Näsa för chips

Jag har för övrigt upptäckt ännu en superhjälteegenskap (förutom förmågorna att tenta oproportionerligt bra och att se fräsch ut dagen efter). När vi kom hem till vandrarhemmet mitt i natten så började jag vädra i luften, och kände omedelbart doften av chips. Sourcream and onion.

Och mycket riktigt, strax därefter hade Kalle lokaliserat källan till det hela och så var det chipsfest. Mmmm. Jag har alltså ett extraordinärt luktsinne när det gäller fyllekäk.

Altrans sommarfest -> Trött Linda

Puh. Mycket lyckad sommarfest med Altran igår, även om man hade hoppats på sol på Tylösand (den lyste med sin frånvaro, hihi). Mat, vin, dans på Leifs Lounge som var helt rätt ställe för oss, efterfest i Ulfs stuga, och så en timmes skitsnack när man kom tillbaka till vandrarhemmet och trodde att man skulle sova. Kom i säng vid fem, till sist.

Idag så tog vi en promenad in till centrala Halmstad, åt på Den Gyllene Måsen, gick tillbaka och åkte hem. Två problem: Mina skor är ojämna inuti och man får väldigt ont efter 5 km promenad, och så blir man trött om man sover mindre än fem timmar.

Så nu när jag kom hem så sov jag tre timmar. Gött. Sov nog en timme i bilen också. Är trots detta inte pigg, utan struntade i att gå och se fotbollen ihop med innebandygänget. Den är nog lika händelselös hemma i min egen soffa. Himla tur att det inte är söndag, i alla fall.

Namn som inte är så bra

Allvarligt. Om jag hette Paul Potts skulle jag a) allvarligt fundera på att byta namn och b) verkligen inte göra mig världskändis under det namnet. Fast det är ju bara jag.

Världskänd operasångare?

Jätteelak kommunistledare?

Äckelpäckel

Vår lägenhet är hemsk. Okej, inte hemsk på det sättet som när det växte gröna algtrådar i toaletten efter att jag kom hem från ett Reftecinternat, men nästan. Det finns otäcka saker i badrummet i alla fall.

Fast det är så mycket som ska grejas... Förra veckan jobbade jag massor, och så vill man ju hinna träna, och så var precis hela helgen uppbokad. Nu är jag visserligen hemma i rimlig tid (hurra!), men jag känner att jag måste ta en narkolepsitupplur, och så ska jag ut och springa, fast innan det måste jag äta, och även om jag hade kunnat nöja mig med smörgåsar så det går fort så blir Johan ledsen om jag inte gör något åt honom. Alltså måste jag först sova, sen äta, sen springa, sen duscha, och sen kanske det blir lite städat. Disken håller på att ta över köket helt, den är en het kandidat till kvällens bedrift.

Ska skriva om bröllop och 30-årskalas när jag orkar och hinner.

Köpa ballong på Liseberg

Imorgon gifter sig Malin och Kalle. Jag tror inte att hon läser den här bloggen (åtminstone inte ikväll), så jag törs avslöja att vi gamla fotbollstjejer har köpt presentkort på en luftballongflygning. En sån måste naturligtvis levereras ihop med en heliumballong. Ett utmärkt svepskäl för mig att gå till Liseberg, alltså.

Förutom jag var E6-tjejerna med. Fast så mycket lisebergande blev det kanske inte. Vi gick in, köpte glass, funderade på vad vi skulle åka, köpte kuponger, åkte Hanghai (nyhet, som en mesig Spinrock), åkte Balder, åt på BK, spelade på lyckohjul, köpte ballong och så gick vi. Tog två och en halv timme.

Ballongen var ett kapitel för sig. Utbudet var begränsat, om man inte ville ha en grön gnagare eller Spongebob Squarepants (hur i h-e kom man på det namnet!?!?!?!?) eller Teletubbies. Det ville jag inte, så det blev en Jolly Roger-ballong. Inte så romantiskt, kanske, men bättre än Nalle Puh.

Sen gick vi och tog en öl på Evas Paley. Här kommer det intressanta: Jag tog ingen öl, utan en smoothie, eftersom det ju är en dag imorgon också.Hahaha, hur vuxet är inte det?? Fast det är inte utan grund. Det är bröllop imorgon som kommer att bli stenhårt, och så är det 30-årskalas på söndag som jag verkligen ser fram emot också. Då kan det vara motiverat att ta det lugnt ikväll. Dessutom tackade jag nej till att följa med och dansa på Gasquen. Det berodde dels på min 48-timmars arbetsvecka, och dels på att det kändes lite osäkert om min vän piratballongen skulle klara en sån utflykt.

Jobbtrött

Puh. Jag är trött. Jag har jobbat 10 timmar om dagen den här veckan. Det är lite segt. På jobbet går det rätt bra, just eftersom det är så mycket att göra så håller man sig ju igång, men när man kommer hem är man död.

Så den här veckan blir det inga tre träningstillfällen (som är mitt minimimål). Fotbollen i måndags blev inställd. Badminton blev det ju förstås i tisdags, och jag siktar på att gå ut och springa på lördag innan Malins och Kalles bröllop, men det planerade springandet idag blev det inget med. Jag var hemma kl 19, sov en timme, åt lite och hade verkligen för avsikt att ta mig ut på en löprunda, men min kropp vill inte alls ge sig utanför lägenhetens väggar.

Och eftersom det inte finns tid för träning varken imorgon eller på söndag så får jag konstatera att jag måste vara en dålig människa den här veckan. Extra dålig eftersom jag ska ägna mig åt skörlevnad både på lördag och söndag.

Men men, så är det. Ska försöka kompensera lite med en halvtimmes styrketräning på golvet lyssnandes på eurodisco.

Det är inte Lett att vara Est, men det är Balt...

Så, nu är vi hemma igen. Riga var en ganska lagom långhelg. Vi har sett det mesta man borde. Det är klart att man hade kunnat fördriva nån dag till där, men som sagt, tre dagar kändes rätt lagom.

Gamla Stan var pittoresk som förväntat. Det finns väldigt mycket vackra byggnader runtom i hela stan, fast deras tillstånd varierar. En del är jättevackra medan andra är förfallna men med potential.

Prisvärt i Riga var framför allt maten. Vi åt middag på vad som förmodligen är Rigas finaste restaurang, Bergs. Stället har inga egna stjärnor, men kocken har. Trerätters för två personer plus vin slutade på en knapp tusenlapp - värt! Och då fick man de fulla norrmännen i joggingskor på köpet...

Vi tillbringade flera timmar i Ockupationsmuseet. Den forna sovjetiska propagandabyggnaden är numera en utställning som visar hur Lettland har varit under alla år av diverse styren. Inget vidare, visade det sig. Men intressant, även om man hade ont i fötter och rygg efteråt.

Orsay var dock en rejäl besvikelse. Jag var förstås tvungen att åka till en av de två affärerna - finns det ett Orsay måste det besökas. Vi gjorde det direkt den första morgonen, för det regnade ändå. Fast taxiresan ut till Mols Shopping Centre gav inget - det var en kass butik med priser som låg över euron. Morr. Fast jag hittade en lokal butik mittemot, som sålde bruna kjolar för 120 spänn, så jag blev lite nöjd ändå.

Jag skulle vilja avsluta det här osammanhängande inlägget med
att nämna att jag åt levergryta på Lido, den lokala snabbmatskedjan. Det var jättegott, tills jag insåg att det nog var lever. Då kunde jag inte äta mer. Löjligt, jag vet, men så var det. Effekten av att välja mat i ett land där man inte kan språket.