Midsommar, fotboll och oändliga smärtor

Det går mycket väl att fira midsommar i Österrike med. Det blev lite knytkalas i parken med sill, köttbullar, jordgubbar, fejk-prinskorv, svenska snapsar (fast jag hade gjort min egen Turkisk peppar-snaps, mums!), ägg och potatissallad. Tack IKEA! Det byggdes till och med en midsommarstång av nedfallna grenar, servetter och ett jättelikt järnkors till skulptur som stomme. Dansade gjorde vi också, till urinvånarnas förtjusning. Två små barn av okänd härkomst hängde också med på nåt varv groddans. Inte illa!

På kvällen gick vi till USI-festen med 20 000 besökare. Jag träffade en hel del människor jag kände, men eftersom det var så stort så fick man t ex vänta tjugo minuter på att på köpa en öl. Sånt är jag allergisk mot, så när de inte ens spelade bra musik längre bestämde jag mig för att det var dags att gå hem. Det tog förstås en stund, men vi var ändå hemma redan vid ett-snåret. Fast med tanke på att midsommarfirandet hade börjat vid två så var det inte så himla tidigt.

Vi träffade förresten en österrikisk kille som pratade otroligt bra svenska. Han hade varit i Sverige ett och ett halvt år och skulle börja doktorera i Stockholm nu. Det är nog lite överdrivet, det där att svenska ska vara ett så svårt språk.

När man vaknade på midsommardagen så var man ändå rätt glad att man hade gått hem tidigt dagen innan, eftersom jag skulle spela mixed fotbollsturering, arrangerad av min favoritfotbollstränare Leo (observera ironin). Jag, Marika och Josefin var där i utsatt tid, strax före tio. Nån gång före tolv gick första matchen... Kan vara rätt irriterande när man hade behövt varje minuts sömn. I varje fall så lyckades vi ta oss vidare från gruppspelet och t o m vinna vår grupp efter att ha dragit till med en 6-2-seger i sista matchen (jag gjorde ett jättesnyggt mål!). Kvartsfinalen vann vi på straffar, men i semin fick vi stryk på samma sätt. Ett sjukt osympatiskt lag var det också, som lät sina egna egna tjejer stå över och tog in bättre från andra lag i stället. Det är ju himla praktiskt, att man kan byta spelare mellan lag så där, eller? I finalen höll det dessutom på att bli slagsmål efter att deras målvakt hade knockat en av motståndarlagets jätteduktiga tjejer. Tog död på hela stämningen, gjorde det.

Vi stackars trötta tredjepristagare - och vår hejaklack - orkade inte vara med på grillfesten på kvällen, så när vi hade tagit emot vårt pris (öl!!) gick vi hem och duschade snabbt och avslutade kvällen med pizza på Sägewerk. Sjukt trött var man, framför allt i kroppen. Efter andra eller tredje matchen hade jag bilder i huvudet av hur jag injucerade glykogen direkt i lårmusklerna, men jag fick nöja mig med nån form av sportdryck. Balansen av vätska och mineraler och sånt var väl en gnutta ur lag efter midsommarfirandet.

Och idag är jag döende. Kan inte röra mig. Känner mig som åttio och har t o m ont i lilltårna. Johan är och badar, och även om jag hade orkat ta mig med så finns det inte en chans att jag hinner. Måste plugga som vanligt. Men nu är det snart slut!