Adventsmys

Eftersom jag inte räknade med att ha någon tid den här helgen så tog vi fram lite julpynt redan förra helgen. Upp med adventsstjärnan och så byggde jag en julgrupp av två hyacinter, lecakulor och en guldrosett. Den har precis börjat blomma nu, luktar gott!

Fast idag blev det lite pyssel också. Vi köpte en (tung!) en som jag fick pynta. Oj, vad fin den är! Johan har stått i köket och bakat pepparkakor i obscena och konstnärliga former och nu puttrar glöggen på spisen. Must köpte vi fyra och en halv liter, och då har jag nog redan satt i mig en gallon hittills. Skinka inhandlades redan för ett par veckor sedan, och vi har hunnit sätta i oss halva. Skulle kunna tänka mig att vi köper en till innan jul.

Mmm, jag tycker om att vara julfetischist! Det enda som saknas, som jag har haft de senaste fyra åren, är Absolute Christmas eller motsvarande på repeat. Får se till att ladda hem lite Lennon, Körberg och Carola.

Hård helg igen

Julbord på casinot med Altran i fredags - Bättre mat än förväntat med tanke på hur kondisbuffén var. Sex sorters lax och bred efterrättsbuffé. Sen party på Excet och jag insåg igen att jag tycker väldigt mycket om min arbetsgivare. Detta efter att Arvid dansat loss till "You can't touch this". Hemma vid tre.

E6-ohmsits igår - Förfest hos Micke som höll på att gå om intet eftersom hans porttelefon inte funkar och jag hade glömt båda mina telefoner hemma. Irritation, men det löste sig till sist. Thaibuffé på Texasthai mitt i stan. Fest på E6-rummet, sexmästarohmsits, fest på Gasquen, fest på E6-rummet igen och så var jag hemma vid fem.

Idag har vi ätit pizza och kollat på film, War, Inc. Jag höll mig vaken ända fram till de sista minutrarna. Resten av dagen ska jag träffa Linda och printa bilder på TT och så ska vi till Ica Maxi och köpa en en meter hög en som jag ska julpynta.

Raggar-Linda

Ju äldre jag blir, desto mer fryser jag. Eller så har jag helt enkelt tröttnat på att frysa och har börjat göra något åt saken.

Kläderna blir fler och fler och tjockare och tjockare för varje år som går. Varje höst börjar jag drömma om lurviga koftor och tröjor och inhandlar i regel några stycken. Hela förra vintern jobbade jag ju på Altrankontoret invirad i ett täcke (men så var det öppet luftintag rakt ut i vinterkylan i labbet också). Numera har jag alltid minst två långärmade plagg på mig på överkroppen och så har jag på Emelies inrådan önskat mig yllemamelucker från Lindex i julklapp. Ska vara the shit när man har kjol, enligt henne. Och märk väl att jag har önskat mig det - jag är bara 27, för katten, i den åldern kan man inte hålla på att handla mamelucker till sig själv!

Idag tog jag nästa steg på påpälsarstegen och gick, så vitt jag kan minnas, för första gången sedan sjätte klass till jobbet/skolan med raggsockor. Mmmm, varmt. Det behöver jag.

Casst, Casino Cosmopol!

Jag såg i Metro häromdagen att Casino Cosmopol hade kondisbuffé med piano för 75 kr på söndagar. "Fint", tänkte jag, eftersom både jag och Johan är förtjusta i allt i bufféform.

Fast det var kasst. De hade plockat upp kakor ur Delicatolådor och tinat några wienerbröd och bullar från Felix. Möjligen var fruktbakelserna hemgjorda, men mer troligt är att de köpts in från nåt granncafé. Visserligen var lokalen trevlig (jag ska ju dessutom dit på julbord med Altran på fredag) och pianospelet småtrevligt, men på det stora hela var det verkligen inte godkänt.

I buffébiljetten ingick 25 kr att spela för, så det gjorde vi ju. Och lite plåster på såren för de menlösa kakorna fick vi när vi spelade till oss 110 kr på pokerspel. Weee!

Idolskandal

Jag tror att jag har nämnt att i år är året när jag slutligen föll för Idol. Har följt det sen det var auditions. Sen är det inte alltid man kan kolla på det på fredagskvällarna, men reprisen på söndagsförmiddagen är en höjdare.

Och i fredags var det skandal. Anna åkte ut. Hon är faktist fantastiskt bra - hoppas hon får göra en skiva nu, för då köper jag den direkt. Jag menar, hon kan ju inte inte få skivkontrakt??! Och allt detta medan Johan "Jag-har-en-charmig-linlugg-men-ingen-utstrålning-eller-sångröst" Palm kan lita på sina fjortisfans och sitta kvar. Fnys (säger jag som inte har röstat en enda gång, men vad tusan, jag är ju inte hemma när programmet går!).

Fast de som är kvar är bra, förutom Johan. Fast han var faktiskt bättre än vanligt den här gången - men ändå. Hoppas på Alice och Kevin i Globen.

På spåret

När jag gick hem från Lindas spelkväll nu strax före två (med en Pictionaryseger i bagaget) så såg jag något lite lustigt när jag korsade Linnégatan. Det kom en liten bil körande mitt på spårvagnsspåret. Det går ju alldeles utmärkt just där, för bussarna gör det ju, men man får inte.

Så på något sätt såg bilen alldeles vilsen ut, och mycket riktigt så svängde den tillbaka på normala vägbanan precis efteråt. Okej, det kanske inte låter så fantastiskt roligt, men jag tyckte på något sätt att det var det. Saker man ser mitt i natten, liksom, och så tänkte jag mig hur de reagerade i bilen när de insett att de kört fel, och så var det den där vilsenheten jag föreställde mig. Jag tyckte i alla fall att det var komiskt.

Nej, jag är narkoleptiker, nu måste jag sova.

Mitt liv som narkoleptiker

Igår skulle jag äntligen få besked av doktorn om det var något fel på mig eller ej. Spännande.

Och det var det, jag är en på tusen! Lite roligt att vara unik?! Så på måndag ska jag få recept på uppiggande, icke-amfetaminiga tabletter. En på morgonen, en till lunch. Och om jag får svårt att somna på kvällen ska jag bara ta en halv till lunch. Säger lite om hur kraftiga grejer det är, även om jag ska börja med en svag dos.

När jag sov över på natten var det egentligen inget särskilt onormalt med min sömn, förutom att jag saknade första drömperioden. Fast det kan ha berott på att de klantade sig med elektrodmössan så att jag hann somna till för tidigt. Mitt dagprov, däremot, var det som visade grejer. Normalt sett så tar det 50-60 minuter att hamna i REM-sömn, men jag klarade av det på de halvtimmarna jag fick sova, åtminstone en gång. Dessutom snittade jag fyra minuter till insomnandet, att jämföra med normala tio.

Och doktorn sa flera gånger att man inte ska dramatisera det hela. Han är väl van vid att folk tycker att det är jättehemskt att få konstiga diagnoser. Fast för mig är det tvärtom, jag är överlycklig till att äntligen få en förklaring till att jag alltid har varit tröttare än alla andra. Plus att jag nu förhoppningsvis slipper sitta på jobbet och slippa ha ångest för att somna på möten. Jag ska bli normal!!!