Lerum - Burås 3-4

Vi vann idag igen. Vi visste att det skulle bli hårdare, Lerum vann sin premiär med 18-3, så det skulle bli en annan sorts match än förra helgen.

Efter första ledde vi med 3-0 efter tre stycken, vad jag skulle kalla, skit- eller turmål. Men såna räknas ju också. Fast det kändes inte som om siffrorna var alldeles rättvisande. Sen gjorde Sara ett mål till precis i början av andra, så då hade vi 4-0.

Sen började vi släppa till, och med tio minuter kvar att spela hade Lerum kommit upp hasorna på oss. Då var det svettigt, och för att öka spänningen ytterligare valde Jenny S att ta en utvisning med 45 sekunder kvar. Fast vi vann, trots att Lerum tog ut målisen och spelade med sex spelare. Brukar sällan löna sig, å andra sidan.

Så det var GÖTT att få vinna en kämpaseger! Nu är jag helt urlakad och ska lägga mig på soffan och se på fotboll. Och göra armhävningar - suck.

Ålrajt då

Så, nu är jag vaken. Jag har sovit i omgångar till klockan ett, då grannen började borra cirka 79 hål i väggarna. Sen har jag ätit fryspizza och druckit stora mängder limesaft. Nu ska jag bara göra klart alla andra morgonbestyr och packa väskan så bär det av mot Svingeln och idrottens värld. Pust.

Operation Gör Linda Mänsklig

Ouch. Hård kväll med Altran igår. Konferens, sen tävlingar, sen mat, sen Lounge, sen Peacock (sög). Jag var full nog att tro att jag hade supit bort plånboken - men den låg i vänster bakficka i stället för höger. Väckte nog folk i min letan efter denna.

Kom hem vid fyra, vaknade nu vid halv tio med ångest över fylleringandet och över att jag ska spela match idag. Jag är troligen fortfarande onykter, för jag mår inte dåligt, men rummet snurrar. Allt är Johan W:s fel, han hällde sjukliga mängder sprit i mina drinkar.

Så nu ska jag äta salamismörgåsar, dricka SAFT!! och somna om så att jag kan spela innebandy om några timmar. Hoppas ingen i Burås läser den här bloggen. Och vad märklig min sömndagbk kommer att se ut. Ser redan ut, förmodligen.

New York, New Yoooork

Äntligen äntligen har vi bokat resa till New York! Avresa fredagen den 31 oktober och hemma igen måndag den 10 november. Jag försökte verkligen i det längsta att försöka komma hem på söndag förmiddag för att kunna spela matchen på eftermiddagen, men det var lite för mycket pengar att spara på att åka en dag senare, så det kunde inte hjälpas.

Så nu ses jag sjuuukt mycket fram emot att få titta på skyskrapor, strosa i Central Park, shoppa (damn, vad dollarna har gått upp!!!) och fika på små trevliga caféer. Och fota Frihetsgudinnan förstås. Semesteeeeeer!

Behandskad

Jag har slagit till på ett par målvaktshandskar till innebandyn. Tidigare hade ju nästan ingen handskar, bara barn (som jag brukade säga till de övriga målvakterna i Österrike), men nu har jag sett att Superligamålvakterna har det, så då måste jag också.

I o m vår Stadiumdeal med Burås så kostar det ju nästan inget heller. För ynka 629 pix så fick jag både nya byxor och handskar. Då är det okej att lägga lite extra på hjälmen.

Så i går tränade jag med handskar första gången. Det kändes ungefär som förväntat, om inte till och med lite bättre. Jag fick ju lite sämre känsla i skottmottagningarna, men plockade dem bättre i andra lägen. Speciellt märkte jag under spelet att jag fick ett par räddningar som jag kanske inte hade gjort annars, och eftersom det är spelet som räknas så tror jag nog att jag ska använda dem på matchen på söndag. Ska träna in dem lite till imorgon.

W4D3

Weee! Jag klarade det! 33 armhävningar, nytt personligt rekord...

Trodde aldrig det skulle gå - och det var på håret - men jag lyckades. Sen får vi väl se vad det diagnostiska testet imorgon ger för resultat.

Ingenjörsmässiga skador

Jag har en brännblåsa på ringfingret. Den fick jag igår när jag lödde sladdar (och fingrar) på ett kretskort till min testning.

Jag satt och lödde fredag eftermiddag, igår förmiddag och så har jag kopplat och grejat nästan hela dagen idag. Mycket ingenjörsmässigt. Och kul som omväxling. Fast fel blev det - alla stiften jag hade satt på kablarna för att fästa i kontaktdonet var för stora, så jag fick knipsa loss dem och göra om imorgon. Fast jag skyller på Daniel.