Duktig flicka

Nu är det fredagskväll. Jag har sovit en skön, dryg timme efter jobbet, vaknade och låg och viftade på tårna under täcket ett tag innan jag klev upp och gjorde julskinkmackor till kvällsmat.

Nu väntar ingen hetsig AW eller ens Idoltittande - nu väntar en timmes målvaktsinstruerande i Svingeln. Uffes och Linus 12-åriga flickor är det som ska drillas.

När Uffe frågade i tisdags om jag ville hjälpa till på träningen på fredag klockan 20 så var jag spontant tveksam. Det känns inte som det första jag hade lust med. Men det är trots allt ett behjärtansvärt syfte, och jag kan inte säga nej, så nu ska jag packa ihop väskan och hoppa på vagnen till Svingeln.

Så himla präktigt, eller hur?!?

Vintern slår till

Nej, det snöar inte. Det har visserligen redan hänt, förra eller förrförra veckan eller nåt. Det må vara hänt, det jag tycker är jobbigt är morkret. Man blir så tröööööött... Så nu får det gärna se till att bli ljusare. Det hjälper knappt ens att knarka längre.

Inte bakis

Söndag förmiddag (tror till och med att det får kallas morgon eftersom klockan inte är tio än) och jag är fräsch som en nyponros. Guuud, vad skönt! Det har ju varit ett gäng hektiska veckor med Altrantillställningar och fotbollsavslutningar och jubileumsfiranden och Volvofester, så det var skönt att tillbringa lördagskvällen med god mat och sen i tv-soffan med Erika som sällskap. Framför allt så var det skönt att vakna självmant vid nio och vara pigg och obakis...

Fast i fredags var det ju drag när det var dags för den årliga Volvofesten. Det började med casinotema, det åts, dracks och dansades. Jag hade visserligen match dagen efter så jag försökte ta det lugnt och dricka en massa vatten. Gick hyfsat bra, men jag vaknade ändå med elak huvudvärk igår. Kanske lika bra att de stängde vid ett, även om vi var flera som var upprörda då.

Innebandymatchen slutade oavgjort igen, 4-4 mot Backadalen. Fast den här gången så var det vi som hämtade upp ett 3-0-underläge och inte tvärtom, så då får det nästan räknas som en seger.

Tennis ikväll med nya racketar. Hoppas på stordåd.

Burås 20 år

Puh, vad skönt att den här perioden av intensivt festande är över. Jag har ju dessutom toastat två av tillställningarna, så det har varit en massa förberedelser också. Fast bra har det blivit.

20-årsjubileet gick av stapeln i lördags, i Kalle Glader. Bra lokal. Jag hade tänkt vara där och förbereda, men insåg att det nog var bättre att jag stannade hemma och gjorde klart toastningen. Så jag kom på plats nån gång efter kl 18 och satte igång med att fixa datorn och presentationen, vis av förra helgens tekniska misslyckanden.

Fast ska man bara visa en presentation utan musik så är det inte så avancerat, så det fanns inga större problem än att projektorn var sned. Det var det å andra sidan ingen som reflekterade över två öl senare.

Min co-toastmaster Günther visade upp sin originalutrustning från 80-talet och drog några anekdoter. Emma berättade historien om domaren och bollen som aldrig var inne, och vi visade tidningsklipp på en buråsare som spelat i Australiens landslag och så ett från min vinst i österrikiska ligan. Sen hade jag en massa roliga bilder med domares tecken och gamla lagfoton, men det blev liksom aldrig tid. Vi åt buffé och ingen förrätt, så tiden gick fort som bara den. Dessutom skulle vi presentera alla gäster och göra en liten frågesport, så jag får väl spara de där bilderna till nästa fest.

Sen var det som vanligt: Man dansade, drack, pratade och så var klockan magiska 03:00. Sen blev den till och med 05:00 innan jag tog det mogna beslutet att följa med hem till Johanna på efterfest i fucking Mölndal. Halvslugt. Tog taxi hem och kom i säng halv åtta eller nåt. Gulp.

