Lindchen i Sverige III: Bröllopet (eller Tåget Som Försvann)

I fredags gick jag upp före fyra för att hinna duscha innan flyget gick. Det gick bra att ta sig till Stockholm, det var jättekul att äta lunch med min STORK-polare Martin och mötet med Avskiljandenämnden tog bara tjugo minuter. Det var sen jobbigheterna började. För att göra en lång historia kort så kostade X2000 990 spänn för studenter, och Malmö Aviations finfina sommarpriser för studenter gällde typ ett flyg varannan tordag med fullmåne, förutsatt att katten hade gått ett varv motsols runt dasset. Alltså köpte jag biljett till ett snigeltåg. 50 grader varmt och familjevagn, och inte kunde jag sova heller.

Väl framme i Göteborg såg jag fram emot att lägga mig tidigt så att jag inte skulle vara trött på bröllopet dagen efter, men eftersom Johan inte var hemma och jag inte hade nån nyckel så var det bara att glömma. Då var jag bitter, men det blev bättre när jag hade åkt ut till honom i Majorna, ätit hemlagad sushi, gått på toa och tagit av mig skorna.

Bröllopet var bra, bortsett från vädret. Det känns som en hädelse att klaga när det är bröllop och sommaren slår till med 30 grader, men det var faktiskt lite för varmt. Mat- och framförallt vinlusten begränsades rejält, och efter middagen var man mer än däst. Det gick nog tio gånger så mycket vatten som vin, kan jag tänka mig. Samma värme gjorde att man inte kände så mycket för att dansa heller. Fönstrena i lokalen gick nämligen inte att öppna, så så småningom satt så gott som hela festsällskapet på en improviserad uteservering på trottoaren utanför lokalen. Inte så dumt. Fast som sagt, det var faktiskt ett bra bröllop. Käcka detaljer utan att bli banalt.

Att ta sig till Stockholm på söndagen visade sig vara ännu svårare än att ta sig till Göteborg på fredagen. SJ hade inte en enda plats om man inte ville åka 1:a klass, och så bra tjänar man inte som studieassistent på deltid att det skulle vara ett alternativ. Jag tänkte sätta mig på en buss ut till Landvetter för att åka standby med SAS, när jag kom att tänka på att om det nu var så som SJ sa, att allt var slut eftersom hundratusentals människor hade varit i Göteborg för att titta på när Götheborg (båten, alltså) kom tillbaka, så fanns det ju en risk att flygbiljetterna också skulle vara slut. Alltså ringde jag och väckte först Frida och sen Micke, båda på bakfyllan, och Micke befann sig till skillnad från Frida hemma och kunde upplysa mig om att det inte fanns några flyg heller. Tur att jag inte hade åkt till Landvetter, alltså. Det slutade med sex och en halv timme ombord på en av pålitliga Swebus Express bussar. Framme i Stockhom fem i nio. Det tog kortare tid för Johan att ta sig från lägenheten på Guldheden till lägenheten i Graz än det tog för mig att ta mig mellan Sveriges två största städer - är inte det lite otäckt??

Det var roligt att träffa Jenny i alla fall, och att få titta på hennes fina lägenhet. Hennes stora soffa var också mycket bekväm att sova på.

Och nu är jag tillbaka i Österrike och kommer inte att se Sverige nån mer gång förrän vi flyttar hem på riktigt i juli. Jag ser fram mot det, faktiskt.

För att byta ämne så visade det sig att jag inte alls kan spela Europacupkval med Leoben. Om man deltar i kvalet så får man inte spela göra spelarövergångar förrän i november, och eftersom jag är ensam målis i Burås igen så håller det inte riktigt att vänta så länge. Typiskt, men bra på ett sätt, eftersom jag slipper ta några svåra beslut om jag ska lägga pengar på att åka till Italien eller ej.

Schon wieder...

...ist es passiert. Att jag blivit österrikisk mästare, alltså. Idag spelades de akademiska fotbollsmästerskapen i Wien. Gårdagens födelsedagsfirande hos Astrid fick skötas lugnt (så gott det nu gick med det giftiga bålet toppat med jordgubbsbitar som impregnerats med sprit i ett dygn) eftersom vi åkte från Graz vid åtta i morse.

Första matchen spelades helt utan uppvärmning, och dessutom utan fotbollsskor, eftersom det var förbjudet. Jag antar att det var för att skydda gräsmattan, men då är frågan vad de sparade den inför?? Om inte en fotbollsturnering är skäl nog? Nej, just det, vi är ju bara flickor... Vilket är ett ännu bättre skäl till att tillåta det, eftersom vårt spel inte direkt sliter på planen.

