Kvidevitt!

Väl tillbaka i Österrike inser jag att det jag tyckte var vår i Göteborg står sig om inte slätt så åtminstone lite blekt i jämförelse med Graz. Fåglarna kvittrar, alla möjliga blommor blommar så att det till och med luktar när man cyklar förbi, och så är det varmt. 20 grader mitt på dagen. Om det händer i Sverige går jag i shorts - här hade jag vantar på mig när jag cyklade till skolan eftersom jag inte hade fattat hur det låg till... Det är det som är det trista med vår lägenhet. Den ger ingen som helst uppfattning om temperaturen ute, eftersom den ligger vänd bort mot solen och alltid är mer eller mindre sval (vilket inte ses som något positivt i min värld).

Nu ska jag ut och gå i solen!

Lindchen i Sverige

Problemet med bloggar och andra varianter på dagböcker är att man får så väldigt mycket att skriva om man inte gör det på ett par dagar, men jag får väl försöka få ner det ändå.

Sverige är bra, men vädret är som det brukar. 6 grader och regn (Gbg) eller blåst (Åmål). I onsdags hann jag träffa ett gäng människor i KS-korridoren, gå på mötet som var den egentligen orsaken till att jag kom hem, dricka öl med Henrik, som sen följde med hem till Frida och Emelie, som hade ordnat födelelsedagsfest åt mig. Visserligen kunde jag inte vara med på middagen, men det var ju vin- och gindrickandet efteråt som var det viktigaste. Förutom oss var det Anki (har inte sett henne på år och dag!) och en stackars kursare till Emsan. Det kan hända att det blev lite internt, för hon gick redan vid elva. Henrik gick vid tolvtiden, vid två somnade Anki och resten av oss kom nog i säng vid tre-halv fyra. Men kul var det!

Dagen efter var inte lika kul. Jag kan helt enkelt inte dricka längre. Men jag tog mig ner till stan för att äta frukost med Henrik, blev klippt, men när jag väl var tillbaka på Volrat Tham så attackerade förgiftningskänslorna. Jag skulle ju på AW med Erik, Gurra och Johannes, och ett tag var jag allvarligt oroad för om det överhuvud taget skulle gå att genomföra. Som tur var kvickande jag till precis i tid. Det var hemskt trevligt. Kul att träffa Johannes också, det händer ju inte så ofta nu när han är en working man.

Fredagen innebar lunch med Hanna, babbel i KS-korridoren och så tåg hem till Åmål. Körkortet blev faktiskt inte så illa. Jag blev inte så ful på kortet, även om mamma beklagade att jag bli mer och mer lik pappa.

Idag har det övningskörts (jag hyser inga illusioner, skillnaden är bara att jag numera får övningsköra på egen hand), gett mormor den där utlovade rundan, och så har vi hälsat på farmor. Dit fick jag inte köra, för då hade inte mamma följt med. Hon är en fegis.

Ikväll ska jag iväg med Roger på fest till Thomas Fridlund. Känner inte honom, men det är strunt samma. Melodifestival blir det i alla fall.

Ojämna matcher

Innebandy är verkligen en märklig sport i Österrike. I lördags hade vi ju två matcher mot Zell am See (bara det är ju anmärkningsvärt, liksom, att de godtar det som en lösning på problemet att Zell glömde boka hall förra gången, och att VI dessutom får åka till DEM när det är de som har fuckat upp). Första matchen skulle börja elva. Kvart över var vi där, efter att ha forcerat en snöstorm, oändliga skidbilköer med holländare och så en alldeles vanlig försening. Bara att hoppa in i målet och köra. Mitt knä höll inte med. Precis i början av tredje perioden slajdade jag ut åt höger lite för mycket och fick gå av. Lika bra det, för jag kunde verkligen inte spela bra med det usla knät. Och efter åtta insläppta mål gjorde det mig ärligt talat inte särskilt mycket. Birgit gjorde väldigt bra ifrån sig - jag borde verkligen ha låtit bli att spela tapper och gått av tidigare. Nåväl, förlust med snöpliga 8-2 blev det. Skittrist, speciellt när man visste att man var tvungen att spela en match till mot samma lag bara 45 min senare.

