersom Emelie sin vana trogen inte svarade på telefon när jag ringde henne. Alltså skulle jag komma så sent till träningen att det kändes meningslöst, fast jag packade min väska och promenerade bort till Chalmers. Medan de sparkade på varann tog jag två Mossenvarv och så hängde jag med på deras fysträning på slutet. Alldeles lagom jobbigt, faktiskt, jag var lite förvånad själv. Hade räknat med att jag skulle ligga flämtande på backen, men det var mest bara skönt.

Efteråt duschade vi hemma hos Emelie och gick sedan upp på berget bakom Rotary för kvällspicknick; jag, Emelie och hennes karatekollegor Per och Maud. På menyn stod fruktsallad, keso, vin, gin och tonic. Dock blev inte den sessionen så långvarig, eftersom vi lyckades pricka in den lokala myrsvärmningen. Till slut fick vi ge upp, packa ihop och fortsätta på Pers balkong.

Och nu är jag hemma igen efter en tämligen dyr taxifärd. Ska se till at dricka vatten nu, jag tyckte att ginen gjorde sig lite påmind i huvudet nyss.