St Anton

St Anton var bra. Inte alls långt till liftarna, det uppskattas. Vädret de två första dagarna var inget vidare, men å andra sidan så blev det bra snö att åka i resten av tiden. Min åkning gick framåt också, även om jag fortfarande har sorgligt mycket ankrumpa om man tittar på filmerna Johan tog.

Jag var möjligen lite besviken på after ski-möjligheterna. Bästa stället med tysk techno och ompa-bompa hette Mooserwirt och låg en bit upp i backen, och bortsett från att det var rejält dyrt även med svenska mått mätt så hämmades partajandet av att man var tvungen att ta sig ner efteråt, i mörkret med nån öl i blodet och i isigaste pisten i Tirol. Vårt substitut blev ett britthak med happy hour mellan 16 och 18 plus kanonbra trubadurer. Veckans behållning blev den här:



Med tanke på att killen hade looken av en engelsk mönsterhuligan var det inte svårt att föreställa sig var han hade lärt sig sjunga...

Värt att nämna i övrigt var väl våra gulliga grannar i tjugoårsåldern som gjorde en klassisk alpresa med superi, spyor och bortamatcher, kompletterat med nattslånga ringklockesessioner eftersom det bara fanns en nyckel per rum. Tack för det.

Och nu packas det inför Costa Rica. Snart klar.