Sju timmar till NY

Om sju timmar går planet till New York. Jag har inte gått och lagt mig än. Har inte riktigt hunnit. Det har tränats och packats och grejats, men nu börjar det likna nåt. Och om man är trött på flyget sover man bra och då är man pigg när man kommer fram. Det är bra. Speciellt om vi ska gå på Halloween-parad i Greenwich imorgon kväll.

So long!

Månadsmöte oktober

Så har det varit månadsmöte igen. Väldigt gemytligt. Gillar Altran. Vilket kan vara en nackdel i dessa turbulenta tider...

God mat och trevligt sällskap, och så är det bra att Kalle bor åt samma håll. Den forne playboyen går numera hem i rimlig tid och fumlade med en ICA självscannings-ansökan på väg till spårvagnen. Jag säger då det...

Borde packa. Hinner egentligen inte imorgon. Trött efter öl och fincider. Borde packa lite, i alla fall.

Spökradio

Förut idag, när jag satt och jobbade som vanligt, så fick jag upp ett meddelande från IE (också som vanligt) som sa att ett fel hade uppstått och att programmet skulle avslutas. Jag klickade på OK men noterade att inget verkade hända.

Efter en liten stund inser jag att det visst hände något - mitt webradiofönster var stängt. Fast musiken var fortfarande igång?? Jag kollade task managern också, men inte ett spår av radion där heller.

Alltså väldigt skumt. Jag tror att det är en spökradio jag har fått in.

Ståndsmässigt boende?!

Kikade in på bytesbörsen på Boplats förut, mest på skoj. Hittade en fyra vid Korsvägen, 112 kvadrat, 8700 kr i hyra, som innehavaren ville byta mot en mindre lägenhet i Linné eller motsvarande. Vi skickade iväg ett mail, mest på skoj, för att kolla läget.

Och vi fick svar nästan direkt, och hon sa att vår lägenhet verkade intressant och undrade om hon kunde få komma och titta på den. Ojojoj, nu måste man ju tänka efter...

Vill vi flytta alls, till att börja med? Vi trivs ju jättebra här nära Slottsskogen, Majorna och alla restauranger. Och orkar vi flytta så snart? Och vill vi ha en hyra på nästan 9000 i månaden?

Fast vi har ju råd, och en fyra vid Korsvägen är coolt. Framför allt har det fördelen att man inte skulle behöva flytta igen på länge, för en fyra kan man växa i, liksom.

Äh, ingen idé att spekulera, vi kanske inte ens får byta för hyresvärden??

Snart klar

Nej, jag är verkligen inte inspirerad idag. Fast det är väl bara att skicka iväg det eländiga ansökningsbrevet och hoppas på det bästa. CV:t känns lite bättre, åtminstone.

Suck och stön

Puh. Jag skriver ansökningsbrev till tjänsten som jag VILL ha som Project Assurance Manager. Fast så jäkla bra vet jag inte om det blir. Inte direkt själfullt, åtminstone. Dessutom så är det första gången jag skriver en ansökan på engelska, och det är ju skamligt, hur ringrostig den har blivit. Jag tyckte att engelskan i skolan var helt överflödig och att man inte lärde sig nåt nytt efter mellanstadiet, men det var nog nyttigare än man trodde att hålla det fräscht.

Nåja, det ska nog gå bra. Hoppas jag.

En blöt kväll på stan

Förfesten hemma hos Anna RB var bra. Vi ägnade oss åt flera sorters dryckeslekar, barnsligt och kul och att fyra av gästerna var över 30 var det ingen som låtsades om. Som väntat kom Natalie med vänner en och en halv timme för sent. Fast ingen skada skedd för hennes del - hon hade groggat sen direkt efter matchen och var full som ett ägg redan när hon kom.

Ganska tidigt ringde hon dit tre taxibilar, så det var bara att hoppa in och ge sig av till Glow. Natalie jobbar tydligen extra där ibland, så vi kom in gratis och fint. Att det sen är ett ställe för folk i mina föräldrars ålder fick man inte låtsas om.

