AW

Nu är jag lite fullare än jag borde. Jag har varit på AW med Hjalle, Hartan och i viss mån Hanna A, och det var kul. Jag var övertygad om att klockan var cirka tio när jag gick hem, men det var en felbedömning med en timme. Elva var mer rätt. Från början var det mest öl, men när vi insåg att en drink bara kostade 42 spänn fick vi ju ge oss på dem. Det blev ganska precis en för mycket för mitt välbefinnade. Men men, dinkar är ju goda. Och marknaden imorgon innan innebandymatchen blir nog bra.

(Detta kunde jag inte meddela på Facebook, för det var för långsamt, dåligt.)

Gåtan löst

Sådärja, nu funkar programmet igen. Ganska fulkodat, men funktionerande. Det nöjer jag mig med för tillfället.

Djup frustration

Suck. Mina javascript jävlas. De funkar i en fil, men inte i en annan. Jag hoppar snart ut genom fönstret. Försöker skriva lite på rapporten i stället, men det är inte så skoj det heller.

Så jag jobbflyktade genom att söka ett jobb som Hanna tipsade mig om. Det var spontant inte något jag hade hittat själv: SCA söker en elektroteknolog med medicinteknisk kompetens för att utveckla nya smarta blöjor... Blöjbranschen, here I come!

100, wohoo!

Där ser man , hundrade inlägget!

Fotbollsmatchen igår spelades i hällande, oavbrutet regn och slutade 0-0. Bra, med tanke på att vårmatchen mot Lerum slutade 7-1 eller nåt. Fast det var visst en match med väldigt kaotiska omständigheter. Tredje oavgjorda matchen i rad, således.

Så väl slutade det inte idag, när sporten var innebandy. Pixbos 16-årslag var snäppet... yngre. Vi hade väl insikt nog att förstå att vi inte skulle kunna springa ifrån dem, men vi hoppades ändå att tjugo extrakilon skulle räcka någonvart. Icke. 7-0, sista målet kom 19.59 i tredje perioden. Något surt.

Nu ikväll orkade jag ändå hänga med hem till Henke och dricka drinkar, men att dra ut på stan var att dra det lite för långt. Ska spara mig inför Lisebergsbesöket imorgon.

...som Fylking skulle ha sagt...

...äntligen! Det hände till sist. Jag registrerade mig på Facebook.

Egentligen skaffade jag ju konto redan på dammiddagsförfesten för tre veckor sen (jag och jag, det var snarare alla andra junkies som ordnade det åt mig), men jag har inte satt igång det förrän i förrgår. Jag hade ätit lunch i Kårhuset, och efteråt regnade det så förskräckligt att jag vägrade gå upp till Elektro utan blev sittande i Presidierummet. Efter ett tag hade jag inget annat att göra än greja Facebook, och nu finns jag där. Äntligen blivit någon, liksom. Och jag har redan börjat ana vad som är så beroendeframkallande...

Matchen igår blev oavgjord, 3-3. Fast det var Cissi, den andra målvakten som spelade.

Och ikväll är det match igen, fast fotboll. På en skala från 1-10 lockar det ungefär -2 - det är uruselt regnigt Göteborgsväder ute. Det har en dryg timme på sig att försvinna, annars blir jag ledsen.

Förresten så är exjobbet äntligen uppdelat nu. Puh! Jag firade det med att gå hem efter lunch och ta eftermiddagen ledigt. Jag behöver det, har knappt varit hemma på hela veckan, och helgen lär inte hjälpa. Fotbollen sitter väldigt löst just nu...

Intensiv matchning

Träningsmatchen igår blev oavgjord, 4-4. Älvstranden spelade väldigt brötigt och vi hade lite svårt att hänga med hem med våra mittar, så vi hamnade ofta i tre-mot-två-underlägen. Lite för oresolut i försvaret också, annars såg det väl bra ut. Typ. Har blålila fingrar efter ett duktigt slag i första matchminuten.

Ikväll möter vi Hindås, ett lag som ger mig sköna associationer efter den avgörande 4-2-vinsten i slutet av förrförra säsongen (när vi gick upp). Hoppas att det går lika bra ikväll som då. Fast det är klart, då hade jag ju värmt upp med 25-årskalas dagen innan, sån lyx har jag ju inte kunnat unna mig nu. När jag tänker lite på det så kommer jag nog aldrig att ha 25-årskalas igen.

