Femkamp på Liseberg

Jag är en tävlingsmänniska. Det är ett faktum, och tydligen en av de första egenskaper hos mig som andra människor lägger märke till. Igår var det månadsmöte, med mat på Tyrolen och dessutom femkamp.

Direkt vi fick häftena i handen kände jag adrenalinet rinna till. När det gäller enskild prestation är jag hopplös, jag kan inte låta bli att ta det på allvar! Igår, som tur var, så hoppades några av de svåraste grenarna över, eftersom vi hade lite dåligt med tid. Istället var t ex min paradgren, Whack-a-Mole, med. Just den grenen lyckades jag faktiskt vinna, som tur var. Fast lyckligast var jag när jag vann den allra första grenen, Skeeball (den när man rullar bollar och ska träffa olika poänghål). Dels var det inte helt väntat, dels kände jag att jag kunde slappna av, nu hade jag i alla fall vunnit en gren...

I galoppen och basketen gick det sådär, vattenbollen också. Där var jag lite besviken, för den brukar jag vara hyfsad på. Fast allt som allt så kom jag tvåa i vårt heat efter Micke, så det var helt klart godkänt. Att vi sedan hade Thomas i laget som sänkte oss alla var ju en missräkning, förstås. Och man kan ju inte sparka VD:n för kasst resultat på femkamp, eller?!?

Avslutningsvis blev det lite spel på lyckohjul och ett premiäråk i Balder. Weeee! De andra fortsatte tydligen kvällen på Heaven 23, men jag och Benno smet. Jag ska ju spela match ikväll, så jag ville inte vara helt död.