Men musiken var sådär, så rätt snart gav vi oss av. Då var Natalie borta. När stackars Snickars, som var Natalie-vakt för kvällen, hade fått rätt på henne och vi kom upp var folk borta. Jag gissar att Anna G och Jenny åkte hem, och senare fick vi veta att Anna RB och Hanna hade dragit till Gretas.

Vi som var kvar ställde oss i kön till Nivå, för där skulle Natalie ha satt upp oss på gästlistan. Hur det var med det fick vi aldrig veta, för hon sprang glatt in med Snickars och sin vän Matilda utan att se hur det gick för mig, Johanna och Erika som stod bakom. Så vi gav tusan i det och ställde oss i kön till Excet istället.

Då droppade Erika av, men jag och Johanna hade sällskap av två trevliga britter som vi hade träffat på Glow och som gärna ville se något annat än stans pensionärsdisco. Så vi gick in på Excet - och nu när jag tänker efter så minns jag att vi inte betalade vare sig inträde eller garderob, för i kön träffade vi Peter... G? från Altran, som bjöd storsint. Drinkar stod engelsmännen för, så det blev en billig kväll.

Vi hängde på Excet och dansade, och så träffade jag Evelina och Stefan Knutsson - det var lite oväntat. Kul att prata med dem. Jag lyckades nästan värva dem båda två till GSIF, tror jag. Eller det var i alla fall vad jag inbillade mig. Sen letade jag rätt på Johanna igen och dansade lite till, men till sist kunde den ena killen inte hålla sig längre utan trodde att han skulle få hångla med Johanna, så då var det dags att gå.

Kvällen avslutades på Burger King med ett Whopper Meal som intogs vid samma bord som en däckad kille. Han blev pokad av ambulanspersonal två gånger innan polisen kom. Då kände man sig inte så onykter längre, inte i jämförelse med honom.

Och vad var det som var så blött då? Jo, spöregnet, förstås. Höll på att frysa ihjäl i taxin hem i min blöta kappa. Idag mår jag tämligen bra, och är lycklig över den extra timmen man får för att det har blivit vintertid. Johan, däremot, är ett lik efter sin CCC-omsits. Jag börjar bli hungrig, så jag måste nog snart göra något åt hans dvala.

Burås - Floda 3-3

Vi hämtade upp 3-1-underläge och vann en poäng. Så kan man sammanfatta det.

Så egentligen borde jag vara nöjd och glad efter en kämpainsats, men jag är ändå lite kinkig. Lite beror det på att jag släppte in rätt många procent, de sköt inte alls mycket men fick oproportionerlig utdelning. Visserligen var det rätt bra mål, men ändå. Och så slarvade jag till det lite de sista femton sekunderna. Jag var på en boll utan att ta den helt och så blev det farligt. Bara farligt och inte mål, men om jag i stället hade lyckats ta bollen och kasta ut den så hade det kunnat bli anfall och kanske till och med mål för oss istället.

Nåja, jag får väl släppa det snart. Känns som om jag har lite väl höga krav på mig själv för tillfället. Får supa bort det ihop med resten av laget på festen ikväll. Skönt att vi inte förlorade, i alla fall, då hade festen förlorat lite av tjusningen.

Okynnesbloggande

Jag borde inte blogga, har en massa saker jag borde hinna med innan jag drar och tränar innebandy, men jag har varit så dålig att uppdatera här senaste veckan att jag känner att jag vill ändå. Trots att jag egentligen inte har något att skriva.

Jo, jag har lagt ner armhävandet. Man behövde klara 45 stycken för att få gå vidare till vecka 6, och det gjorde jag ju inte. Och den mentala styrkan att göra om vecka 5 tills jag lyckas har jag inte.

Sen har jag upptäckt att jag kommer att vara i USA under valet. Lite coolt. Jag trodde dessutom att vi skulle vara där under Halloween (originalet, inte det vi har i Sverige), som ju är ännu coolare, men nu är jag osäker. Det kan vara helgen som kommer nu.

Dörröppnare

Idag, när jag var på väg upp till min testrigg i A3, mötte jag en herre med stora väskor i båda händerna när jag skulle gå in genom dörren. Naturligtvis höll jag upp den för honom. "Tack så mycket", sa han, "det är ovanligt att en kvinna håller upp dörren för en!"

