Rück-Platz, Tap-Schritt, Tap-Schritt

Idag har jag dansat Rock'n'roll för första gången. Jag såg fram emot det massor, dansa är ju jättekul, men den lilla antydan till karriär jag gjorde inom den genren avbröts av fotbollen. Fotboll är ju onekligen coolare.

Fast nu var det dags att börja om. Först var det ju ett projekt att hitta salen, men jag hade gott om tid, som tur var. Sen, i omklädningsrummet, träffade jag lite oväntat en bekant (alltså inte Elise eller Matjas, som jag ju visste gjorde kursen - fast jag hade nog blivit lite överraskad om jag träffade Matjas i damernas omklädningsrum, förstås): Fiona, som jag spelade volleyboll med i höstas. Kul.

Några minuter efter 18 började vi. Exakt 18.06 hade jag och Stefan lärt oss allt de hade lärt sig på första tillfället: Rück-Platz, Tap-Schritt, Tap-Schritt. Grundstegen, alltså. Sen så gick det inte så värst mycket snabbare resten av lektionen. Lite fart blev det sista halvtimmen när vi tjejer fick lära oss att vrida oss 90 grader i förhållande till partnern, men desto tristare för herrarna som fick titta på medan vi lärde oss. Stefan tyckte väl att det gick lite långsamt, men det blir nog bättre efter hand. Läraren kom flera gånger och sa "superschön, wunderbar", med den omedelbara effekten att jag tappade bort mig alldeles och hamnade på Tap-Tap eller nåt åt det hållet. Han måste ju begripa att han inte kan prata med mig samtidigt som jag försöker hålla takten. I såna fall får han åtminstone prata i takt med musiken.

Musiken, ja. Det var jättekul att lyssna på lite 50-talsrock i början, men efter en och en halv timme mattades entusiasmen. Jag såg verkligen att ledaren hade en skiva med 50 Rock'n'Roll-Hits, men han använde nog inte mer än fem. För att citera Stefan: "Jag ska inte lyssna på det här när jag kommer hem, i alla fall..."

Slutligen skulle jag vilja tillstå att vårt nya diskmedel luktar som groggvirke man skulle kunna hitta på Lidl. Det är ju trots allt Frische Citrus.