Sportrapport

Igår var det fotbollsmatch igen, mot Sandarna, a.k.a. Kopparbergs Göteborg Junior. Det var okej i början, med 0-0 i halvlek, men det slutade 4-0. Lite larvigt att vi inte ska kunna orka med ett lag som kommer med noll avbytare och som dessutom fick avsluta matchen med tio man (dam) eftersom en blev skadad. Sen hade jag en riktigt duktig tjej emot mig på min kant, och det gör hela matchen trist när man alltid, alltid måste spela mot nån som är bättre och snabbare. Fast de andra som testade att spela mot henne höll med, alltid en tröst.

I tisdags var det innebandystart också. Jag var lite nyfiken på att se om jag hade blivit bättre eller sämre efter året i Österrike. Jag trodde att jag hade tappat rejält i tempo, och det kan hända (fick inte riktigt känna på det), men jag hade blivit bra mycket snabbare i händerna efter att ha spelat med herrar ett år. Alltid något!

Framsteg

Weee... Jag kom på hur Smithdiagrammen funkar. Ett steg i rätt riktning!

Tillbaka... På flera sätt

Igår spelade jag min första elvamannamatch på nästan två år. Det gick över förväntan, både spel- och konditionsmässigt. Vi fick förstås stryk med 2-0, men det var väntat. Vi hade bara en avbytare, och det var mest jag som behövde den tjänsten. Kul var det i alla fall.

Och idag har jag börjat plugga till vad som blir mitt livs sista måste-tenta. Det är segt. Just nu sitter jag och läser sammanfattningen av högfrekvenskursen, det verkar som en lagom start. Sen borde jag hitta någon som kan hjälpa mig med Smithdiagrammen. Segt är det i alla fall, trots att man borde vara jättemotiverad. Dessutom kan jag inte låta bli att vara orolig för vad min exjobbskamrat ska hitta på när jag är borta. Förhoppningsvis tar han tillfället i akt och pluggar han med - han ska ju ändå skriva fyra tentor nu.

Helgdags

Nu får den här veckan vara slut. Trött i huvudet efter att ha försökt lära mig att befalla över databasen. Lite svårt när jag inte kommer åt den på riktigt och kan testa på.

Johan har skaffat en bil, så imorgon ska den testköras upp till Ånimskog. Blir alldeles lagom. Bra för mig att övningsköra i också.

En hint av sommar

De två senaste dagarna har det varit jättefint väder. Alltså har jag definierat om mina arbetstider och använt eftermiddagarna till att vara ute i stället för att sitta inne och programmera.

Igår åkte vi t o m ut i skärgården. Det marknadsförs ju alltid som att det ska vara så lätt och billigt att ta sig ut - med det är ju inte hela sanningen. Visst, spårvagnen går hela vägen ut och man kan byta till båten utan att stämpla extra, men det nämns aldrig nåt om att det är sjukt fullt, tröttsamt, barn som skriker och värme som är olidlig även för mig. Och om man skulle välja att åka bil i stället så har man ett helsicke att hitta parkering. Tror jag ska testa att cykla om det blir nån mer gång.

Ikväll ska jag hem till Micke och äta middag med honom och Pelle, och så ska vi på Simpsons efteråt. Ska bli kul. Jag behöver tänka på nåt annat än programmering, och på att jag ägnar hela dagarna åt att rätta felen min kollega har gjort. Hu.

Hjärnsläpp på tyska

Mycket märkligt. Efter snart en månad i Sverige fick jag ett språkligt återfall. Johan satt och hjälpte mig med lite programmering, varvid jag föreslog "View element, vielleicht?". Användandet av ett främmande språk slog tydligen knut på mitt talcentrum...

(Och det var nog inte "View element" jag sa, men jag kommer inte ihåg exakt vad det var och det är heller inte så relevant för själva märkligheten i det hela.)

Dalslänningar i förskingring

Förra veckan fick jag återigen bevis på hur liten världen är. Nye HA kommer tydligen från Dalsland, och inte nog med det, han är lika gammal som jag, och inte nog med det heller, utan han har gått i samma klass som en massa tjejer jag spelade i Dalslandslaget med: Marie Kvist, Susanne Uthberg, Maria Svedberg och Malin Bandgren. Det var kul!

Beträffande exjobbet så går det fortsatt framåt. Jag har börjat vänja mig vid min partner rent personlighetsmässigt. Vad gäller hans arbetsprestationer, däremot, är jag fortfarande djupt skeptisk.