Så då funderade jag lite, och insåg att jag inte är så himla modern och jämställd i det här avseendet. Vi pratade faktiskt lite om det häromveckan, jag och några av killarna på jobbet. Jag noterade att Gustav var så himla artig och höll upp alla dörrar åt mig, men normalt sett reflekterar jag inte över det utan går rakt och självklart in. Javisst håller jag upp dörrar åt andra, jag slänger ju knappast igen den i ansiktet på folk, men det där med att låta andra gå in före ligger inte för mig så naturligt.

Gustav hävdade att det är av gammal vana, och så är det nog för mig med. En genusfälla jag har trillat dit ordentligt i.

Ett fall framåt

Idag var jag på hockey med Altrans biljetter. Och Anna RB, förstås, man vill ju gärna ha en FBK-kumpan med sig när det beger sig.

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt att jag ska sluta gå på hockey i Göteborg, för Färjestad får ändå alltid stryk när jag är och kollar, men jag är lite inkonsekvent i mina statements. Det är ju trots allt gratis, då svider det inte lika illa med förluster.

Och idag blev det inte förlust. Visserligen inte vinst heller, men oavgjort får räknas som ett framsteg. Ganska rättvist var det också. Frölunda var bättre i början, båda var dåliga i andra perioden och så var Färjestad bra i sista. Okej, Frölunda vann skottstatistiken med 30-21, men FBK:s chanser kändes ändå lite vassare. Jag är rätt nöjd.

Stackars Johan, förresten. Han hade räknat med en lugn vecka i Göteborg, men idag blev han ivägskickad till Frankrike med några timmars varsel. När jag pratade med honom för ett par timmar sen satt han på flygplatsen i Amsterdam och visste inte om han hade något hotellrum bokat än. Jag antar att det är såna situationer företagen tänker på när de anger "flexibel" som en önskad egenskap i platsannonserna.

ETT MÅSTE!!!

Temple Pub

After Work idag. Först var vi och åt med Graz-gänget (jag, Johan, Bosse och Henke) på Vino Tapas, och sen gick vi till Temple Bar, mitt nya favorithäng på Linnégatan.

Sen dök kompisar till Henke upp plus ett gäng med bl a Challe i och ett med Eric i, så det var trevligt. Nu är vi hemma och jag ser fram emot att sova.

W5D3

Sådärja, jag har redan kommit längre än jag någonsin trodde att jag skulle. Men nu är det nog slut på den här framgångsresan. För att få avancera till vecka 6 måste man klara 45 armhävningar i testet - och det är nog en utopi i mitt fall. Har fortfarande inte gjort fler än 33, och det var förra veckan innan jag trillade ner en grupp.

Nåväl, jag får väl tillbringa några månader i vecka 5 tills jag har lärt mig. Fast det vore skönt att göra sig av med den här träningsvärken nån gång.

Marshmallow Man

Jag köpte som sagt nya målvaktsbyxor nu häromsistens. Ny modell, men samma storlek som de gamla. Fast nya målvaktsbyxor är alltid gigantiska, det tar ett tag att spela in dem innan de platta, vadderade framsidorna har anpassat sig efter mina mjuka runda former. Det är svårt att försöka övertyga folk om att man är slank när man har målvaktsutrustningen på sig, så att säga.

Så medan jag väntar på detta ser jag ut som den fina gamla 80-talsikonen Marshmallowmannen.

Linda?

Marshmallowkvinnan?

Slarv!

För första gången i mitt liv, tror jag, har jag på riktigt slarvat med räkningar. Visst, nån gång har jag betalat in dem den 1:e eller så, men jag ha aldrig glömt en räkning helt. Förrän den här månaden (eller september, rättare sagt).

Jag hittade en påminnelse från hyresvärden på hallgolvet när jag kom hem och fick genast kallsvett när jag såg vad det var. Jag kastade mig på datorn och betalade hyra, parkering plus en elräkning (som bara var fyra dagar försenad, som tur var). Jag vet att det inte är någon fara, Slobodans Inkasso kommer inte att komma hit, men ändå... Hur kunde jag glömma räkningarna?!?!

W5D2

Nu har det trappats upp till fler och kortare set. Fast jag trillade ner en grupp efter senaste diagnostestet, så det är överkomligt. Pust.