Allt detta må ha varit hänt, men problemet var att jag var tvungen att jobba på söndagen eftersom leveransen från mig skulle vara vidare senast kl 8 måndag morgon.

Det var vedervärdigt. Att jag var trött som attan var en grej, ett större problem var att jag hade sån djävulsk huvudvärk som senare kompletterades med ett smygande illamående som till sist fick mig att gå och kräkas. På jobbet. Tur att ingen annan var där. Jag lyckades i alla fall göra det jag gjorde och fick sedan bli hämtad av Johan. Vid det laget var jag i ganska dåligt skick. Fast det kan inte bara ha varit bakfylla, inte så sent på dagen, och så mycket hade jag faktiskt inte druckit. Det var nog en kombination av huvudvärk, jobb och lågt blodsocker. Ja, så måste det ha varit.

Mackan??!?

Allbäck som assisterande? Lät som årets skräll när jag hörde det nyss. Fast det visade sig att det nog är en temporär lösning. Då känns det mer rimligt. Inte för att jag har nåt emot Mackan, men... Ändå? Hade nog trott mer på Henke, om det nu prompt ska vara nypensionerade spelare som ska coacha.

Väldigt mycket fotboll på den här bloggen på sistone, förresten.

Grym helg!

Åååh, vilken bra helg det har varit!

Började med Altranhelg på Tylösand. Trevlig middag, kul sällskap och så dans på Leifs Lounge hela hela natten. Stagedive efter tjat från Kalle och Arvid, slutade som tur var lyckligt. Dansade bort min sko efter elegant tango (flög som en projektil över hela dansgolvet, ren tur att ingen fick den i huvudet, jag höll på att skratta ihjäl mig). Den hittades dock igen. Tog det lugnt med spriten i alla fall. Skönt, fast så värst mycket sömn blev det ju inte.

Hem, var trött, sov litegrann. Åkte iväg till Nära Hem för toastning av GSIF-galan. Vi hade förberett en hel del, men det var dessvärre en himla massa tekniska problem. Fick inte spela all den noggrannt utvalda musiken. Fast jag fick kramar av Adam Johansson:



Och av Daniel Larsson:



Carl Fhagers verk, förstås. Adam var hur rolig som helst, han hade ingen aning om vad det var för nån gala han skulle dela ut priser på, men han stannade hela kvällen och drack lättöl, var omsvärmad av flickor (jag som toastmaster satt bredvid honom, men kunde konstatera att min plats blev ockuperad efter fem sekunders frånvaro) och sa att han jättegärna kom tillbaka nästa år. Kul kille! Daniel Larsson var inte alls lika skojig.

Så var det mingel och tackchampagne och vi fick mycket cred för vårt jobb, jag och Sunde. Utgång på Valand, men där blev det aldrig riktigt lika roligt. Kul att träffa en del gamla bekanta som flyttat från stan, men när jag pratat klart med dem var klockan tre och jag gick hem.

Idag var det så innebandymatch, borta mot Älvstranden. Traditionellt sett en svår match, både med tanke på den stora parkettplanen och deras spelstil.

Fast vi spelade grymt bra och kämpade på ett sätt jag inte har sett på väldigt länge. Det blev till sist seger med 3-2, så himla skönt efter ett gäng sura oavgjorda och förluster!

Så nu ska jag belåtet krypa i säng och försöka ta igen lite av den missade sömnen den här helgen. Mycket bra magkänsla!

Onsdagsbloggande

Jag är en mycket dålig bloggerska nuförtiden. Men det går liksom inte ihop. Allt bara snurrar runt i hysterisk fart just nu, jobbet, hemma, innebandy, fotboll... Jag känner mig nästan lite som om jag håller på att spricka i bitar för att kunna hålla ihop allt. Det är jobbigt.

Så jag får göra som Blondinbella och ta en bloggpaus. Eller bara blogga på onsdagar.