Kräftskiva och tåskada

Jag har blivit lite dålig på att skriva. Fy på mig. Så är det när man har fullt upp.

Exjobbet går bra. Min kollega skriver på rapporten och jag gör allt riktigt jobb. Efter vad jag har förstått så kan jag ana en ljusning, men det är inte helt klart än.

Ikväll har vi haft kräftskiva med innebandylaget. Att vara hemma till tolv är visserligen lite väl tidigt, kan tyckas, men vi hade hemskt roligt. Vi körde den gamla hederliga leken där man först får svara på ett-kryss-två-frågor med de närvarande som alternativ, och sen avgörs svaren genom separata lekar. Jag vann tävlingen om vem som var glupskast (jag ruuulade på kokostoppar!!) men misslyckades helt oväntat när det gällde vem som sög bäst. Erika vann, men jag var minsann inte långt efter. Det var läsk och sugrör det handlade om, alltså.

Och precis nu ringde Kim, inte nykter alls, och tyckte att jag skulle komma ner till John L's. Jag hade kunnat tänka mig att göra det, för jag är fortfarande uppe i varv, men jag hindras av en tå. Över till tåhistorien:

Jag har sjuuukt ont i en tå. Efter träningen igår var jag lite om på höger stortånagel, men det händer ju ibland när man spelar fotboll i små skor. Så brukar det vara hela grussäsongen. Men det här gången var det värre. Jag vaknade verkligen till flera gånger i natt för det gjorde ont, och jag hade ärliga besvär att ta mig fram och tillbaka till skolan. Jag har naturligtvis sparkat av/ner nageln, typ. Den är gråblå istället för rosa, och det gör mycket ondare än man skulle kunna tänka sig. Jag kan inte spela match imorgon, och det känns ganska töntigt att lämna återbud pga en tå. Men men, som Krale sa så är jag i gott sällskap - det är jag och Allbäck.