Ojämna matcher

Innebandy är verkligen en märklig sport i Österrike. I lördags hade vi ju två matcher mot Zell am See (bara det är ju anmärkningsvärt, liksom, att de godtar det som en lösning på problemet att Zell glömde boka hall förra gången, och att VI dessutom får åka till DEM när det är de som har fuckat upp). Första matchen skulle börja elva. Kvart över var vi där, efter att ha forcerat en snöstorm, oändliga skidbilköer med holländare och så en alldeles vanlig försening. Bara att hoppa in i målet och köra. Mitt knä höll inte med. Precis i början av tredje perioden slajdade jag ut åt höger lite för mycket och fick gå av. Lika bra det, för jag kunde verkligen inte spela bra med det usla knät. Och efter åtta insläppta mål gjorde det mig ärligt talat inte särskilt mycket. Birgit gjorde väldigt bra ifrån sig - jag borde verkligen ha låtit bli att spela tapper och gått av tidigare. Nåväl, förlust med snöpliga 8-2 blev det. Skittrist, speciellt när man visste att man var tvungen att spela en match till mot samma lag bara 45 min senare.

Fast här visade sig det magiska. Jag gick iväg för att hitta något att äta (höll på att avlida, fattar inte att de andra klarade av att spela en match till på fastande mage), och när jag kom tillbaka stod det 7-0. "Surt", tänkte jag - men det visade sig att det var vi som ledde! Visserligen ledde min närvaro omedelbart till att Zell gjorde tre mål, men slutresultatet blev ändå 8-3 till oss. Hur går det till?! Det hade ju varit en grej om vi kämpade oss till ett jämt resultat, men utklassning åt båda hållen är mycket skumt. Säger en del om nivån på innebandyn i det här landet. Sen gjorde det nog en del skillnad att våra sämsta försvarare inte spelade med i andra matchen - en fick ju ställa sig i mål, och en blev skadad. Sorgligt, men sant. Första matchen var nämligen en uppvisning i försvarsmissar, så att vi blev tvugna att ställa om där förändrade naturligtvis en hel del. Slutligen sa Angelica något som var mycket sant: "Tur att vi vann sista matchen och inte omvänt, för det hade varit mycket värre". Ja, det hade varit fruktansvärt irriterande. Då hade det inte känts alls lika kul att dricka öl på Mc Donald's efteråt (för det gjorde vi!).

Och igår hade jag födelsedagskalas. Det var tio pers här och åt kladdkaka och chokladfondue. Mycket vin i present, förstås. Johan Johansson hade med en flaska från sin svärfarfars vingård, det var lite kul.

Idag jobbade jag min första dag som studieassistent. Snacka om slavjobb - men precis den typen av slavjobb som passar mig. Litteratursökning, excelfiler och sortering. Mycket bra.