Flickfotboll

Idag spelade jag fotboll igen. Det var lite mindre folk än förra veckan och därför lite mindre roligt, fast fortfarande okej. Fast ibland blir jag trött på folk. För att uttrycka mig ödmjukt: Jag är bäst på den där kursen. Alltså bemödar jag mig extra mycket om att vara jättetrevlig och snäll, så att jag inte uppfattas som nån dryg svenska. Det verkar funka ganska bra. Problemet är de tjejer som spelar lite fotboll på riktigt här i Österrike och är vana vid att själva vara bäst. Förra veckan var det en som gnällde, och idag var det en som blev sur när jag råkade skicka iväg ett skott på henne för andra gången. Att få bollar på sig ingår ju i spelet, eller?? Och om hon inte vill få bollen på sig så kan hon ju hålla sig undan när jag är i närheten av målet. Det irriterar mig faktiskt att de gnäller. Det får mig att känna mig elak fast det är de som är mesiga.

Jag ska i alla fall vara med och spela österrikiska akademiska mästerskapen i juni. Det är precis innan jag ska till Sverige, så eventuellt flyger jag hem direkt från Wien.

Jag har PF, pojkvänsfritt, för tillfället. Bosse var här och vi grillade (jag hade en bamsegrillskiva som faktiskt gick ner), och sen kom Henrik och åt upp våra rester. Helt okej.

Snart, när jag får mer tid, ska jag inleda min serie med saker som faktiskt är bra med Österrike som man kommer att sakna när man kommer hem. Fast inte nu.