En epok går i graven

Vintern 99/00 gick jag sista året på gymnasiet. Det spelades mycket både fotboll och innebandy. Mina gamla innefotbollsskor var i dåligt skick och behövde bytas ut, delvis eftersom gummit i sulorna hade torkat så skorna var livsfarligt hala, delvis för att de (mycket beroende på föregående anledning) hade tagits i bruk som innebandymålvaktsskor och alltså slets ganska brutalt.

Jag gick till Intersport (enda sportaffären i Åmål) och tittade. Ett tag funderade jag på om jag verkligen skulle köpa ett par nya skor, jag visste ju faktiskt inte om det skulle bli nån mer fotboll kommande säsonger eftersom jag skulle flytta. Fast jag hittade ett par för 299 eller möjligen 249 kronor, och det tyckte jag att det kunde vara värt även om det bara blev en vinter.

Så jag slog till. Det allra första paret jag köpte var något för små, så jag fick byta upp mig en halvstorlek. Dessa skor har nu varit mina följeslagare i sisådär nio år. Idag blev det dock slut på vårt kompanjonskap. På innebandypasset på Fysiken (på Fysiken spelar jag ute) gav de slutligen upp och en stor bit av sulan på vänstertån lossnade (kan skymtas på bilden). Fram till nu har jag inte haft något alls att anmärka på, tvärtom. Låt mig bara konstatera att det var väl spenderade 250-300 kronor. Adjö, skorna!

Tanzania i bilder: Lake Manyara

Lake Manyara är en egen park. Ganska liten men med väldigt omväxlande natur: Sjön (förstås), skog, flod, varma källor och så själva kanten på den stora Rift Valley, förkastningen som sträcker sig från Mellanöstern och ner genom hela Afrika. Mänsklighetens vagga. Hotellet vi bodde på låg precis uppe på kanten, var riktigt fancy och hade fantastisk utsikt (på bilden ovan).

I parken finns det gott om elefanter, och vi kom riktigt nära. När vi var två meter från lejon var det lugnt, men när Mamma Elefant kom med lilla Pellefant och strök sig mot bilen sa guiden åt oss att hålla tyst och sitta stilla...

Vi hittade även Fjant, han ni vet som var borta hela tiden i Trolltyg i Tomteskogen. "Var är Fjant??" "Här, mamma!" Han satt alldeles bredvid vägen, visade det sig...

Det här måste vara världens dummaste impala. Åtmistone ser han sån ut.Utsikt från rastplatsen - Kanten av Rift Valley till höger, sjön till vänster.

Earth Hour

Idag ska man vara miljövänlig i en timme och släcka lamporna mellan 20:30 och 21:30. Inte för att jag tror att det spelar så gigantisk roll, men visst hade jag kunnat tänka mig att släcka ner lite grann. Hade varit lite kul att stå på gatan utanför och se om det blir nån skillnad också.

Men nu så är det en väldigt dålig dag att göra så på. Sverige-Portugal ligger ju mitt i, och även om man förstås kan titta på matchen med släckt ljus så känns det lite som om idén går förlorad.

Alltså tänker jag inte hänga med på kampanjen. Jag kan ställa upp på den mellan två och tre inatt, däremot, inga problem.

Mellerud - Burås 1 - 4

Förbannat tråkig match. Men det var gott att äta på Max efteråt.

Bajsbandy

Sport är upp och ner, det vet jag. Och eftersom jag är en vuxen, mogen människa så brukar jag kunna hantera det på ett bra sätt, men igår var det jobbigt.

Det var match mot Surte, årets sista riktiga (borta mot Mellerud imorgon kväll räknas inte riktigt, vi ska förhoppningsvis vinna tvåsiffrigt). Egentligen gällde den inget. Vi kunde teoretiskt sett komma tvåa i serien om vi vann, men då skulle vi behöva ta in en målskillnad på 23 mål... Men vi ville väldigt gärna vinna, för magkänslans skull. Vårsäsongen har ju varit sådär.

Och det började rätt bra. Vi spelade väldigt disciplinerat och säkert. Ett mål i första perioden, ett nästan identiskt (från höger i halvt omöjlig vinkel) i andra. 2-0 inför sista, med andra ord.

Fast i tredje började vi med att släppa in ett efter en och en halv minut, och sen kom det ett självmål efter några fler minuter. Och för att det skulle svida riktigt, riktigt mycket så fick de göra 3-2 - när det var 24 sekunder kvar. Bajs.