Sen är det seriepremiär på lördag, mot Pixbos farmarlag. Sägs spela mycket fult, och de har gjort bra träningsmatcher. Vi har inte lyckats få alla övergångar klara, så det blir nog en tuff match. Fast innan dess ska jag eventuellt klämma in en fotbollsmatch på fredagen också. Jag har visserligen inte tränat den här veckan, men jag anar att vi fortfarande inte har så mycket folk. Fast om jag ska vara ärlig så är jag inte alls sugen på fotboll längre, vädret har blivit innebandy, så att säga.

Knä - check!

Jag spelade innebandy (med klubba!) på Fysiken igår för att testa det potentiellt dåliga knät. Inga tecken på problem, så ikväll blir det match!

Menisken

Idag var det dags för första innebandymatchen, träningssådan, alltså. Det hade varit jätteroligt, om jag inte hade varit ett bakismonster. För att göra en lång historia kort så var jag toastmaster på nollmiddagen igår, och gick med på servitörssittningen efteråt. Så långt var faktiskt läget under kontroll, det som förstörde allt var snuset. Jag ska inte gå in på detaljerna, men jag är stort tack skyldig min uppoffrande pojkvän som var hårhållare och taxibeställare. Jag behövde den hjälpen.

Tyvärr så hade inte metoden att spotta ur sig all alkohol hjälpt i morse, eller så var det en ond nikotinbakfylla, för jag var inte alls i form när det var dags att gå upp. Hade allvarliga problem med att få i mig frukost. Fast efter nån promenad runt kvarteret vid Svingeln så blev jag långsamt i stånd att röra mig igen, och matchen (mot Älvstrandens juniorer) började jättebra. Jag gjorde visserligen nåt katastrofalt utkast, men plockade en hel del bra bollar också. Men ungefär mitt i andra perioden gjorde mitt knä nåt dumt. Det brukar ju bli så att man känner att nåt lägger sig fel, och så blir det svullet. Det var så det kändes den här gången med, bara det att det vägrade lägga sig rätt igen. Till sist knakade det till ordentligt, och sen knäppte det och låste sig flera gånger. Tyyyypiskt menisken. Jag gick av och Erika offrade sig och hoppade in. Vi vann med 8-6, och jag slapp i alla fall släppa in några mål den tiden jag spelade.

Jag hoppas verkligen att knät inte kommer att hålla på så här något mer, för det var väldigt obehagligt. Det gör lite ont nu, speciellt när jag har suttit stilla, men det är inte svullet. Fast det känns nästan inte som något gott tecken i det här sammanhanget. Jag ska till sjukgymnasten för ryggen imorgon, så jag tänkte be henne känna på det åtminstone. Om det behövs kanske hon kan hjälpa mig med remiss till en knädoktor, annars tar det ju hundra år.

Vill inte ha ont i knät, är ju jättesugen på innebandysäsongen!!

Övertydligt?!

Ja, jag vet att nötallergi är jätte-jätte-jättefarligt, men är inte det här lite overkill??

No shit, liksom...

(Det är alltså andra svenska raden jag syftar på. Eller andra norska, samma sak där.)

Akupunkturen goes wild

Idag, redan vid andra försöket, togs nålstickandet till en ny nivå. Sjukgymnasten satte krokodilklämmor på nån (flera?) nål och satte ström i mig. Det var jätteintressant! Som den medicintekniker jag gärna vill vara blev jag jättenyfiken och ville veta allt om strömtyp och frekvens och sånt, men tyvärr vet ju sjukgymnaster väldigt lite om vad de egentligen gör. Hon lovade att jag skulle få titta på apparaten när jag var klar, fast det glömde vi.

Fotbollsmatch igår. Bortsett från att ett och ett halvt av målen vi släppte in var mitt fel så var det en av de bästa matcher jag gjort på länge. Märkligt att det ska bli så. Och på tal om fotboll så hoppas jag verkligen att det går att kolla på Sverige-USA i lunchrummet imorgon. Jag kan ju liksom inte sjukanmäla mig igen.

Och så skickade jag in ansökan till doktorandtjänsten idag. Hoppas, hoppas...

Nålterapi i flera bemärkelser

Idag testade jag Akademihälsans (fd Studenthälsan) sjukgymnastik. Lite mer budget än att betala 450 spänn i veckan till en naprapat. Naturligtvis gjorde hon sjulgymnasten samma sak som naprapaten, dvs knäckte rygen och masserade, fast lite mindre hårt. Det hon gjorde som jag inte har varit med om tidigare var att erbjuda akupunktur. Jag förklarade med lätt darr på stämman att jag är rejält nål- och stickrädd, men gick med på att hon skulle sticka en nål i mig.

