Costa Rica: Playa Avellana & Playa Tamarindo

Igår började strandlivet. Vi åkte till Playa Avellana på orimligt skumpiga vägar, fast det var mödan värt. Stranden var kanonfin. Roliga vågor och schyssta palmer. Maten intogs på Lola´s at the Beach, döpt efter ägarens kelgris (bokstavligen) Lola. Vi stannade till solnedgången, som filmades av Johan i en halv minut lång film. Så fort går det.

När vi kom hem badade vi bort all eländig sand och salt (största nackdelen med det här hemska livet) i poolen där vi bor. Sen blev det så småningom middag på ett ställe som definitivt var prisvärt, och avslutningsvis drinkar i en hotellbar vid havet. Jag imponerades av att belysningen bestod av vanliga taklampor - upphängda i träden.

Idag har vi varit på stranden här i Tamarindo. Inte riktigt lika bra, fast naturligtvis skitbra ändå. Plockade lite snäckor både igår och idag, nya varianter. Vågorna här var lite större, nästan så att man fick stryk. Tappade bikinin gjorde jag i alla fall - jag behöver definitivt en ny. Har tröttnat på nipslips.

Imorgon bär det av till Monteverde, molnregnskogen. Vi har hittat ett bra boendealternativ, hoppas det finns rum.

(Bettans och Görans resedagbok finns här.)

Costa Rica: Tamarindo (på morgonen)

Jag är vaken. Förstås. Idag lyckades jag sova till halv åtta på morgonen, men kroppen är inte helt van vid tidsomställningen än. Alltså är jag ensam vaken, såvida inte alla ligger tysta och försöker låta bli att störa de andra.

Resan från Escazú till kusten tog sex och en halv timme, vilket var mer än beräknat. Att ta sig ut ur San José var en smärre strapats i fredagstrafiken, och vägarna hit var minst sagt bumpy. Men nu är vi i alla fall på plats i en sexbäddslägenhet i etage - som dessutom har wlan, mycket bra. Snart blir det strand.

Costa Rica: San José

Nu har vi varit i Costa Rica i två dagar. Flyga hit gick bra, framför allt över Atlanten. Gick som ett kick, kändes inte alls som åtta timmar.

Igår var vi inne i San José och såg de få attraktioner som fanns att se. I huvudsak går ett besök i huvudstaden ut på att gå fram och tillbaka på Avenida Central, den stora (gå)gatan som går tvärs genom stan. Det fanns en del möjligheter till fyndshopping, men jag köpte i stället ett par flipflops som var lite dyrare. Inte för dyra, dock, och snygga. Jag har velat ha såna sen jag såg Jenny i dem.
Hemvägen till Ode var värre. Att åka taxi in till stan var inga som helst problem och var riktigt billigt, men hem var det inget vidare. Chauffören hade ingen aning om vart vi skulle när vi väl hade kommit till Escazú, så det tog honom hur lång tid som helst att komma fram och priset blev det dubbla jämfört med morgonen. Morr.

Idag har vi varit i stan igen med Bettan och Bimbo. San José är inte nån höjdare, egentligen. Fast som sagt, det finns billiga saker att hitta. Dessvärre inga bikinis. Det hade jag behövt, min nuvarande börjar lida brist på resår.

Nu håller vi på att packa ihop för att ge oss iväg till Tamarindo, dvs Stilla havs-kusten. Det ser jag fram emot!

Väck!

Idag har det varit en eländigt usel göteborgsdag. Den torra hösten är ett minne blott, nu är regnperioden här. Det har varit blött hela dagen. Då känns det extra bra att kunna säga till alla att "Imorgon drar jag"...!

Allt (typ) är packat och klart, flygmaten är checkad, läget under kontroll. Ska bli ruggigt skönt att komma iväg till Costa Rica, speciellt just nu.

För övrigt försökte jag verkligen lägga upp de där två filmerna jag lovade i somras, men det gick löjligt långsamt. Får bli när jag kommer hem igen.

Bye bye!

St Anton

St Anton var bra. Inte alls långt till liftarna, det uppskattas. Vädret de två första dagarna var inget vidare, men å andra sidan så blev det bra snö att åka i resten av tiden. Min åkning gick framåt också, även om jag fortfarande har sorgligt mycket ankrumpa om man tittar på filmerna Johan tog.

Jag var möjligen lite besviken på after ski-möjligheterna. Bästa stället med tysk techno och ompa-bompa hette Mooserwirt och låg en bit upp i backen, och bortsett från att det var rejält dyrt även med svenska mått mätt så hämmades partajandet av att man var tvungen att ta sig ner efteråt, i mörkret med nån öl i blodet och i isigaste pisten i Tirol. Vårt substitut blev ett britthak med happy hour mellan 16 och 18 plus kanonbra trubadurer. Veckans behållning blev den här:



Med tanke på att killen hade looken av en engelsk mönsterhuligan var det inte svårt att föreställa sig var han hade lärt sig sjunga...

Värt att nämna i övrigt var väl våra gulliga grannar i tjugoårsåldern som gjorde en klassisk alpresa med superi, spyor och bortamatcher, kompletterat med nattslånga ringklockesessioner eftersom det bara fanns en nyckel per rum. Tack för det.

Och nu packas det inför Costa Rica. Snart klar.

Tillbaka till Österrike

Johan är effektiv så här när han är ledig. Igår bokade han en sista-minuten-resa till St Anton, så på lördag bär det av till Österrike igen. Det ska vara två meter snö i backen - det borde vara mjukt att trilla i... Bara det inte är för kallt. Verkar som om de har haft rätt många minusgrader uppe på berget.

Sen är vi hemma i fyra dagar innan vi åker till Costa Rica. En hel del åkande, alltså, men det är ett lyxproblem. Ode, hans tjej, Bettan och Bimbo var här i förrgår och så snackade vi lite förberedelser. Blir nog bra. Dock blir det sämre med bloggandet framöver, misstänker jag.

På jobbet har jag börjat greja med intranätet. Micke var där igår och hjälpte mig att komma igång, så nu har det rullat på hyfsat.