Vi har förlorat alldeles för många matcher i sista perioden. Den osannolika genomklappningen mot Älvstranden var visserligen värre, men igår var jag upprörd på riktigt. Jag var osäker på om jag ville grina eller vråla och skrika (det sistnämnda låg närmast till hands), men som lagkapten måste man ju föregå med gott exempel. Plus att jag inte vill ge motståndarna nöjet av att se mig upprörd. Det är då nyttan med att ha betalat två och ett halvt papp för hjälmen kommer fram - en så dyr sak slänger man inte i backen, hur arg man än är.

Som tur var gällde ju inte matchen något egentligen. Då hade jag nog kastat hjälmen ändå. Och Surte fick ju en trevlig kväll, en sån seger de fick är ju de bästa. Jag får väl bjuda dem på det. Grumpf, grumpf...

Quizmaster på riktigt!

Måndagen den 4 maj debuterar jag på Bishops på Järntorget. Spännande!

Jag har sagt nån gång till Johanna att jag hade tyckt att det vore kul att hålla en quiz själv, och när hon fick höra av Quizmaster Bryan (de jobbar tydligen ihop, det har jag inte fattat, nu när jag vet det så minns jag faktiskt att vi har varit på samma 28-årsfest för tre år sen) att han behövde en ersättare i maj så föreslog hon mig.

Sen sprang vi dessutom på honom på Biljardpalatset i lördags kväll, så då bekräftade jag att jag ville testa. Nu måste jag börja samla frågor... Men det ska bli kul!

Lördagsbiljard

Det blev lite biljard ikväll - det var längesen. Det syntes på spelet också.

Eftersom Johan är ute och slarvar på Chalmers idag så hade jag PF (pojkvänsfritt). Jag hade lite svårt att bestämma mig för hur jag skulle disponera denna frihet. Slöa framför tv:n och njuta av en ledig lördagskväll? Umgås med vänner?

Jag valde att hänga med Erika och Johanna ut och äta. Fast jag var nära att ändra mig. Jag fick nämligen tillfälle att, genom Christer, hänga med på IBK Göteborgs klubbgemensamma målvaktsträning idag. Väldigt nyttigt, även om jag kan bli lite ledsen att jag inte har haft möjligheten att få träna på det sättet tidigare. Då hade jag kanske varit bra nu.

Dock blev det lite stressigt. Fyra timmars träning i Torpahallen, iväg med vagnen, hemma en halvtimme innan vi skulle träffas på Biljardpalatset, packa upp väskan, duscha, så ringer pappa, fixa sig, så ringer dessutom mamma, fixa lite till och så iväg. Det var strax innan samtalet från pappa som alternativet att bara stanna hemma, käka fryspizza och se på Robinson kändes väldigt lockande, men jag tog mig i kragen och drog iväg. Kom bara en timme sent.

Och rätt kul blev det ju, så är det ju alltid. Men bra på biljard är jag inte, även om jag lyckades med en jäkligt snygg bakom-ryggen-stöt. Och det är väl de snygga stötarna som räknas?!?

Tanzania i bilder: Serengeti/Ndutu

Efter att ha inlett dagen med en soluppgångskörning i Serengeti så fortsatte vi mot Ndutu. Ndutu är en sjö sydväst om Serengeti, men så här års är det bara en sjöbotten. Det är ungefär där som den stora migrationen, dvs de stora hjordarna av sebror och gnuer, uppehåller sig i februari-mars.

Det var lite magiskt att se. Det första man ser är helt enkelt att det finns massor av dem, framförallt sebrorna. Randigt från horisont till horisont, liksom. Sen ser man dem mingla med gnuer, men det som var riktigt fascinerande var när vi såg dem röra sig. De gick i led som var högst två djur breda, alla åt exakt samma håll, på en lång, lång rad. Var nästan något Stephen King-artat över det hela.

Den där sjöbotten var farlig att köra bil på, det kunde man ju räkna ut. Bara en torr skorpa jord och så lera under. Det struntade ett gäng andra jeepar i, så vi tillbringade en längre stund åt att titta på (vår guide t o m hjälpte till) en bil som hade kört fast ordentligt. Under räddningsarbetet såg vi en bil till köra fast, och en stor fet amerikan få ett vredesutbrott och skälla ut alla andra. Johan filmade.