Det var helt okej. Det var som ett stick utan smärta, liksom, och när jag hade legat där med nålen i ryggen ett tag så kändes den inte alls. Jag var stolt över mig själv då! Och om jag kan gå med på att få såna nålar ipetade i mig kanske jag kan komma över min spruträdsla också en vacker dag. Det hade varit praktiskt.

Igår fick jag förresten en överraskning av det trevligare slaget. Efter att jag hade klarat högfrekvenstentan gick jag ju in på Studieportalen och kollade så att det hade blivit registrerat, och det hade tentan, men inte kursen som helhet. Jag mailade och fick det fixat, och när jag kikade på Studieportalen igen hade jag fått en fyra... Mycket märkligt, men helt okej. Tentan var ju en stark trea, och eftersom det fanns en lab/konstruktionsövning (som jag knappt har något minne av) som ingick i betyget så kanske den var så ba så att den höjde upp mig till fyra. Ingen aning, jag tänker inte forska mer i det.

Landskampsläxa

Jag blev inringd till fotbollmatchen ändå i morse. Två hade blivit sjuka, och eftersom tre pers skulle tenta på förmiddagen så visste de inte om de hade någa avbytare till matchstart. Tån kändes lite bättre, så det var klart att jag tog mig ner till Mossen. Men sen blev det stopp. Jag fick knappt på mig skon, och det gick definitivt inte att gå eller springa i dem. Inget spel, med andra ord.

Jag undrar hur länge det ska göra så ont? Måste jag köpa nya större fotbollsskor? Bortsett från det här lilla missödet så gillar jag dem, och framför allt är de alldeles nya. Vänsterskon är ju jätteskön...

På kvällen skulle jag träffa Lena, hennes kille och en kompis till honom och se på Sverige-Danmark. Vi skulle ses på OLeary's halv sju och äta innan matchen, men det var ju lättare dagt än gjort. Efter att ha frågat oss fram på varenda krog med storbildsskärm på och bredvid Avenyn (bra puborientering, onekligen) och ringt Linda E för att kolla om John L's var öppet så gav vi upp. Vi tog en taxi till Linnéstaden, köpte med oss thaimat och gick hem till Lena och Mattias för att kolla på matchen. Det funkade det med, men sensmoralen är att man inte ska tro att man bara ska kunna gå ut på stan och äta och se på fotboll utan att boka ett bord först.

Matchen var väldigt bra. Synd bara att det inte blev några mål. Mycket roligt att titta på i alla fall, och Zlatan var grym. Kennedy gjorde bra ifrån sig igen han med.

Kräftskiva och tåskada

Jag har blivit lite dålig på att skriva. Fy på mig. Så är det när man har fullt upp.

Exjobbet går bra. Min kollega skriver på rapporten och jag gör allt riktigt jobb. Efter vad jag har förstått så kan jag ana en ljusning, men det är inte helt klart än.

Ikväll har vi haft kräftskiva med innebandylaget. Att vara hemma till tolv är visserligen lite väl tidigt, kan tyckas, men vi hade hemskt roligt. Vi körde den gamla hederliga leken där man först får svara på ett-kryss-två-frågor med de närvarande som alternativ, och sen avgörs svaren genom separata lekar. Jag vann tävlingen om vem som var glupskast (jag ruuulade på kokostoppar!!) men misslyckades helt oväntat när det gällde vem som sög bäst. Erika vann, men jag var minsann inte långt efter. Det var läsk och sugrör det handlade om, alltså.

Och precis nu ringde Kim, inte nykter alls, och tyckte att jag skulle komma ner till John L's. Jag hade kunnat tänka mig att göra det, för jag är fortfarande uppe i varv, men jag hindras av en tå. Över till tåhistorien:

Jag har sjuuukt ont i en tå. Efter träningen igår var jag lite om på höger stortånagel, men det händer ju ibland när man spelar fotboll i små skor. Så brukar det vara hela grussäsongen. Men det här gången var det värre. Jag vaknade verkligen till flera gånger i natt för det gjorde ont, och jag hade ärliga besvär att ta mig fram och tillbaka till skolan. Jag har naturligtvis sparkat av/ner nageln, typ. Den är gråblå istället för rosa, och det gör mycket ondare än man skulle kunna tänka sig. Jag kan inte spela match imorgon, och det känns ganska töntigt att lämna återbud pga en tå. Men men, som Krale sa så är jag i gott sällskap - det är jag och Allbäck.