Polisen - Burås 3 - 5

Att spela mot Polisen är inte alltid lätt. Det är ett av få lag i serien som kan matcha oss åldersmässigt, och de brukar spela rätt tufft. I höstas tappade vi en ledning när det var åtta sekunder kvar, och fick nöja oss med oavgjort, och nu ville vi ha revansch.

Fast jag har nog aaaldrig varit med om ett mindre taggat lag än Burås igår kväll... Det är klart att man kan invända mot att lägga en match halv sju en lördagskväll, men nu var det så det var och om man nu skulle spendera sin helgkväll med innebandy så var det lika bra att ha roligt under tiden.

Kort sagt så vann vi med 5-3, det sista i tom bur i slutsekunderna, efter att vi följts åt hela matchen. Jag var helt lost hela tiden. Jag var inte ens i närheten av att vara laddad. Första målet jag släppte in var jag långsam på och det sista var en sån där löjlig tappa-in-bollen-mellan-benen-grej som jag bokstavligt talat inte gjort på flera år. Vid ett par tillfällen var jag helt ute och simmade och jag blev inte ens sur av att missa. Fick visserligen låta bli att släppa in en straff (som var resultatet av att Johanna var tvungen att rädda bollen i målgården eftersom jag var så vilsen och förvirrad), men det var ett stolpskott och ingen räddning. Pust, ett sånt lågvattenmärke. Funderar på om jag kanske inte var så frisk som jag inbillade mig. Hade ju varit skönt om det fanns nåt att skylla på, annars är det bara att konstatera att min lägstanivå kan anta överraskande proportioner.

Efteråt gick ett gäng av oss och åt och drack på Pasta+. Väldigt bra sätt att tillbringa kvällen, så mycket mer pallar man inte efter en match som är slut klockan 20. Väldigt trevligt var det.

Och idag är jag sjukt effektiv i lägenheten. Har hämtat de sista lådorna, burit upp en hel del på vinden och plockar upp påsar. Gillar när det händer saker!

Burås - Ale 2-2

Match mot serieledande Ale hemma i Svingeln. Matchen i höstas slutade 7-5 till dem, och jag minns att jag inte var nöjd men att vi inte var särskilt långt efter. Läge att få upprättelse efter den oändligt trista matchen mot Lindås i söndags, alltså.

Efter 1:48 så fick visserligen en av deras spelare stå fri framför mål och göra 0-1, men det kändes inte så farligt. Vi var verkligen på hugget och lyckades kvittera under första perioden. I andra tog vi dessutom ledningen på en långskott av Anna RB, som gjorde comeback. Väldigt skönt.

Det var tufft och hårt (lite väl hårt, Ale tog sats och sprang in oss i sargen utan att bry sig om bollen det minsta) men väldigt roligt. Vi var absolut med i matchen och frågan var om vi inte var vassast för det mesta. Vi hade ställt om till 2-2-1 till den här matchen och inför resten av säsongen , och vi gör det väldigt bra.

Dessvärre fick de kvittera på ett friläge när det var sju minuter kvar (vaaaarför gick jag inte längre ut???), men vi höll i och matchen slutade oavgjort, 2-2. Det tror jag att man får vara nöjd med när man möter serieledaren. Och domaren, den där tjötiga, tyckte att jag var strålande. Kan hålla med honom bitvis.

GSIF:s verksamhetsberättelse 2009

Det är några år sen nu som jag var engagerad i GSIF:s styrelse, det har ju varit b-laget som gällt det sista. Så jag brydde mig väl egentligen inte så mycket när kallelsen till årsmötet kom häromdagen, men jag tänkte att jag skulle läsa verksamhetsberättelsen för att se om de hade kommit ihåg oss eller ej. Så här stod det:

B-laget

Damernas sjumanna lag visade sann GSIF anda och vann sin serie. En av höjdpunkterna under denna fantastiska säsong var att B-lagets lagledare Linda Ivarsson gjorde 3 mål under säsongen och de två sista gjordes i säsongens sista match vilket även gjorde att Linda gick om hennes backkollega Malin Heiwall i antal gjorde mål.