Nu kommer en massa lejon! Vi såg dem ganska mycket in action den dagen. Först, på morgonen, så vi en lejonhane som strök runt en kopjes. Han vägrade gå därifrån, för han hade fått korn på en hona därinne som han var lite tänd på. Den lilla haken var bara att hon därinne hade tre ungar, och för att få till det så var han tvungen att ha ihjäl dem. Mycket dåligt raggningsknep (och tveksam taktik av ett djur som är om inte utrotningshotat så åtminstone sårbart). Mamma Lejon kom ut och vrålade ett par gånger och försökte spöa friaren, men han fattade inget utan bara hängde kvar. Lite som en fyllekåt kille på krogen.

Lejonet på bilden har inget med texten att göra.

Senare, i Ndutu, såg vi faktiskt lejon som fick till det. Mitt framför kamerorna - det stod fem turistjeepar på rad.

Före... Och efter. Fast det ska ärligt sägas att det är en annan hona på bild 2.

Detta inlägg tillägnas Clara

Tärningen är kastad, eller?!?

Mäh...!

Jag har under perioder lidit av ganska svår afte, eller som det ofta kallas, förkylningsblåsor. Fast jag får det oftare, jag kan gå månader där ett sår läker för att bara ersättas av ett nytt direkt.

Det har visserligen blivit mycket bättre de sista åren, men något som verkligen revolutionerade min vardag var Kenacort. Det är ett cortisonpreparat som man smetar på, och det gör verkligen underverk. Tidigare har jag följt pappas exempel och sköljt munnen med Corsodyl, men det gör egentligen inget annat än dödar bakterier som kan försvåra läkningen. Kenacort läker verkligen såren på ett par enstaka dagar.

Bakslag ett var när det blev receptbelagt. Men okej, jag hade lite kräm kvar i en tub, så det funkade. Och i lördags på Buråsfesten trodde jag att problemet var löst när jag lyckades få en kille som är läkare i det civila att lova ett recept i utbyte mot en öl.

Fast nu har preparatet tagits bort helt. Mäh! Varför då??? Det var ju grymt! Jag är mycket bitter och kommer att vårda den sista lilla skvätten mirakelmedel ömt. Det är för jävligt, helt enkelt.

Tanzania i bilder: Serengeti/Seronera

Dag tre åkte vi runt i Serengeti och bodde på en lodge mitt i parken. Det var nog det snyggaste,
fräckaste stället vi nånsin bott på... Okej, rummen var inget
särskilt, men läget. Och utsikten. Stället var byggt i och runt en sån där samling med granitblock (kopjes) som låg utspridda över savannen, och såväl poolen på baksidan med fantastisk solnedgångsutsikt som den stora baren och restaurangen var gjutna runt själva stenen. Coolt. Och så bodde det en massa mungoer, klippgrävlingar (mitt favoritdjur!), apor och ödlor mitt inne på gården.

Bilder från hotellpoolen... Inte så illa, va?!?

























Världens sötaste flodhästbebis (nedanför, alltså, inte ovan)... Och en markatta till, som satt i ett träd mitt på hotellgården.

Irish pub quiz master

Idag var det dags att testa lyckan på quiz igen, den här gången på The Dubliner. Jag, Johan och Calle W gick dit och hoppades att vårt samlade värdelösa vetande skulle komma till användning.

Det var svårt. Vi kunde lite, resonerade oss fram till en del och kastade fram gissningar till resten. I slutändan fick vi ihop 19 rätt av 28 möjliga, och jag var lite småbitter eftersom de båda andra i sista sekunden hade ändrat mitt svar på vilket europeiskt land som tagit emot näst flest invandrare, från Tyskland (som var rätt) till Frankrike (som var fel).

Fast det räckte! Seger för andra gången i rad, och den här gången bestod vinsten i ett presentkort på 500 kr på samma ställe. Alltså får vi gå tillbaka och försvara vår titel nån gång de kommande veckorna.

Min tävlingsmage är nöjd för idag.

Tanzania i bilder: Serengeti/Ikoma

Dag två åkte vi bil från Ngorongoro till Serengeti, den mest klassiska av nationalparker. Efter en lång dags runtåkande, och kompletterande av The Big Five när vi fick se en leopardsvans i ett träd (de övriga fyra; lejon, buffel, noshörning och elefant; hade vi sett dag ett), bodde vi nordväst om parken på Ikoma Safari Camp.

Gasellen i förgrunden är en Grant's, medan de bakom är Thompson's. De sistnämnda var otroligt vanliga. Ödlan är en agam. Det syns lite dåligt på bilden, men de har alldeles rosa huvuden och klarblå kropp.

Utsikt från en av Serengetis entréer (samma ställe som bilden på mig överst). Det fanns lite träd just vid den kullen, men sen var det oändlig savann ända bort till Kenya.














