Damen med hunden

När man cyklar längs Mandellstrasse så ser man ganska ofta en tant i permobil med en liten lurvig hund av obestämd modell (bichon frisé eller möjligen ostylad pudel). Enlig källor så är hon fullkomligt trafikfarlig på sitt fordon. Jag tycker mest synd om hunden, efter den gången jag såg tanten i godan ro åka trottoaren fram med hunden bakom sig, släpande längs backen i kopplet. Hunden ville tydligen inte alls ut och gå den dagen. Fast idag såg det ganska harmoniskt ut, hunden i knät och permobilen på trottoaren istället för mitt i spårvagnskorsningen.

Jag vill inte plugga mer!!! Det är jätteskönt väder, vi ska snart tillbaka till Sverige och man vill göra en massa roliga saker medan man kan. Rent teoretiskt så kan jag ju strunta i de sista kurserna, jag behöver ju inte poängen, men det känns så fegt...

Det börjar bli lite tidsbrist de sista dagarna också. Vi blir hämtade redan den 9:e, typ, och då blir det svårt att hinna med både Budapest och Wien, som var planen. Fast det verkar som om det går att åka till Budapest första veckan i juli, sen till Wien på helgen och så kanske vi kan åka med Johans mamma därifrån till Graz eftersom de hade tänkt sig dit (till Wien, alltså) på resan. Då skulle det funka fint. Dessutom har jag lyckats hitta ett bra mål för ett sista Buschenschank-besök. Igår var vi och drack öl för att fira att HCI-kursen var slut, och just som jag skulle till att be Wolfgang om ett bra tips på lokalt hak berättade han att hans föräldrar har en Buschenschank. Perfekt att ta med svenska besökarna till!

(Och det här inläggets rubrik syftar på Tjechovs novell från 1899, ett av få verk som jag, trots dess närvaro i mina föräldrars bokhylla under hela min uppväxt, inte har läst. Inte mer än fem sidor i alla fall.)