Hahaha, det är inte ens jag som har skrivit det - kul att min ambition från Björkåsmatchen var så tydlig...

Ek = sten

Jag har köpt ett vitrinskåp i ek. Det är stort, men med hjälp av Lenas pappas bil så lyckades vi frakta hem 81 kg trä och glas.

Sen började jag bygga. Enligt instruktionerna så ska man helst vara två som bygger, men det tyckte jag lät som trams. Jag satte glatt igång att skriva skruvar och plugga pluggar och det var inte förrän jag skulle foga ihop sidstyckena nån timmar senare som jag insåg att sällskap nog hade varit bra. Det var AS-svårt.

Jag ska inte gå in på detaljer eller vilket språk jag kände mig tvungen att använda, men till sist gick det. Sen skruvade jag några fler skruvar och byggde ett par lådor och så var det dags att spika fast bakstycket.

Då tog det stopp igen. STOPP. Det var som att spika i sten - jag skojar inte. Inte för att jag är bäst i världen på att spika, men viss kompetens har jag trots allt. Men icke. Jag valde att bocka fast spikarna när det tog stopp, men efter ett samtal med far så fick jag veta att jag inte fick göra så. I stället fick jag det tidsenliga rådet att skaffa mig en karl.

Fast nu har det visat sig att det faktiskt går att spika. Det gäller bara att vara försiktig med de små skitspikarna och se till att de slås i i absolut 90 graders vinkel. Sakta men säkert, största problemet nu är att jag kommer hem så sent hela tiden och inte vill irritera grannarna allt för mycket.

Är väldigt ivrig att bli klar så att jag kan resa skåpeländet och se hur skevt det har blivit när det monterats av ett ensamt fruntimmer. Så här ska det i alla fall se ut:

Ego

I söndags kickstartade vi vårsäsongen med en träningsmatch mot Landvetter. Vi träningsmatchade mot dem i höstas också, och då blev det en snöplig 1-2-förlust som sved extra med tanke på att de ligger en division lägre än oss. Visserligen som obesegrade seriesegrare nu efter jul, men ändå.

Kallt som attan var det, och ingen ville gå ut och värma upp. I hallen var det inte mycket varmare än ute, trots att det hade varit match precis innan. Lägg till det att Landvetter ville börja matchen tidigare så kan man dra slutsatsen att våra gamla tantben inte var alldeles uppvärmda vid tekning.

Fast det tog bara åtta sekunder innan Lisa hade petat in 1-0. In your face!!! Visserligen fick de kvittera några minuter senare efter en lite löjlig situation i vårt straffområde, men sen var det stopp för dem. Första perioden togs hem av oss med 2-1.

Sen började målkalaset, och det bara fortsatte... När matchen var färdigspelad stod det 10-1 till oss. Gött med lite självförtroende inför den riktiga seriestarten. För egen del så var jag nöjd, hade inte massor massor att göra men de räddningar jag gjorde kändes fina. Landvetter var visst av en annan åsikt (klipp från deras referat):

"Det började fantastiskt bra, vi var det klart bättre laget i första perioden, andra perioden glömmer vi, tredje var ok igen. [...] Burås var ett mycket bra lag med ett tufft spel men helt enligt reglerna [...] Sofia var trots resultatet mycket bra i målet, men allvarligt talat Burås målvakt, hon måste gjort sitt livs match."

Två sakfel:

1. De var inte klart bättre i första halvlek. Vi var kanske inte på hugget, men det var trots allt vi som vann med 2-1.
2. Det var inte mitt livs match - jag är faktiskt så där bra för det mesta. Så det så.

Nu är det nytt år...

Nä, så värst mycket bloggat blev det ju inte. Jag har ju fullt upp med att greja min lägenhet. Har varit på IKEA ett oräkneligt antal gånger och alltid fått med mig en massa, dock mestadels användbara, grejer tillbaka.

Fast det går ju inte fort. Ibland känns det som om jag bara flyttar grejer från ena änden av lägenheten till den andra. Men men, det är så det funkar är jag rädd...