Att spela mot Polisen är inte alltid lätt. Det är ett av få lag i serien som kan matcha oss åldersmässigt, och de brukar spela rätt tufft.
I höstas tappade vi en ledning när det var åtta sekunder kvar, och fick nöja oss med oavgjort, och nu ville vi ha revansch.
Fast jag har nog aaaldrig varit med om ett mindre taggat lag än Burås igår kväll... Det är klart att man kan invända mot att lägga en match halv sju en lördagskväll, men nu var det så det var och om man nu skulle spendera sin helgkväll med innebandy så var det lika bra att ha roligt under tiden.
Kort sagt så vann vi med 5-3, det sista i tom bur i slutsekunderna, efter att vi följts åt hela matchen. Jag var helt lost hela tiden. Jag var inte ens i närheten av att vara laddad. Första målet jag släppte in var jag långsam på och det sista var en sån där löjlig tappa-in-bollen-mellan-benen-grej som jag bokstavligt talat inte gjort på flera år. Vid ett par tillfällen var jag helt ute och simmade och jag blev inte ens sur av att missa. Fick visserligen låta bli att släppa in en straff (som var resultatet av att Johanna var tvungen att rädda bollen i målgården eftersom jag var så vilsen och förvirrad), men det var ett stolpskott och ingen räddning. Pust, ett sånt lågvattenmärke. Funderar på om jag kanske inte var så frisk som jag inbillade mig. Hade ju varit skönt om det fanns nåt att skylla på, annars är det bara att konstatera att min lägstanivå kan anta överraskande proportioner.
Efteråt gick ett gäng av oss och åt och drack på Pasta+. Väldigt bra sätt att tillbringa kvällen, så mycket mer pallar man inte efter en match som är slut klockan 20. Väldigt trevligt var det.
Och idag är jag sjukt effektiv i lägenheten. Har hämtat de sista lådorna, burit upp en hel del på vinden och plockar upp påsar. Gillar när det händer saker!