Jag leder överlägset inom Altran.

Sömnbrist

I morse sov jag oroligt och vaknade slutligen på riktigt tjugo över fem, för jag behövde gå på toa. Sen var det lögn att somna om, så jag gick upp tjugo i sex. Det är lite väl tidigt för mig, egentligen. Fast eftersom jag var på jobbet fem i sju så kunde jag gå hem klockan fyra och ändå ha jobbat in en halvtimme - det är bra.

Nu ska jag bara hålla mig vaken resten av kvällen innan CSI.

SoHo suger

Idag skulle vi äta söndagsbrunch. Jag är ju väldigt förtjust i Bitter, men dels har vi redan varit där flera gånger, dels så är inte Johan lika imponerad som jag. Alltså gick vi till SoHo i stället, för de brukar vara jättebra.

Men icke. Jag var inte alls nöjd, utan till och med besviken. Det fanns inte alls mycket att välja på, mycket var slut och fylldes över huvud taget inte på under den timme vi var där. Uselt. Dit går jag inte tillbaka.

På hemvägen köpte Johan golfbollar och jag vantar och neccessärer. Sen gick vi förbi Hemköp, för jag ville ha dip till min blomkål ikväll. Då hittade jag kanonbra blomkrukor till köket, något jag velat ha länge. Oliv/ljusgröna, som accentfärg till det bruna. Billiga var de också.

Och det var tur, för precis utanför huset när vi kom hem träffade vi Freddan och Alex. När Johan skulle hälsa på Freddan tappade han hela krukpåsen. Krasch, sa det, och jag blev ledsen.

Vi lyckades rädda fyra av sex krukor med lite lim och att vända rätt sida utåt, och nu är Johan på jakt efter två nya i traktens Hemköpbutiker. Hoppas han lyckas.

Genuin humor

Efter Sverige - Portugal slözappade jag vidare till fyran, som hade sin storsatsning Stjärnor på is. Jag tror väl kanske inte så mycket på konceptet - konståkning är lite för avancerat för att amatörer ska kunna få till något vidare tempo på åkningen - men behållningen måste vara de "stjärnor" de har raggat upp. En del a-kändisar, några föredettingar ur olika kategorier - och så Jesper Blomqvist. Jesper Blomqvist???! Konståkning känns inte riktigt som hans grej, eller?? Han ska ju finta italienare och göra coola mål...

Och hur går det ihop med tränarkarriären? Hur som helst, humor är det i alla fall.

Lerum - Burås 3-4

Vi vann idag igen. Vi visste att det skulle bli hårdare, Lerum vann sin premiär med 18-3, så det skulle bli en annan sorts match än förra helgen.

Efter första ledde vi med 3-0 efter tre stycken, vad jag skulle kalla, skit- eller turmål. Men såna räknas ju också. Fast det kändes inte som om siffrorna var alldeles rättvisande. Sen gjorde Sara ett mål till precis i början av andra, så då hade vi 4-0.

Sen började vi släppa till, och med tio minuter kvar att spela hade Lerum kommit upp hasorna på oss. Då var det svettigt, och för att öka spänningen ytterligare valde Jenny S att ta en utvisning med 45 sekunder kvar. Fast vi vann, trots att Lerum tog ut målisen och spelade med sex spelare. Brukar sällan löna sig, å andra sidan.

Så det var GÖTT att få vinna en kämpaseger! Nu är jag helt urlakad och ska lägga mig på soffan och se på fotboll. Och göra armhävningar - suck.

Ålrajt då

Så, nu är jag vaken. Jag har sovit i omgångar till klockan ett, då grannen började borra cirka 79 hål i väggarna. Sen har jag ätit fryspizza och druckit stora mängder limesaft. Nu ska jag bara göra klart alla andra morgonbestyr och packa väskan så bär det av mot Svingeln och idrottens värld. Pust.

Operation Gör Linda Mänsklig

Ouch. Hård kväll med Altran igår. Konferens, sen tävlingar, sen mat, sen Lounge, sen Peacock (sög). Jag var full nog att tro att jag hade supit bort plånboken - men den låg i vänster bakficka i stället för höger. Väckte nog folk i min letan efter denna.

