Österrike: Lika kallt som hemma

Tja. Iväg kom jag ju, ingen aska där inte. Däremot så hade jag inte direkt tur med vädret. På torsdagen, när jag kom, var det faktiskt något som påminde om tropisk värme när jag gick av flygbussen, men det kanske var mest fukten som gjorde det...

Fast det var okej. Visst hade jag hoppats på lite bonusvärme, men det är så himla härligt att vara i Österrike så det spelade ingen större roll att det var kyligt och blött. Tågresan mellan Wien och Graz var om möjligt ännu vackrare än vanligt så här på våren. Träden var fortfarande ljust knallgröna, och regnmolnen drev mellan topparna ner i dalarna. Sen var det till och med soligt när jag kom fram till Graz, inte illa!

Sen har jag shoppat på Orsay, förstås (helt fantastiskt att gå dit och veta inte bara att jag får handla vilken klänning jag vill, utan att jag till och med borde för att ha nåt att ha på mig på Nicholas och Hannas bröllop - det blev en lila blank sak), och så fyndat lite på New Yorker. En jacka som jag egentligen inte behövde, men den var billig, och snygg, och så en jeanstunika. Nöjd.

Sen har det ätits och hängts och förstås gjorts ett obligatoriskt besök på en Buschenschank. Tack, Angelica och Schoko! Dessutom dök Astrid och Martin upp trots att de hade sagt att de hade sagt att de inte kunde, en kanonöverraskning! Jätteglad blev jag. Och Hausplatte smakade fortfarande bra.

Hemresan började bra eftersom das Schokomobil angjorde järnvägsstationen knappa 10 minuter innan tågets avgång, vilket visade sig vara precis lagom för att hinna köpa biljetter och få en hyfsad plats. Sen började motgångarna. Det där ovädret hade tydligen varit extra otäckt i Semmering, så när tåget kom till Mürzzuschlag hörde man att vi skulle bli stående i en timme på grund av Leitungsbruch - det hade blåst ner träd på ledningarna. Ååååh, så tråkigt, speciellt som det hade hunnit bli rätt sent på Buschenschanken.

Som tur var så kom det ersättningsbussar, så sammanfattningsvis innebar det bara en halvtimmes försening till Wien. Sen fick man släpa väskorna i regnet och blåsten till det aningens sunkinga hotellet. So far so good.

Vulkanaskan hade varit på tal under söndagsmiddagen, för det var tydligen på drift över Europa igen. Nu var det inte det som var avgörande, utan det visade sig att samma vind som hade vält träd över järnvägsspåret hade försenat planet hem till Göteborg. En halvtimme sent var det, fast det var väl inte hela världen. Hem åkte det och en halvdag hann jag göra på Volvo.

Är i alla fall nöjd med helgen och längtar redan tillbaka! Det är ju grymt i Österrike, och så har de ju Orsay...

Vulkannervositet

Vad det här är för bild? Syns inte det? Det är askmolnets utbredning över Europa, med VAAC:s (Volcanic Ash Advisory Centres, vem visste om att de fanns för två månader sen??) rekommendationer för flyg. Not good. Jag åker till Österrrike på torsdag, då får allt det där vulkanskrället se till att sluta hosta!

Jag håller på att stirra mig blind på ZAMG:s molnsimuleringar och undrar så vad orange aska betyder? Den är förmodligen farligare än den rosa och lila askan, men hur farlig? Flygfarlig? De säger att det bara är väldigt förtunnade mängder aska över Österrike, men ändå...

Puh, det är ju bara att vänta och se. Inte så mycket att göra åt det, liksom. Det skulle ändå bli dåligt väder därnere.

Onsala Runt

Idag har det hänt: Mitt livs första officiella lopp. Löpning, alltså. Allt började med att Robban skickade ut en länk, det var Onsala Runt, man kunde springa ynka fem kilometer om man ville, startavgiften var låg och gick till koptiska kyrkan i Egypten (som ju ligger mig såååå varmt om hjärtat) och så lovade Robban hemgjorda chili- och vitlöksmarinerade burgare och öl hemma hos honom efteråt.

När jag anmälde mig till det här rådde viss värmebölja. Det gjorde det inte idag. Det var åtta grader och regn. Jag var beredd att donera den där startavgiften till kopterna utan att svettas för den, men sen satt jag visst där i Kalles bil och var på väg. Ooops. Dessutom fick jag mig en lustig liten överraskning när jag hämtade ut nummerlappen och studerade bansträckningen: Den var inte alls 5 km, den var dryga 6. Inte för att det spelar mig så jättestor roll, men en ökning på 20% jämfört med annonserat är ju en del...

Kort sagt: Det regnade, men man vande sig. Jag sprang fort i början för att komma förbi folket, alltså var jag jättetrött efter två kilometer. Människor började springa om mig och jag ville börja gråta för varje enskild en. Då kom en uppförsbacke och jag insåg att min luftstrupe var i storlek av ett sugrör samtidigt som det lät som en pipande fåeglunge när jag andades. Då började jag gå. Då sprang ännu fler människor om mig, och jag insåg att jag faktiskt hade legat någorlunda bra till. Försökte springa igen. Funkade inte. Gick lite till. Sen var det okej att springa, och helt plötsligt sprang jag jättefort. Ville ju komma ikapp folk igen!

Fortsatte springa fort. Sen blev jag trött igen. Fast jag bet ihop. Sen, när jag var så nära att jag anade ängen där målgången var, blev jag akut trött i benen. Då var jag tvungen att gå uppför en uppförsbacke, och i samma ögonblick kom Kalle, som sprang 12 km, och klappade mig på ryggen när han sprang om mig. Det spelade ingen roll, jag orkade ändå inte springa just då. Fast sista biten gick det.

Det skumma var tiden. Kilometertiden var ungefär vad jag brukar få när jag springer här hemma, och då snackar vi ändå en sväng när jag gick en lång bit på grund av amatörastma. Hmm. Måste ha sprungit som attan när jag väl sprang.

Slutsats: Jag ska inte springa ihop med andra människor, det har jag sagt länge. Den Onda Tävlingslinda är bra att kunna plocka fram vid många tillfällen, men inte vid såna här. Klarar inte av att bli omsprungen, då blir jag förbannad, och så försöker jag springa alldeles för fort så jag dör. Då blir det ett extremt skumt lopp - jag som brukar ligga på ett löjligt konstant tempo.

Anyway, hamburgarna hos Robban var delikata, likaså de hembakta hallongrottorna. För att inte tala om ölen... Men nu är jag belåten över att vara hemma. Har haft en superlugn hemmakväll och försökt få nåt gjort, och det har jag. Har äntligen lånat en såg och fixat till den där extra klädstången i garderoben som jag har drömt om sen jag flyttade in. Jag är övertygad om att mitt liv kommer att bli lyckligare nu när jag har en rymligare garderob!!

Balkonguppdatering

Balkongmöbler och obligatorisk lykta, check:

Balkonglåda med mormorsblommor, check:

Och här är fröna som ska planteras och växa till luktärt för ännu mer mormorskänsla:

För utsikt, se förra inlägget.