En familj markattor och ett lejon. Grrrr!








Solnedgång på stället där vi bodde. Väldigt fint, men mycket tveksam spansk kille som jobbade där. Han lät t ex inte vår guide sitta och äta med oss vid bordet - det var rätt olustigt.

Tanzania i bilder: Ngorongoro

Äntligen! ... som Gert skulle ha sagt. Nu blir det Afrikabilder! Jag tänkte ta dem lite dag för dag, och börjar med dag ett, förstås, som vi tillbringade i Ngorongoro.

Ngorongoro är världen största obrutna och icke vattenfyllda caldera, dvs en kollapsad vulkan. Nästan som en krater, men inte riktigt. Nere i kratern är det otroligt tätt med djur (största däggsjurskoncentrationen i världen??), och även bäst chanser att få se svart noshörning. Vi såg sex stycken, varav en bebis. Jag tänke dock inte lägga upp några bilder på dem, för vi var aldrig så nära att man fick särskilt tuffa foton. Men såg dem gjorde vi i alla fall.

Babianer fanns det väldigt gott om, och de gör sig bra på bild. Sebror fanns det också en miljard av, även de ett tacksamt fotomotiv. Gör sig extra bra i svartvitt.

Utsikt över kratern (det är okej att kalla den det även om det egentligen är en caldera). Synd att jag håller kameran snett, bara.

To be continued...

Icke

Nej, det blev inget bloggat idag heller. Jag hoppas starkt på morgondagen.

Pimp my blog

Nu fick jag tre sekunders energi och trodde att jag trots allt skulle orka lägga upp bilder, men jag hade fel. Nöjde mig med att uppdatera profilen och lägga upp en ny Lindabild, eftersom den gamla har varit spårlöst försvunnen sen en längre tid tillbaka.

Samtidigt konstaterar jag att min blogg ser dötråkig ut. Nån gång när jag har alldeles för mycket tid över (moahahahahaha!!!!) ska jag göra den snygg och fräck, som alla andras bloggar. Om ingen erbjuder sig frivilligt??!

Nu har jag gjort det som alla andra har gjort

Fast jag orkar inte lägga upp bilderna nu. När jag var klar hamnade jag nämligen helt otippat på Carin Lindows födelsedagsfest, och tre öl efter en arbetsvecka räcker för att däcka mig. Sovdags alltså, ser fram emot en blogguppdatering imorgon om jag hinner mellan hårklippning, sminkning och Buråsfest!

Bloggtorka

Illa, illa. Hinner inte blogga alls. Det är mycket att komma ikapp med. Förhoppningsvis blir det tid i helgen.

Eller så häver Volvo spärren av Blogspot så man kan göra det från jobbet... Inte så troligt.

Safari och soleksem

Nu är jag tillbaka, med huvudet fullt av intryck. Eller ja, vi kom ju i lördags förmiddags, så en del har lagt sig, men ändå.

Jag hade tänkt skriva allt, men det är svårt. Det är så mycket! Men vi har i alla fall sett alla The Big Five och allt annat man kan tänka sig, inklusive kopulerande lejon, klippgrävlingar och babianer. Liveporr på savannen. Jag har nog sett en miljard sebror och thompsongaseller och alldeles för många gnuer, men man tröttnade ändå inte. Och giraffer som springer i slow motion är riktigt vackra. Safari is the shit!

Zanzibar, däremot, levde av någon anledning inte riktigt upp till förväntningarna. Klart att stränderna var vita och solen lyste och Stenstaden var speciell och korallfiskarna färgglada och kryddsafarit coolt, men det var något svårdefinierat som gjorde att det inte var klockrent. Infrastrukturen? Fattigdomen utanför vårt finhotell? Skrikiga souvenirförsäljare? Det faktum att tyskan på vårt hotell blev knivrånad på stranden klockan elva på förmiddagen? Vet inte riktigt.

Vet dock att dag ett på Zanzibar gav mig hysteriskt soleksem. Jag som inte har haft en enda eksemprick i hela mitt liv??! Goodbye, solbrännan, hello, skuggan. Vilket i ärlighetens namn var rätt skönt, att slippa ligga och steka sig för att komma hem pepparkaksbrun när det egentligen är rätt mycket behagligare under parasollet...

Jag ska verkligen lägga upp bilder, det är bara så svårt att välja... Fast jag och Johan ska göra en kraftansträngning och rensa ikväll. Fuji har ett specialerbjudande mars ut där man får skriva ut 100 bilder gratis - grym tajming!

Återkommer, nu ska tvätten plockas upp.