Kom hem vid fyra, vaknade nu vid halv tio med ångest över fylleringandet och över att jag ska spela match idag. Jag är troligen fortfarande onykter, för jag mår inte dåligt, men rummet snurrar. Allt är Johan W:s fel, han hällde sjukliga mängder sprit i mina drinkar.

Så nu ska jag äta salamismörgåsar, dricka SAFT!! och somna om så att jag kan spela innebandy om några timmar. Hoppas ingen i Burås läser den här bloggen. Och vad märklig min sömndagbk kommer att se ut. Ser redan ut, förmodligen.

New York, New Yoooork

Äntligen äntligen har vi bokat resa till New York! Avresa fredagen den 31 oktober och hemma igen måndag den 10 november. Jag försökte verkligen i det längsta att försöka komma hem på söndag förmiddag för att kunna spela matchen på eftermiddagen, men det var lite för mycket pengar att spara på att åka en dag senare, så det kunde inte hjälpas.

Så nu ses jag sjuuukt mycket fram emot att få titta på skyskrapor, strosa i Central Park, shoppa (damn, vad dollarna har gått upp!!!) och fika på små trevliga caféer. Och fota Frihetsgudinnan förstås. Semesteeeeeer!

Behandskad

Jag har slagit till på ett par målvaktshandskar till innebandyn. Tidigare hade ju nästan ingen handskar, bara barn (som jag brukade säga till de övriga målvakterna i Österrike), men nu har jag sett att Superligamålvakterna har det, så då måste jag också.

I o m vår Stadiumdeal med Burås så kostar det ju nästan inget heller. För ynka 629 pix så fick jag både nya byxor och handskar. Då är det okej att lägga lite extra på hjälmen.

Så i går tränade jag med handskar första gången. Det kändes ungefär som förväntat, om inte till och med lite bättre. Jag fick ju lite sämre känsla i skottmottagningarna, men plockade dem bättre i andra lägen. Speciellt märkte jag under spelet att jag fick ett par räddningar som jag kanske inte hade gjort annars, och eftersom det är spelet som räknas så tror jag nog att jag ska använda dem på matchen på söndag. Ska träna in dem lite till imorgon.

W4D3

Weee! Jag klarade det! 33 armhävningar, nytt personligt rekord...

Trodde aldrig det skulle gå - och det var på håret - men jag lyckades. Sen får vi väl se vad det diagnostiska testet imorgon ger för resultat.

Ingenjörsmässiga skador

Jag har en brännblåsa på ringfingret. Den fick jag igår när jag lödde sladdar (och fingrar) på ett kretskort till min testning.

Jag satt och lödde fredag eftermiddag, igår förmiddag och så har jag kopplat och grejat nästan hela dagen idag. Mycket ingenjörsmässigt. Och kul som omväxling. Fast fel blev det - alla stiften jag hade satt på kablarna för att fästa i kontaktdonet var för stora, så jag fick knipsa loss dem och göra om imorgon. Fast jag skyller på Daniel.

...men det blev bra

Middagen blev jättetrevlig. Och så var jag nöjd över att få äta på Cyrano igen, äntligen, det brukar vara proppfullt. Och Mélanie sa att det kändes helt okej ur fransk synpunkt.

Spelkväll och Volvomiddag

Igår var en väldigt trevlig kväll. Linda och Carla kom över och så spelade vi äntligen Cluedo i Simpsons-version, det som jag gav till Johan i födelsedagspresent. Det var roligt. Möjligen är det inte supersocialt, alla sitter ju bara och klurar och smyger med sina små lappar... Hoppas på fler spelkvällar, Linda fick visst flera spel i present när hon fyllde 30.

Och ikväll skulle jag vara social och ta med Mélanie, vår teammedlem i Lyon, på middag på Cyrano. Hon är i Göteborg några dagar, och jag tänkte att det kunde vara lite roligare för henne att göra det än att sitta och hänga på hotellet (även om hon har andra fransmän att hänga med där).

Fast sen bjöd tydligen Peter H med flickvän också med henne på middag, så det var inte bara jag som var vänlig. Så nu ska vi gå allihop. Lite så där awkward, för även om Peter är väldigt trevlig, så hade vi ju aldrig gått ut och ätit ihop på fritiden själva. Fast det blir säkert bra.