Anyway. Jag spelade i mål två och en halv match (busenkelt) och ute en och en halv (jobbigt!!) och sen vann vi. Två vinster, två oavgjorda och 6-0 i målskillnad. Det som var märkligast med dagen var matbristen. Jag käkade en tallrik müsli halv åtta innan vi åkte, sen blev det ingen mat förrän halv fem. Halv fem! Otroligt att man överlevde efter fyra spelade matcher! Efter min första halvlek ute mådde jag inte alls bra, men en halv chokladkaka och en halv banan fick mig åtminstone att gå rakt igen. Österrikare är usla på att planera in matpauser i arrangemang. En McChicken har sällan smakat så bra som på hemvägen idag.

Och imorgon bär det av till Sverige igen. Ska bli kul. Måste packa.

Hjärnmos

Jag är alldeles jättetrött i skallen. Jag har pluggat och pluggat och pluggat för att på rekordtid bli bäst på Riskmanagement inom energibranschen. Det är inte så roligt, speciellt om man aldrig tidigare har ägnat sig åt hedging och Nichverfügbarkeit och volatilitet i nån större utsträckning. Jag fattar inte mycket just nu. Men nåt måste ju ha gått in.

Bara tentan imorgon är gjord så väntar hela sex dagars semester innan det är dags för nästa. Hurra.

Vädrets makter

Idag tänkte jag gå på måndagsfotbollspasset. Jag är visserligen inte anmäld dit, men jag frågade Leo om det gick bra, och det gjorde det. Jag har inte spelat fotboll på hundra år, och jag hade gärna känt på en boll innan det är dags för turneringen på torsdag.

Bara för det så spöregnar det, blandat med lite åska då och då (fast enligt den tillförlitliga källan wetter.at så är det växlande molnighet och 25 grader varmt). Om vi hade spelat på USZ som vanligt hade det varit okej, det är ju bara sju minuter härifrån, men nu är det nånstans på andra sidan floden. Inte toklångt, men ändå långt nog för att man ska föredra att stanna inne. Fast jag vill ju egentligen spela fotboll jättemycket...

Men om jag stannar hemma så har jag två till två och en halv timmes extra pluggtid. Det verkar behövas, för jag hittade ett extra Risikomanagement-skriptum som jag inte hade sett innan. Ytterligare 50 sidor att lära sig till på onsdag. Hu.

7 down, 1 to go

Nu har jag gjort tentan i Medizinproduktesicherheit. Jag var ensam, så då gick det ganska smidigt. En tvåa får man ju vara nöjd med.

Nu har jag alltså bara en enda stackars tenta till med Leitgeb, sen är det nog... Hurra!

Skolan - Sociala livet 1-0

Idag började jag dagen med att klättra på blockkursen. På en vägg alltså. Det hade med teamarbete att göra, och var väl skoj. Nån klättrare är jag inte, även om jag kom upp utan problem.

På kvällen skulle finnkollektivet på Merangasse ha skolavslutningsfest, med mat och klänningar och betyg och allt sånt. Dessvärre så har jag ju fortfarande en stor tenta framför mig, och det finns fortfarande för mycket att lära sig, så det blev en lugn kväll med hemgång strax efter tolv. Mest nöjd är jag över att jag kom undan Johans egenkomponerade vodka-vinägershot, och med mitt betyg. Fyror och femmor, visserligen i oortodoxa ämnen, men ändå.

Minst nöjd är jag över att jag inte fick se Danmark-Sverige ikväll. Mycket action, bra match, många mål, spänning och så en liten skandal som avrundning. Vi försökte titta lite via nätet, men det gick för långsamt, så än en gång fick vi nöja oss med webradio. Inte helt täckande, tyvärr. Men sammanfattningsvis tycker jag att det är självklart att Sverige ska få segern (och förhoppningsvis så räknas inte Elmanders gula kort), och det är alldeles i sin ordning att Zlatan fick stanna på bänken.

Kompetenztraining

Idag har jag varit på vad jag skulle vilja kalla min första blockkurs. Blockkurser är rätt vanligt förekommande här, naturligtvis beroende på utbildning. Johan har t ex gjort massor. Man går helt enkelt i skolan ett par heldagar, oftast med närvaroplikt, ibland gör man en tenta, och sen kammar man hem en näve poäng.

Som studieassistent blev jag erbjuden att gå en kompetensträningskurs. Det skulle vara med gruppdynamik och ledarskap och sånt, så jag tyckte dels att det var intressant, dels att det verkade som enkla poäng. Egentligen skulle jag ha gjort den förra veckan, men den omgången blev inställd, så jag gör den nu istället (även om jag verkligen hade behövt plugga till min tenta på måndag).

Rätt kul är det i alla fall. De andra studieassistenterna är schyssta, och imorgon ska vi börja med att gå och klättra för att på så sätt lära oss teamwork. Inte mig emot, det blir ju lite action i alla fall.

Och när jag kom hem hade Johan varit hemskt söt och lagat en massa god mat. Kombinationen heldag i skolan, ett glas vin och det faktum att man inte riktigt har hunnit sova ut efter Kroatien gör att jag på största allvar överväger att gå och lägga mig redan nu. Jag har trots allt skola imorgon med - en nackdel med blockkursen. Skola på lördagar borde vara förbjudet.