En epok går i graven

Vintern 99/00 gick jag sista året på gymnasiet. Det spelades mycket både fotboll och innebandy. Mina gamla innefotbollsskor var i dåligt skick och behövde bytas ut, delvis eftersom gummit i sulorna hade torkat så skorna var livsfarligt hala, delvis för att de (mycket beroende på föregående anledning) hade tagits i bruk som innebandymålvaktsskor och alltså slets ganska brutalt.

Jag gick till Intersport (enda sportaffären i Åmål) och tittade. Ett tag funderade jag på om jag verkligen skulle köpa ett par nya skor, jag visste ju faktiskt inte om det skulle bli nån mer fotboll kommande säsonger eftersom jag skulle flytta. Fast jag hittade ett par för 299 eller möjligen 249 kronor, och det tyckte jag att det kunde vara värt även om det bara blev en vinter.

Så jag slog till. Det allra första paret jag köpte var något för små, så jag fick byta upp mig en halvstorlek. Dessa skor har nu varit mina följeslagare i sisådär nio år. Idag blev det dock slut på vårt kompanjonskap. På innebandypasset på Fysiken (på Fysiken spelar jag ute) gav de slutligen upp och en stor bit av sulan på vänstertån lossnade (kan skymtas på bilden). Fram till nu har jag inte haft något alls att anmärka på, tvärtom. Låt mig bara konstatera att det var väl spenderade 250-300 kronor. Adjö, skorna!

Tanzania i bilder: Lake Manyara

Lake Manyara är en egen park. Ganska liten men med väldigt omväxlande natur: Sjön (förstås), skog, flod, varma källor och så själva kanten på den stora Rift Valley, förkastningen som sträcker sig från Mellanöstern och ner genom hela Afrika. Mänsklighetens vagga. Hotellet vi bodde på låg precis uppe på kanten, var riktigt fancy och hade fantastisk utsikt (på bilden ovan).

I parken finns det gott om elefanter, och vi kom riktigt nära. När vi var två meter från lejon var det lugnt, men när Mamma Elefant kom med lilla Pellefant och strök sig mot bilen sa guiden åt oss att hålla tyst och sitta stilla...

Vi hittade även Fjant, han ni vet som var borta hela tiden i Trolltyg i Tomteskogen. "Var är Fjant??" "Här, mamma!" Han satt alldeles bredvid vägen, visade det sig...

Det här måste vara världens dummaste impala. Åtmistone ser han sån ut.Utsikt från rastplatsen - Kanten av Rift Valley till höger, sjön till vänster.

Earth Hour

Idag ska man vara miljövänlig i en timme och släcka lamporna mellan 20:30 och 21:30. Inte för att jag tror att det spelar så gigantisk roll, men visst hade jag kunnat tänka mig att släcka ner lite grann. Hade varit lite kul att stå på gatan utanför och se om det blir nån skillnad också.

Men nu så är det en väldigt dålig dag att göra så på. Sverige-Portugal ligger ju mitt i, och även om man förstås kan titta på matchen med släckt ljus så känns det lite som om idén går förlorad.

Alltså tänker jag inte hänga med på kampanjen. Jag kan ställa upp på den mellan två och tre inatt, däremot, inga problem.

Mellerud - Burås 1 - 4

Förbannat tråkig match. Men det var gott att äta på Max efteråt.

Bajsbandy

Sport är upp och ner, det vet jag. Och eftersom jag är en vuxen, mogen människa så brukar jag kunna hantera det på ett bra sätt, men igår var det jobbigt.

Det var match mot Surte, årets sista riktiga (borta mot Mellerud imorgon kväll räknas inte riktigt, vi ska förhoppningsvis vinna tvåsiffrigt). Egentligen gällde den inget. Vi kunde teoretiskt sett komma tvåa i serien om vi vann, men då skulle vi behöva ta in en målskillnad på 23 mål... Men vi ville väldigt gärna vinna, för magkänslans skull. Vårsäsongen har ju varit sådär.

Och det började rätt bra. Vi spelade väldigt disciplinerat och säkert. Ett mål i första perioden, ett nästan identiskt (från höger i halvt omöjlig vinkel) i andra. 2-0 inför sista, med andra ord.

Fast i tredje började vi med att släppa in ett efter en och en halv minut, och sen kom det ett självmål efter några fler minuter. Och för att det skulle svida riktigt, riktigt mycket så fick de göra 3-2 - när det var 24 sekunder kvar. Bajs.

Vi har förlorat alldeles för många matcher i sista perioden. Den osannolika genomklappningen mot Älvstranden var visserligen värre, men igår var jag upprörd på riktigt. Jag var osäker på om jag ville grina eller vråla och skrika (det sistnämnda låg närmast till hands), men som lagkapten måste man ju föregå med gott exempel. Plus att jag inte vill ge motståndarna nöjet av att se mig upprörd. Det är då nyttan med att ha betalat två och ett halvt papp för hjälmen kommer fram - en så dyr sak slänger man inte i backen, hur arg man än är.

Som tur var gällde ju inte matchen något egentligen. Då hade jag nog kastat hjälmen ändå. Och Surte fick ju en trevlig kväll, en sån seger de fick är ju de bästa. Jag får väl bjuda dem på det. Grumpf, grumpf...

Quizmaster på riktigt!

Måndagen den 4 maj debuterar jag på Bishops på Järntorget. Spännande!

Jag har sagt nån gång till Johanna att jag hade tyckt att det vore kul att hålla en quiz själv, och när hon fick höra av Quizmaster Bryan (de jobbar tydligen ihop, det har jag inte fattat, nu när jag vet det så minns jag faktiskt att vi har varit på samma 28-årsfest för tre år sen) att han behövde en ersättare i maj så föreslog hon mig.

Sen sprang vi dessutom på honom på Biljardpalatset i lördags kväll, så då bekräftade jag att jag ville testa. Nu måste jag börja samla frågor... Men det ska bli kul!

Lördagsbiljard

Det blev lite biljard ikväll - det var längesen. Det syntes på spelet också.

Eftersom Johan är ute och slarvar på Chalmers idag så hade jag PF (pojkvänsfritt). Jag hade lite svårt att bestämma mig för hur jag skulle disponera denna frihet. Slöa framför tv:n och njuta av en ledig lördagskväll? Umgås med vänner?

Jag valde att hänga med Erika och Johanna ut och äta. Fast jag var nära att ändra mig. Jag fick nämligen tillfälle att, genom Christer, hänga med på IBK Göteborgs klubbgemensamma målvaktsträning idag. Väldigt nyttigt, även om jag kan bli lite ledsen att jag inte har haft möjligheten att få träna på det sättet tidigare. Då hade jag kanske varit bra nu.

Dock blev det lite stressigt. Fyra timmars träning i Torpahallen, iväg med vagnen, hemma en halvtimme innan vi skulle träffas på Biljardpalatset, packa upp väskan, duscha, så ringer pappa, fixa sig, så ringer dessutom mamma, fixa lite till och så iväg. Det var strax innan samtalet från pappa som alternativet att bara stanna hemma, käka fryspizza och se på Robinson kändes väldigt lockande, men jag tog mig i kragen och drog iväg. Kom bara en timme sent.

Och rätt kul blev det ju, så är det ju alltid. Men bra på biljard är jag inte, även om jag lyckades med en jäkligt snygg bakom-ryggen-stöt. Och det är väl de snygga stötarna som räknas?!?