3vlig seriepremiär

Så var det dags att börja spela i trean igen. Jag tyckte ju att det skulle bli kul att få känna sig bra och vinna lite, och det gjorde vi ju idag. Med råge. Vi spöade Skår med 12-0, och jag rörde bollen tre gånger. Jag tyckte lite synd om den andra målvakten.

Så alldeles jätteskoj är det ju inte att vara överlägsen, åtminstone inte som målis. Fast jag antar att alla matcher inte kommer att vara så här lätta.

Att sova övervakad

Det gick rätt bra med sovandet. Jag sov ungefär som vanligt, tror jag. Dock somnade jag lite sent, för de fick problem med elektroderna. Jag hade visst ingen hjärnaktivitet. Jag tror jag hann slumra till fem gånger medan de sprang fram och tillbaka och föröskte hitta felet, innan de gav upp och jag fick gå upp ur sängen för att få alla elektroder borttagna och fastkletade igen. Suck.

Dagen efter fick man fin frukost men ingen info om resultatet. De ska analysera det och återkommer om 1-2 veckor. Hoppas de hittar något, så att det var värt det. Det var ett helsicke att få bort elektrodfastkletarsalvan ur håret, nämligen. Fick tvätta det tre gånger.

Igår kväll hade vi myskväll med innebandylaget som uppladdning inför dagens seriepremiär mot Skår. Det var kul. Vi lekte lite lära-känna-lekar, och det visade sig att tre stycken trodde att det var jag som var den i laget som hade varit regerande kulstötarmästarinna under hela högstadiet. Jag tror att det är smickrande, men jag vet inte säkert. Fast fyra stycken hade gissat rätt - det är jag som har sjungit snapsviseduett med Bosse Larsson.

Så snart ska det spelas. Ska bli kul!

Mitt favoritplagg

Varje år på hösten börjar jag fantisera om stora, mysiga stickade tröjor, och oftast slutar det med att jag köper en eller ett par.

Som jag nog skrev så handlade jag ju koftor i fredags, två stycken, en rödlila och en brun. Nu är jag kär i den bruna. I flera år har jag letat efter något som verkligen klarar att hålla mig varm, och nu har jag lyckats. Jag är alltså varm, på riktigt, på jobbet!

Ullblandning, lång, skärp i midjan, rejält uppvik på ärmarna, gigantisk krage. Mmmm! Alltså: Mitt favoritplagg. Möjligen undantaget min målvaktströja.

(Och här hade jag tänkt lägga upp en bild på den, men Gina Tricot - där den är ifrån - har ju bara en massa Flashtrams på sin hemsida, så det går inte.)

Så sa doktorn

Det blev inga prover tagna i morse, hurra! De hävdar fortfarande att de måste kolla så att jag inte har såna där hormoner som visar att jag har fel på ämnesomsättningen, men å andra sidan sa doktorn att jag har nästan alla tecken på narkolepsi. Nästan alla. Det är många. Jag trillar inte ihop i en hög vid affektion, förstås, och det är jag glad för.

Så vi får se hur det blir ikväll när jag ska sova. Bäst att jag vänjer mig vid huvan och elektroderna och grejerna, för herr doktor ville göra nån dagtidsundersökning på mig också. Då övervakas jag en halvtimme i taget, och så ser de hur snabbt jag somnar in och framför allt hur snabbt jag börjar drömma. Intressant.

Så nu har jag fullt upp med att hålla mig vaken. Kan ju inte smygsova, liksom. Skulle ha tvättat egentligen, men Johan hade bokat tid den 31 september. 31 september inträffar mer sällan än 29 februari. Alltså får jag försöka aktivera mig på annat sätt.

Blindstyre

Idag var jag hos optikern. Jag har blivit blindare på vänster öga. Alltså fick jag starkare linser. Det är jag och Mister Magoo.

Imorgon ska jag på sömnundersökning. Fast först, på förmiddagen, ska jag in och bli stucken och förundersökt, så att säga. Brrr. Jag gruvar mig - men försöker låta bli att tänka på det. Bättre att föreställa sig hur snygg man kommer se ut i den läckra näthuvan med elektroderna på klistrade.