Fast här visade sig det magiska. Jag gick iväg för att hitta något att äta (höll på att avlida, fattar inte att de andra klarade av att spela en match till på fastande mage), och när jag kom tillbaka stod det 7-0. "Surt", tänkte jag - men det visade sig att det var vi som ledde! Visserligen ledde min närvaro omedelbart till att Zell gjorde tre mål, men slutresultatet blev ändå 8-3 till oss. Hur går det till?! Det hade ju varit en grej om vi kämpade oss till ett jämt resultat, men utklassning åt båda hållen är mycket skumt. Säger en del om nivån på innebandyn i det här landet. Sen gjorde det nog en del skillnad att våra sämsta försvarare inte spelade med i andra matchen - en fick ju ställa sig i mål, och en blev skadad. Sorgligt, men sant. Första matchen var nämligen en uppvisning i försvarsmissar, så att vi blev tvugna att ställa om där förändrade naturligtvis en hel del. Slutligen sa Angelica något som var mycket sant: "Tur att vi vann sista matchen och inte omvänt, för det hade varit mycket värre". Ja, det hade varit fruktansvärt irriterande. Då hade det inte känts alls lika kul att dricka öl på Mc Donald's efteråt (för det gjorde vi!).

Och igår hade jag födelsedagskalas. Det var tio pers här och åt kladdkaka och chokladfondue. Mycket vin i present, förstås. Johan Johansson hade med en flaska från sin svärfarfars vingård, det var lite kul.

Idag jobbade jag min första dag som studieassistent. Snacka om slavjobb - men precis den typen av slavjobb som passar mig. Litteratursökning, excelfiler och sortering. Mycket bra.

Brudiga bekymmer

Ibland är det tur att ens umgänge här nere i så stor utsträckning består av män/pojkar/killar. Nu när jag kom hem upptäckte jag att jag har varit på fest i kväll med eyeliner på bara det högra ögat. Oh my. Sannolikheten att någon av de sex pojkarna upptäckte det är försvinnande liten, och som tur är kunde jag ju inte gå vidare till nästa fest eftersom jag ska spela innebandy imorgon och vi åker från Graz 07.00.

Det är tur att det finns små bekymmer också...

Fri!!!

Nu har jag äntligen gjort den sista tentan från förra terminen. Puh! Det hade visserligen varit skoj med en etta, men en tvåa duger bra. Det var värre för den österrikiske killen som tentade samtidigt, han fick bara en fyra - trots att han trodde att han kunde allt. Så kan det gå... Nu ska jag inte tenta på minst en månad, tror jag, förmodligen dröjer det två. Hurra, ett liv!

Lyckades dessutom skriva in mig på den där danskursen jag ville gå. Det var specialinskrivning för Erasmusstudenter idag, och det hade Stefan fått reda på som tur var. Jag har ingen aning om det är tänkt att man ska få ta bakvägen andra terminen också, men det struntar jag i. Let´s Dance nästa!

Bergsrövarnas timlön

Jag var tvungen att räkna lite på räddningsräkningen. Inget avancerat, bara grundläggande räknesätt:

Resans längd: 3 min
Resans kostnad: Tusen spänn
Antal resor bergsrövarna kan göra per timme: 20
Timlön för bergsrövarna: 20 x 1000 = 20 000 kr

Möjligen kan det vara så att de bara hinner med hälften så många resor, de måste ju faktiskt åka fram och tillbaka, så då är vi nere på 10 papp. Och Euron står i 9:20 eller nåt sånt, så det landar nog bara på 9200 kr. Men ändå!!!!!!!!!!!!!!!!

Och i just det här fallet kan man uttala Ö:et i "Bergsrövarna" precis som man vill.

Råneri

För att fortsätta trenden med tjuvrubriker, liksom...

Idag fick jag en räkning från österrikiska bergräddningen. 100 Euro. Va!!!!!!!!!!!!! Det visade sig att min treminuterstur med pistmaskinen som jag gjorde när jag vred knät i Steinplatte kostade skjortan. Det är löjligt!! Det var ju inte ens Bergrettung som körde mig, utan anläggningens egen pistmaskin, och det var ju inte ens så att jag fick skjuts ner, utan till gondolstationen. Jag kan inte komma på NÅGOT som bergräddningen gjorde för mig. All läkarinfo fick jag ju av tanten i liftkortsluckan. Inte en enda gång nämnde de heller att det skulle kosta tusen spänn - då hade jag gått, för värre än så var det inte.

Fast som tur är verkar min försäkring sakna självrisk för läkarvård och sånt. Men jag blir ändå suuuur över ett sånt rån...

Imorgon tentar jag för sista gången på länge. Så SKÖNT!! Hade tänkt plugga kväll, men mitt huvud är helt obrukbart. Ska ändå upp tidigt imorgon och försöka anmäla mig på Erasmusplats till danskursen, så jag hinner läsa lite innan tentan.